”SVT betalar inte andras fakturor”

Företrädare för Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna skriver under rubriken ”Dubbel avgift annars svart i rutan” att 2,5 miljoner hushåll i flerfamiljshus riskerar att förlora tillgången till SVTs kanaler och att SVT har avsagt sig ansvaret för TV-distribution i kabel- och bredbandsnäten.

Anledningen till detta skräckscenario är de svårigheter som har rått de senaste åren mellan å ena sidan kabel-operatörerna och å andra sidan CopySwede att komma överens om en ersättningsnivå till de rättighetsinnehavare som CopySwede företräder. Lösningen på detta problem är, enligt debattörerna, att det istället borde vara SVT som skall stå för denna kostnad.

I Sverige har vi en yttrandefrihetsgrundlag som ger var och en rätt att fritt, via tråd vidaresända radio och TV-program. På den svenska marknaden finns idag ett antal aktörer som har byggt upp en affärsverksamhet utifrån denna förutsättning. Det är enligt upphovsrättslagen klart att den som vidaresänder måste komma överens med upphovsmännen och de så kallade närstående rättighetshavarna om ersättning för vidaresändningen. Detta gäller oavsett om det föreligger vidaresändningsplikt eller inte.

Till skillnad från vad debattörerna påstår, så tar SVT sitt ansvar för vidaresändningen av SVT:s kanaler i kabel- och bredbandsnäten då SVT avstår från sin lagliga rätt till upphovsrättsersättning för dessa vidaresändningar.

 Däremot är inte SVT berett att betala de fakturor som Copyswede skickar till Comhem, Telia, Tele2 med flera operatörer, som avser den upphovsrättsersättning Copyswede kräver för sina rättighetshavares räkning. Denna kostnad uppgår, för samtliga SVTs kanaler, till 12 kronor 76 öre per hushåll och år, det vill säga 1 krona och 6 öre per hushåll och månad. På vilket sätt operatörerna kan vidareföra denna avgift på fastighetsägare och hushåll är delvis avhängigt av vilka avtal fastighetsägaren har med respektive operatör.

Debattörernas jämförelse med storleken på TV-avgiften, då de talar om att betala två gånger, haltar därmed väsentligt.

Så ser alltså de lagar och regelverk ut som idag gäller, och som kommersiella aktörer får förhålla sig till då man vill göra affärer genom att vidaresända TV-kanaler. Helt fel tycker tydligen Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna som uppmanar regeringen att göra något åt detta.

Frågan blir då; Vad vill man att regeringen gör?

* Att slå fast en ny princip om att public service, förutom att avstå från sin egen rättighetsersättning även ska betala tillkommande rättighetskostnader för andra oavsett sändningsform blir i förlängningen ohållbar. Ingen vet var den notan slutar. Dessutom skulle det skapa ett intressant förhållande där en part kan starta en verksamhet men låta en annan, inte involverad, part betala delar av kostnaden.

* Om SVT skulle åläggas av staten att betala, men enbart för kabel, skulle konkurrensen snedvridas. Det skulle innebära att staten prioriterar just den plattformen bland alla vidaredistributörer, vilket mycket väl skulle kunna väcka en fråga om otillåtet statsstöd till kommersiella operatörer.

* En lösning där rättighetsersättning inte kan krävas för vidaresändningspliktiga kanaler, som i t.ex. Finland, kräver i dagsläget en förändrad upphovsrättslagsstiftning vilket naturligtvis är en annan och mycket vidare fråga.

Det rimliga är trots allt att den som vill bedriva en affärsverksamhet med syfte att tjäna pengar, också står för de avgifter och omkostnader som är förknippade med denna verksamhet.

Per Björkman

Distributionschef, Sveriges Television AB