DEBATT
”Vi måste ha fakta om höghastighetsbanor – inte önskedrömmar”
Godståg.
Henrik Isaksson/TT
REPLIK. Det finns stora miljövinster med att flytta över mer godstrafik till tåg. För detta krävs effektiv, tillförlitlig, finmaskig och billig järnvägstrafik i hela landet, inte dyra höghastighetsbanor utan godstrafik, skriver Arne Karyd i en replik.
I sitt svar
på min replik
3 mars erkänner nu Hans Sternlycke klädsamt att det inte finns något EU-beslut
om att bygga höghastighetsbanor mellan EU:s huvudstäder, innan han trasslar in
sig i Afrika. En konferens
i Marrakech påstås ha kungjort att hela Afrika ska få höghastighetsjärnväg men
konferensen organiserades av den internationella järnvägsunionen UIC som i
likhet med EU saknar beslutsrätt i sådana frågor. Även den som bara har satt
sin fot i Afrikas mer välfungerande länder inser att höghastighetsjärnvägar är bland
det sista kontinentens hundratals miljoner fattiga efterfrågar.
Det krävs inte någon examen i väg-
och vattenbyggnad för förstå varför standardjärnvägar för 250 km/h, med
godstrafik, är mycket billigare än höghastighetsbanor. Titta först på bilden i originalartikeln.
Åk sedan Grödingebanan (Flemingsberg–Södertälje Syd) som klarar 250 km/h och
godståg så blir skillnaden uppenbar. Jämförelsen ska naturligtvis ske mellan
höghastighetsbana och standardbana, inte mellan höghastighetsbana på bro och dito på mark.