Förnybara kraftslag slöseri med resurser

Regeringspartiernas målsättning om ett energisystem med 100 procent förnybar energi kolliderar med EUs flaggskeppsinitiativ om en effektivare resursanvändning.

De förnybara kraftslagen minskar utnyttjandet av de samlade elkraftresurserna. Ett 100-procentsystem kräver fler generatorer och komplexare elnät än ett konventionellt och det försämrade resursutnyttjandet fördyrar elen och belastar miljön.

Arbetet i den energikommission som regeringen planerar att tillsätta får därför inte fastna i en diskussion om två kraftslag utan bör koncentrera sig på utformningen av vårt framtida elförsörjningssystem.

Statistik från Danmark och Tyskland kan få illustrera våra farhågor om vad som händer i ett elsystem när förnybara kraftslag högprioriteras.

Från mitten på 1990-talet till början på 2010-talet ökade andelen vindkrafteffekt i det danska elsystemet från knappt 10 till 30 procent. Under samma tid sjönk kapacitetsfaktorn/-utnyttjandet från 40 till 27 procent. Den inhemskt producerade elenergin har varierat en del men har, över tid, varit i stort sett oförändrad.

I Tyskland pågår en liknande förändring. Under åren 2008 till 2013 ökade de förnybara kraftslagens effektandel från 24 till 42 procent av den totala kapaciteten medan utnyttjandet sjönk från 50 till 35 procent.

Även utnyttjandet av själva de förnybara kraftresurserna försämrades då deras kapacitetsfaktor sjönk från 23 till 19 procent, troligen beroende på den ökande andelen solkraft, vars kapacitetsfaktor är drygt 10 procent. Under perioden ökade elproduktionen i Tyskland med 4 procent.

Den kraftiga satsningen på förnybara kraftslag i de båda länderna sker uppenbarligen till priset av ett betydligt sämre resursutnyttjande.

Även hos oss går det att skönja en svag och sjunkande trend. Här ”räddas” kapacitetsfaktorn till viss del av våtår med stor vattenkraftproduktion. Utnyttjandet av de svenska kraftverken har ändå minskat, från ungefär 50 procent kring sekelskiftet till ca 45 nu, samtidigt som andelen vindkrafteffekt ökat från nästan ingenting till drygt 11 procent.

Om den långsiktiga målsättningen för Sveriges energisystem genomförs kommer utnyttjande att sjunka ytterligare och, gissningsvis, hamna en bit under 40 procent. Det försämrade utnyttjandet syns i kapacitetsfaktorn, men drabbar också elnäten; produceras ingen el så transporteras det inte heller någon på de allt längre och tekniskt mer utvecklade och därmed dyrare elnäten.

Sämre resursutnyttjande ger inte billigare el och skonar inte miljön. Det är inte heller i linje med EUs så kallade flaggskeppsinitiativ om resurseffektivisering. ”Effektivare resursanvändning kommer att vara ledstjärnan” kommer att gälla för många av EU:s åtgärder inom många områden.

Statistiken visar att vi redan har etablerat den eleffekt och, i stort sett, de elnät som vi behöver för en god elförsörjning; ingen har kopplats bort och risken att bli det, på grund av elbrist, är liten. Det är främst åtgärder som förbättrar utnyttjande som behövs, inte nyinvesteringar som sänker det. Högt resursutnyttjande räddar både miljö och pengar.

Kraftslagen är delar i ett systempussel med många andra bitar som ska passas ihop. Bitar som måste höja systemets produktionsförmåga för en rimlig och ”lönsam” miljökostnad. Därför är det angeläget att den energikommission som regeringen nu talar om inte fastnar i frågan om vilket kraftslag som är ”bäst” eller farligast utan tar sig an den kanske lite lättare uppgiften att leta fram vilket elförsörjningssystem som både tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt gynnar oss mest.

Arbetet i kommissionen måste ha som devis vad en av det japanska undrets upphovsmän myntade ”Använd huvudet, inte plånboken”.

Lars Blomqvist för Svensk Elbrukarförening ek