Provkörning: Porsche Taycan Cross Turismo 4 – ”En maskin man önskar sig”

”Hej, jag skulle vilja ha en elbil i kombitappning”. För många svenska bilköpare som tänker överge förbränning är det en fullt logisk fråga. Men vad skulle svaren bli? Volvo – ”nej, det har vi inte”,  VW – ”nej tyvärr”, Kia – ”Sorry”. Här erbjuds bara crossovers.

Den enda biltillverkare som kan svara upp på den mest Svenssonmässiga av frågor i dagsläget är hör och häpna … Porsche.

De som tycker att man ska bli vid sin läst har kanske svårt att förlika sig med tanken att behöva överge Volvo för att få sin kombi levererad av det tyska märket känt för sportbilar. Men så är verkligheten – och självklart tog Ny Teknik ut Sveriges ännu så länge enda eldrivna kombimodell på en tur.

Design

Med Taycan tog Porsche tanken om Panamera och stöpte om den. Alltså en fyrdörrars grand tourer, men med några nya detaljer. Detsamma gäller när man sätter skuff på elbilen.

Cross Turismo kan alltså sägas vara värpt från samma höna som Panamera Sport Turismo.

Baken är mer utdragen och voluminös, men även om det gör bilen större är designgreppet smart för den ser inte alls så stor ut i verkligheten som man kan förledas att tro när man ser den på bild.

Men en viktig sak skiljer Panamera-kombin och Taycan-motsvarigheten. Den förstnämnda har tillägget Sport Turismo, den senare Cross Turismo. Skillnaden är att elbilen har svarta plastdetaljer kring hjulhus och nere vid spoiler/splitter. Alltså samma stilgrepp som många tillverkare har använt på sina ”terrängifierade” versioner av vanliga bilar. I Porschefallet får man dock fråga hur sund den person är som skulle ta sin Cross Turismo ut i skogen.

För skillnaden i det fallet jämfört med snudd på ban-mässiga Taycan är ett körläge för grus – samt en markfrigång som har ökats med två centimeter. Det senare kan förvisso utökas till tre centimeter med ett tillval, men utan att vara allt för nedvärderande så låter paketet ”Offroad design” som att det har en annan inriktning än att klara grov terräng.

Inuti bilen är det inte mycket som skiljer sig från vanliga Taycan. Det är samma upplägg med digitalt förarkluster kompletterat med en infotainementskärm i mitten och en digital manöverpanel i mittkonsolen. Därtill finns det på tillvalslistan en extraskärm för passageraren – så att hen kan agera dj under färd.

Sätespositionen är i och med den högre markfrigången något lyft jämfört med vanliga Tyacan. Men med det sagt, du får inte samma ”sitta ovanpå-position" som vissa crossover och liknande bjuder på. Nej, här sitter man djupt, och även om det kanske inte är den här bilen man ska flänga runt på bana med så har du alla möjligheter att justera säte och ratt som om du skulle.

I baksätet är det bra med utrymme. Cross Turismo är inte strikt fyrsitsig, däremot krävs det nog att den som sitter i mittsätet är väldigt smal om höfterna. I det här avseendet är denna kombi inte passande för den större familjen …

Och så det kritiska, vad extra får man i bagageutrymme? Ja, i vanliga Taycan går det att packa in 366 liter bak – här får du plats med 446. Därtill kan du kasta in ytterligare 81 liter i frunken. Och utöver att vara större så blir hela utrymmet bak mer lättillgängligt i och med att öppningen är större.

Teknik

Taycan Cross Turismo bygger på samma grundarkitektur som Taycan samt Audi E-tron GT: plattformen J1. Modellen erbjuds än så länge i versionerna 4, 4s, Turbo och Turbo S. Alltså är samtliga fyrhjulsdrivna med dubbla elmotorer, en per axel. Den bil vi testar är insteget, modellen 4. Men med det sagt är detta ingen budgetbil – utan mer ”von” än Svensson, men det är å andra sidan ingen skillnad från märkets övriga produkter.

I Cross Turismo 4 ger drivlinan 280 kW/380 hästkrafter som grund – och 350 kW/476 hk vid så kallad overboost. Dessa leds ned på båda axlarna vilket innebär att effekten fullt utvecklad ska kunna ge accelerationsresor 0-100 km/h på 5,1 sekunder.

Vidare är även växellådeuppsättningen densamma som på Taycan. Det betyder enväxlad låda för frammotorn och en med två växlar för bakmotorn. Fördelen med det här är att man dels kan få en effektivare drivlina, men även den roliga effekten att man känner av hur bilen växlar när man trycker på – alltså lite som en traditionell bil.

I övrigt är Cross Turismo även i sitt mest påvra utförande en renodlad lyxbil. Visst, det är en hel del tilläggskryss på den testbil vi rattar. På det tekniska kontot kan skrivas, fyrhjulsstyrning, adaptiva strålkastare samt en ombordladdare för 22 kW. Och skulle man vilja så går det att tillvalskryssa så det står härliga till.

På vägen

En resa i en Porsche börjar redan på håll. Stegen till bilen är lika mycket en ”körupplevelse” som när man sätter sig bakom ratten och trycker på gaspedalen. Likaså är känslan i ratt och säten.

Men växelväljaren … varför störde jag mig inte mer på den förut? Den är ju inte alls särskilt välpositionerad eller användarvänlig. En brytare halvt gömd bakom ratten.

Med Porsche-emblem i nosen och ett rejält hästkraftsantal är det lockande att från start ge sig iväg med ett däckstjut och skrocka åt bilens accelerationsvillighet. Man jag håller mig och smyger ut från parkeringsplatsen. Och även om det inte innebär några G-krafter, så har Porsche lyckats väl i att leverera känsla även i det här registret.

I takt med att det finns utrymme för lite mer pedalföring ökar vi farten. Även här är Porschen föredömlig att ratta. Den är komfortabel utan att vara degig, stram utan att vara hård. Runt Stockholms gator flyter den fullkomligt fram, den gäspar åt broskarvar och lägger ojämnheter bakom sig snudd obemärkt. Aha, var det ett kabelgupp jag körde över?

Är jag förvånad? Icke – förväntningarna på märket, samt även på en bil med en sjusiffrig prislapp, är högt satta.

Cross Turismon är dock markant mer avslappnad än vanliga Taycan. Det här är även en sådan bil som är så pass vadderad att du lätt skulle kunna ligga på maxhastigheten 220 km/h utan att baksätespassagerare lägger märke till det.

Men även om jag säger att en Porsche levererar närvaro i de flesta hastigheter måste ju även bilens dynamiska egenskaper utforskas. Jag vet, det är en tråkig del av jobbet, men det ska ju göras.

På en sträcka jag ofta väljer i stunder som dessa rattar jag i Sport Plus-läget och drar iväg. Chassit är väldigt bra och vägen ska vara bra skev för att ”sportbils-bilden” ska spricka.

Som ovan nämt är förväntningarna högt ställda. Tyvärr känns det att Cross Turismo 4 är något fattigare på effektkontot än de andra Taycaner jag har testat. Ett konstaterande som känns absurt med tanke på att bilen har en maxeffekt med boost på snudd 500 hästar. Dock är inte den självsäkra lätthet som märkets sportbilar har lika närvarande.

Eller om jag ska omsätta det i siffror. Accelerationen 0-100 km/h går på 5,1 sekunder – en Volvo XC40 gör samma resa på 4,9 … Visst, det går att få sin Cross Turismo med närmare 800 hästkrafter, och i den vagnen riskerar man inte att generas av lådan från Göteborg.

Men med enbart en 4 i modellbetäckningen är inte Cross Tursmo rätt vapen att spela allan vid rödljusen med. Fördelarna som dock även den tamaste av Cross Turismos kommer med är att den är genom-komfortabel. Om man kan hålla ångan uppe så glider bilen fram otroligt bekymmersfritt.

Lika bekymmersfritt är det inte att lämna tillbaka bilen. Det här är en maskin man önskar på garageuppfarten. För Porsche Tacyan Cross Turismo kommer med mycket ha-begär även i ”budgettappning”.

Jag är maktlös inför faktumet att jag bara kört runt med lånta fjädrar.

Summerat

Vanliga Porsche Taycan är en fantastisk bil, med tillägget Cross Turismo får du en variant som är mer komfortabel och praktisk. Och dessa tillägg gör inte bilen på något sätt sämre. Definierad som vardags allround-bil lever Taycan mer än väl upp till vad man kan förvänta sig. De familjer som får åka runt så här kan skatta sig lyckliga. För dem som dock vill ha lite mer sprutt i lådan så är det nog smart att titta på modellen 4S eller nya GTS.