Kodknäckarna i Bletchley Park

2013-04-24 07:54  

Under andra världskriget arbetade tusentals människor i Bletchley norr om London med att dechiffrera tysk krypterad radiotrafik. Ny Teknik har besökt Bletchley Park som nu är museum.

Hade ni befunnit er i den lilla sömniga engelska byn Bletchley mitt emellan Oxford och Cambridge i mitten av augusti 1939 skulle ni ha kunnat se en karavan av bilar köra in genom grindarna till godset Bletchley Park. Hade ni sedan frågat på den lokala puben vad det var som pågick skulle ni ha fått svaret att det var ”Captain Ridley’s shooting party” som kommit upp från London för att roa sig med jakt på godsets ägor under helgen.

Hade ni följt efter och försökt ta er in på området skulle ni vänligt men bestämt blivit bortkörda. Kapten Ridleys jaktlag bestod i själva verket av personal från brittiska säkerhetstjänsten MI6 och dess systerorganisation The Government Code & Cipher School. Bletchley Park skulle bli högkvarteret för britternas arbete med att knäcka axelmakternas kodade radiomeddelanden under andra världskriget.

Strax efter första världskriget patenterade en tysk ingenjör vid namn Arthur Scherbius en krypteringsmaskin som han kallade Enigma – Gåtan – och som han hoppades skulle inbringa honom stora inkomster. Maskinen såg ut som en förvuxen reseskrivmaskin och bestod av ett tangentbord, tre inställbara rörliga krypteringshjul och en panel med lampor som lyste upp bokstäver allt eftersom man skrev in sitt meddelande. Krypteringshjulen var försedda med elektriska kretsar som kastade om varje bokstav till en annan. För varje tecken man skrev in matades sedan krypteringshjulet fram ett hack så att omkastningen ändrades. Det innebar att om man skrev exempelvis två B i rad översattes de till olika bokstäver.

För att avkoda ett meddelande gjorde man likadant som när man kodade det. Först ställde man in krypteringshjulen efter dagens kod. Därefter skrev man in det kodade meddelandet och läste av bokstäverna. Detta gjorde att maskinen var enkel att använda, trots sin komplexitet.

Prova själv Enigman genom att klicka här.

Tyska militären köpte in en stor mängd Enigma-maskiner som de från 1926 använde för alla meddelanden per radio och telefon. För säkerhets skull försåg de också maskinen med ett kopplingsbord, som ytterligare kastade om några utvalda bokstäver mot varandra. Varje dag användes nya startinställningar på krypteringshjulen. Enigman ansågs vara världens säkraste krypteringssystem.

En dag 1931 stal en missnöjd lägre tjänsteman vid namn Hans-Thilo Schmidt en bruksanvisning för Enigman och sålde den till en fransk agent för 10 000 mark (motsvarar i dag en kvarts miljon kronor). Fransmännen lyckades emellertid aldrig begripa sig på saken. De överlämnade det, som man trodde, värdelösa materialet till den polska hemliga underrättelsetjänsten – Biuro Szyfrów.  Där togs det om hand av matematikern Marian Rejewski.

Rejewski analyserade Enigman och fann en rad svagheter i konstruktionen. Däribland att maskinen aldrig kunde kryptera en bokstav till sig själv. Ett A kunde aldrig bli ett A. Rejewski konstruerade en elektromekanisk apparat som han kallade ”Bombe” med vilken han kunde simulera Enigman och snabbt pröva olika startinställningar. Till sist lyckades han med konststycket att knäcka koderna, och polackerna kunde under många år avlyssna den tyska militära radiotrafiken. Men det roliga tog slut 1938, då Enigmans kodhjul ökades från tre till fem.

Sensommaren 1939, när kriget alltmer närmade sig, överlämnade polackerna allt sitt material till brittiska MI6.

I Bletchley Park tog den engelske matematikern Alan Turing upp Marian Rejewskis fallna mantel och fick resurser för att konstruera förbättrade versioner av -polackernas ”Bombe”. Stora tickande maskiner prövade varje dag hundratusentals ingångsinställningar för att knäcka enigmakoderna. Verksamheten växte snabbt. Från ursprungligen ett hundratal kryptoanalytiker växte arbetsstyrkan till bortåt 8 000 personer som arbetade dag och natt i primitiva baracker. Många var kvinnor som renskrev och jämförde kodade textremsor på jakt efter mönster.

Trots miljarder miljoner olika möjliga inställningar hade de tyska koderna svaga punkter. Exempelvis skickades varje morgon meddelanden med väderleksutsikterna, som alla hade samma form och där ordet ”Wetter” ingick. Detta, och andra upprepningar i meddelandena, gjorde att antalet möjliga krypteringshjulinställningar begränsades så mycket att det var möjligt för Turings maskiner att finna dem inom rimlig tid.

Nu fick britterna uppgifter om tyska ubåtars positioner på Atlanten och kunde vidta åtgärder och omdirigera konvojerna.

Det var inte bara Enigmakoder som dechiffrerades i Bletchley Park. Den italienska flottan använde sig av en kodmaskin konstruerad av svensken Boris Hagelin. Den knäcktes snart, vilket fick till följd att den italienska medelhavsflottan i mars 1941 kunde sänkas vid Matapan utanför Peloponnesos.

Den tyska stridsledningen använde sig av en teleprinterkod kallad Lorenz SZ42 som sändes över radio eller ledning. För att knäcka den krävdes kraftigare doningar än Turings bomber. Nu byggdes Colossus, världens första programmerbara elektroniska datamaskin. Med Colossus, som innehöll 1 500 elektronrör, kunde man testa 5 000 start-inställningar för krypteringshjulen per sekund. I dag finns en nyrenoverad och fungerande Colossus-dator i Bletchley Parks datormuseum.

Läs hur Lorenz-koden knäcktes på

http://www.codesandciphers.org.uk/lorenz/fish.htm

Verksamheten vid Blechley Park hölls strikt hemlig ända till 1970-talet, då en tidigare chef för dekrypteringen vid namn Winterbotham till sist fick tillstånd av säkerhetstjänsten att skriva en bok om vad som hade hänt. Det anses att kodknäckarna förkortade andra världskriget i Europa med minst två år.

Marian Rejewski hade flytt till Frankrike när Polen ockuperades av tyskarna 1939, och flydde sedan vidare till England när även Frankrike föll. Av någon obegriplig anledning knöts han aldrig till arbetet vid Bletchley Park, utan gavs andra enklare arbetsuppgifter. Det kom därför som en fullständig överraskning för honom när han trettio år efter kriget fick veta att det var hans idéer som legat till grund för britternas framgångar med att knäcka Enigmakoderna.

Alan Turing fick aldrig erkännande för sina insatser. 1952 arresterades han för att leva i ett homosexuellt förhållande, något som då var brottsligt. Han dömdes till kemisk kastrering, något som gjorde honom fet och deprimerad. Han tog sitt liv genom att äta ett äpple doppat i cyanid hösten 1954, något som författaren David Lagercrantz berättar om i sin roman ”Syndafall i Wilmslow”.

Tilläggas kan att den tyska teleprintertrafiken mellan Oslo och Berlin som under kriget gick över en telefonledning på svenska västkusten under flera år kunde avlyssnas av svenska underrättelsetjänsten sedan matematikern Arne Beurling i Uppsala knäckt krypteringen.  Läs mer på

http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article259170.ece

Se Bletchley Park i kriminalserie

The Bletchley Circle  är titeln på en engelsk kriminalserie i tre delar som visades i SVT i januari 2013. Den handlar om fyra kvinnor som jobbat som kodknäckare på Bletchley Park. Efter kriget beslutar de sig för att använda sina analytiska kunskaper för att få fast en sällsynt bestialisk seriemördare, som härjar i London.  Mycket spännande.

Fram till första maj 2013 kan serien ses gratis på webben på SVTplay.se

Av upphovsrättsskäl kan serien endast ses i Sverige.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

Här är reglerna för kommentarerna på NyTeknik

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Aktuellt inom

Debatt