”Näringslivet måste också kunna granskas”

Riksdagen har nyligen beslutat om en ny lag (proposition 2018/19:58) som ska främja god sed och motverka oredlighet i forskningen. Lagen är efterlängtad och hanterar flera problem med dagens system. Ett av de uppenbara problemen är att universitetsledningar i dag kan välja att tysta ned anmälningar. Den sortens reaktioner har rapporterats i media både när det gäller forskningsfusk om konstgjorda luftstrupar och mikroplaster i fisk.

Enligt den nya lagen införs en fristående nämnd dit forskningshuvudmännen är skyldiga att överlämna anmälningar. Att statligt understödda verksamheter också kan utredas gör det möjligt att i fortsättningen utreda forskning som bedrivs inom forskningsinstitut som till exempel Rise, Swerim eller IVL Svenska Miljöinstitutet.

Men lagen har också stora brister. Enligt regeringens förslag så saknas möjlighet att utreda forskning som bedrivs i samarbete med näringslivet. Grundläggande forskning som drivs av ren nyfikenhet och som enbart utförs inom akademin är mycket viktig för samhället. Men lika viktig är den forskning som styrs av samhällutmaningar och görs i samarbete mellan näringsliv, forskningsinstitut och akademi.

Utanför lagen

Det är forskning som bland annat finansieras av statliga finansiärer som Vinnova, Energimyndigheten, Formas och Forte. Privata företag som deltar i sådan forskning lämnas utanför lagen och deras insatser i forskningsprojekt kommer inte att kunna utredas.

Samarbetsforskning ger ofta resultat som påverkar samhället på kort sikt. Inom samarbets-forskningen utvecklas till exempel teknik som kommer att sitta i självkörande bilar, kunskap som kan ligga till grund för förbud mot farliga kemikalier, metoder som ger oss möjlighet att hantera klimatutmaningen. Denna forskning är ett viktigt bidrag till samhällets utveckling och till vårt näringslivs framgångar.

Om det fuskas inom den här forskningen så kan effekterna vara skadliga för såväl allmänhet, samhälle som näringsliv. Vem vill åka i en förarlös bil som bygger på förfalskade forskningsresultat?

Den nya lagen om oredlighet inom forskningen har inget genomtänkt förslag för hur man ska kunna utreda forskningsfusk som görs av näringslivet inom offentligt finansierade projekt.

Inget straff

Lagen om företagshemligheter innefattar även forskningsinstitutioner och innehåller bland annat skadestånd som påföljd. En forskare som för allmänheten avslöjar forskningsfusk kommer att orsaka en konkurrensskada för det fuskande företaget, forskningsinstitutet eller universitet. Man får visserligen avslöja brott som har fängelse på straffskalan. Forskningsfusk blir olagligt enligt den föreslagna lagen men inte förenat med något straff.

Men hur ska jag som forskare förstå om en kollegas eller samarbetspartners misstänkta fusk är av den digniteten att det är tillåtet att avslöja? Om jag avslöjar misstänkt fusk så visar historien att jag riskerar min egen karriär men i ett samarbetsprojekt med näringslivet riskerar jag dessutom även att få betala skadestånd. Hur ska jag då våga anmäla mina misstankar?

Staten ställer redan i dag krav via forskningsfinansiärerna att man sluter ett avtal som reglerar ägande till resultat i samarbetsprojekt. Men avtal om samarbetsforskning innehåller också regelmässigt bestämmelser om sekretess och ofta krav på skadestånd om sekretessen bryts. Bestämmelserna är nödvändiga för att man ska kunna ha ett förtroendefullt samarbete med företag som deltar i forskningsprojekten.

Men det borde också ställas krav på att sådana avtal ska innehålla regler för hur man ska kunna utreda forskningsfusk. Det behövs bestämmelser om att alla parter ska lämna uppgifter som gör det möjligt att utreda misstankar. Den här utredningen bör ske under sekretess för att skydda företagens affärshemligheter.

Misstankar måste utredas

Om ett företag får statligt stöd för sin forskning är det självklart att man vid misstanke måste underkasta sig en utredning om misstänkt forskningsfusk. Detta och är inte mer uppseendeväckande än att man lämnar ut uppgifter för en oberoende ekonomisk revision om man tar emot statlig finansiering.

Det är lätt att ifrågasätta forskning med deltagande av privata företag eftersom de har ekonomiska intressen av forskningsresultaten. Därför blir det extra viktigt att kunna utreda forskning på ett trovärdigt sätt när privata företag deltar.

Vår nya forskningsminister Matilda Ernkrans lovade när hon tillträdde att lägga fram en lag som förbjöd forskningsfusk. Nu har hon infriat det löftet men utöver det så behöver hon omedelbart instruera statliga forskningsfinansiärer att ändra sina villkor så att det går att utreda misstänkt forskningsfusk även av näringslivsparter som deltar i forskningsprojekt.

Elis Carlström

Fd forskningchef på Swerea, material- och produktionsforskningsinstitut, numera ingår en del av Swerea i RISE