”Att sluta forska om biobränslen är som att skjuta sig i foten”

Gustav Melin och Jan Lindstedt skriver i en debattartikel på nyteknik.se om hur biodrivmedelsbranschen står och väntar på tydliga och framförallt långsiktiga styrmedel så att de planer som finns runt om i landet gällande biomassabaserad drivmedelsproduktion kan sjösättas. Till stora delar har de helt rätt.

Att bygga upp en helt ny industri kräver enorma investeringar och de som satsar kapital vill naturligtvis även få avkastning. Eftersom det handlar om anläggningsinvesteringar i mångmiljardklassen, i fabriker med en ekonomisk livslängd över flera politiska mandatperioder, så behöver det finnas tydliga och långsiktiga styrmedel som gör att en investeringsbedömning kan göras med viss säkerhet.

Melin och Lindstedt kommer dock med ett uttalande som är mycket förvånande: ”Sverige är för närvarande inte i behov av ytterligare mer forskning och demonstrationsanläggningar”. Om svensk grundforskning kring utveckling av biodrivmedel avbröts nu när tekniken ligger i sin linda vore detta antagligen ett mycket stort misstag.

Sverige är i dag världsledande inom många delar av biodrivmedelsutvecklingen. Vi har framstående forskning inom både biomassaförgasning och biokemisk omvandling för framställning av bland annat etanol, biogas, metanol, DME och vätgas för att nämna några tänkbara biodrivmedel. Detta kompletteras av framgångsrik systemforskning som bland annat studerar hur processerna påverkar omgivningen, hur effektiva styrmedel ska designas samt hur innovationer kan nå marknaden.

Inom all denna forskning görs det fortfarande stora framsteg varje år som förbättrar energieffektiviteten i produktionen, sänker produktionskostnaderna samt minskar miljöpåverkan. Ett stort antal universitet, forskningsinstitut och industrier inom biodrivmedelsområdet visar behovet av fortsatt forskning bland annat genom sitt stöd till Svenskt kunskapscentrum för förnybara drivmedel-f3 samt till andra forskningscentra och gemensamma utvecklingsprojekt.

Att sluta med forskningen nu, när vi står på randen till att biodrivmedel kan bli en framgång både som en inhemsk källa för fordonsbränslen och som en källa för teknikexport vore som att osäkra bössan och skjuta sig själv i foten. Tänk exempelvis på vad som skulle ha inträffat om vi hade stoppat forskningen inom pappers- och massatillverkning i slutet av 1800-talet när de industriella processerna och metoderna var etablerade. Förmodligen så hade Sveriges exportintäkter då varit annorlunda fördelade.

En annan fråga är också hur miljön runt våra kuster där många bruk är placerade, hade sett ut om utsläppen hade fortsatt på samma sätt som i slutet av 1800-talet.

Sverige är ett land med fantastiska möjligheter för teknikutveckling och har alla de ingredienser som krävs för att ställa om till en hållbar transportsektor. Fortsatta satsningar på fundamental och tillämpad biodrivmedelsforskning är ett måste för att nå visionen om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030, samt för att framöver förse den framväxande industrin med välutbildade ingenjörer och doktorer som kan fortsätta den industrirelaterade utvecklingen där.

Ola Wallberg, Docent, Kemiteknik, Lunds Universitet

Joakim Lundgren, Biträdande professor, Energivetenskap, Luleå tekniska universitet

Karin Pettersson, Tekn. Dr, Energi och Miljö, Chalmers

Mats Sandgren, Docent, Kemi och bioteknologi, Sveriges lantbruksuniversitet