”Skippa betygen på gymnasiet – högskoleprovet räcker”

Inom modern organisationsteori lägger man vikt på flexibilitet för att möta omvärldens krav och för att anpassa utbildningen till individen. I gymnasieskolan gör man tvärtom.

Elever gör felval och vill göra omval. Men det går inte eftersom man bara kan välja en gång om året, och då får man börja om nästa augusti. Dagens gymnasium tvingar 15-åringar att ingå ett treårigt utbildningskontrakt med få möjligheter till avvikelser. I stället borde det vara möjligt att ändra sig oftare med en periodisering av läsåret.

De flesta avnämare till gymnasieskolan vill ha engagerade individer som kan ta initiativ och utveckla verksamheten i samverkan med andra. Dessa kompetenser förvärvar vissa elever utanför skoltid i egna projekt. Det finns inget utrymme i gymnasieskolan för elever att självständigt arbeta med en innovation, en idé eller ett projekt som man brinner för. Det borde vara möjligt att få pröva sina vingar under en period i gymnasieskolan om förloppet godkänns av rektor.

I stället för att tillägna sig grundläggande kunskaper i olika ämnen och lära sig hur dessa kan användas, värderas och fördjupas tvingas eleverna att plugga till prov för att komma in på högskolan – ett synsätt på lärande som ännu är främmande för universitets- och högskolestudier. Detta resulterar i ytliga och fragmenterade kunskaper utan sammanhang.

I maj månad varje år har gymnasieelever prov, inlämningsuppgifter eller redovisningar varje dag i cirka åtta olika ämnen. Alla ämnen har lika högt betygsvärde. Detta medför att eleverna måste tänka om och byta strategi när de upptäcker på högskolan att man måste begripa vad man läser.

De måste förstå texterna i de engelskspråkiga kursböckerna, klara sina derivator, kunna värdera EU:s betydelse i olika aspekter och skriva en artikel om detta. De måste kunna läsa ut fakta korrekt från tabeller och grafer, vederlägga påståenden och uppskatta nedbrytningstider för organiskt material.

De är oftast inte förberedda på det. De har pluggat som idioter för att komma in där de nu hamnat. Om man hade nöjt sig med högskoleprovet som urvalsmetod, hade gymnasieskolan kunnat ägna betydligt mer tid åt att förbereda eleverna. Det är ju detta deras lärare är utbildade för.

Ansvaret för denna mismatch ligger på regeringen och vald utbildningsminister. Men istället för att förändra utbildningsstrukturen så att den motsvarar krav från omvärld och elever, lappar och lagar man på befintligt system och lägger skulden för ett dåligt resultat på lärare och elever.

Genom decentraliserings- och målstyrningsprinciper har man dessutom gjort det möjligt för utbildningsanordnarna att ducka från ansvar genom att skapa egna målplaner istället för att verkligen genomföra de statliga kraven.

Förslaget till en ny gymnasieskola innebär att:

• alla kommer in på gymnasie
• ingen slås ut ur gymnasiet
• eleven kan starta i gymnasiet tidigare
• eleven kan själv skapa sin studiegång
• eleven kan själv välja grad av behörighet när som helst
• eleven kan kombinera olika programinnehåll
• eleven kan välja perioder med specialutformat innehåll om rektor godkänner
• elevens meriter samlas successivt i ett digitalt CV
• arbetsgivare och högskolor kan aktivt söka elever i CV-databasen

Mitt förslag till hur gymnasieskolan skulle kunna omorganiseras, flexibelt i perioder och inom nuvarande skollag, läroplan och kostnad ligger hos nuvarande regering. Även den blivande utbildningsministern kan vänta sig en uppvaktning.

Kenny Andersson, författare, forskare och doktor i pedagogik, tidigare rektor och gymnasiechef i olika kommuner under 20 år