”USA riskerar cybersäkerheten globalt – EU måste ta över”
DEBATT. När USA brister i sitt stöd för en viktig hörnsten inom global cybersäkerhet måste EU och Sverige ta ett större ansvar, skriver Emanuel Lipschütz.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Amerikanska
åtgärder för att skära ner myndighetsutövning riskerar att drabba en mycket
viktig komponent i det globala arbetet med cybersäkerhet: den globala
sårbarhetsdatabasen CVE. Det riskerar cybersäkerheten för alla västländer. Nu
står hoppet till EU för att få fram ett godtagbart alternativ och här har
Sverige en möjlighet.
Den
nuvarande amerikanska regeringen är som bekant på väg att förvandla
amerikansk myndighetsutövning, inklusive samarbetsorganisationer, till ett
kalhygge.
Men det finns hopp, trots allt. 2026 införs lagstiftning på EU-nivå, som en del av Cyber Resilience Act, som innebär kraftigt ökade krav på att rapportera sårbarheter som påverkar produkter med digitala inslag.
Det handlar
om indraget stöd till organisationen Mitre som driver den kritiska CVE-databasen (Common
Vulnerabilities and Exposures) för sårbarheter. Det är ingen
överdrift att säga att sårbarhetsdatabasen CVE är en av de absolut viktigaste
hörnstenarna i det globala cybersäkerhetsarbetet.
Nu löste det sig med CVE-databasen på kort sikt, då stödet
förlängdes för elva månader i april. Men det är oklart hur det blir på lång
sikt. Det här är oroväckande av flera skäl:
CVE är det etablerade verktyget för att registrera och söka information om sårbarheter och säkerhetshål. Utan CVE blir det avsevärt svårare att snabbt skydda sig mot nya sårbarheter.
CVE är den globala standarden för att identifiera och benämna sårbarheter. Utan en sådan ökar risken för incidenter med negativa följder dramatiskt. Man kommer att missa att skydda sig mot problem, om olika parter inte benämner sårbarheter på samma sätt.
På lång sikt kommer alla i världen som arbetar med cybersäkerhet att få problem med att hitta information om aktuella sårbarheter som är så heltäckande som möjligt. Det gör det lättare för hotaktörer att hitta och utnyttja offer.
Men det finns
hopp, trots allt. 2026 införs lagstiftning på EU-nivå, som en del av Cyber
Resilience Act, som innebär kraftigt ökade krav på att rapportera sårbarheter
som påverkar produkter med digitala inslag. Rapporteringen ska ske via ett
verktyg som kallas Single Reporting Platform. Om CVE-databasen försvinner,
eller försämras, kommer det att bli svårare att sköta den rapporteringen på ett
optimalt sätt.
Annons
Men en
skadeskjuten CVE-databas innebär att incitamenten för EU att ta fram en
alternativ lösning stärks, vilket är positivt för cybersäkerhet globalt,
oavsett USA. EU gör bara vad kommissionen och, eller koalitioner av
medlemsländer är villiga att prioritera.
Emanuel Lipschütz, Cyber Defencely.Johan Lindstén
Om Sverige kan driva på och bli en del
av en stabil EU-baserad lösning på detta problem så innebär det en chans att ta
en större roll inte bara vad gäller cybersäkerhet, utan för digitalisering i
största allmänhet.
Om det inte löser
sig med CVE-databasen, eller ett väl fungerande alternativ, kommer det bli
svårare att arbeta med cybersäkerhet.
Hotaktörerna är de enda som har anledning
att vara nöjda med det. När de styrande i USA slutar agera som de vuxna i
rummet är det hög tid för Sverige och EU att ta stafettpinnen.
Emanuel
Lipschütz, cybersäkerhetsexpert på Cyber Defencely