Populärteknik
Hästkrafter i människans tjänst
KAIANDERS. Vi har hästen att tacka för att vår civilisation ser ut som den gör, på gott och ont. Under mer än femtusen år har hästen försett människan med kraft och transporter, och utan hästen skulle hjulet kanske aldrig ha uppfunnits.
De sjutton tusen år gamla målningarna i Lascaux-grottan i sydvästra Frankrike visar ett vimmel av hästar i språng. Hästarna var ett av de tidiga människornas främsta villebråd, de jagades för köttets skull.
Enligt arkeologerna var det nomader i Centralasien som för runt 6 000 år sedan först domesticerade hästen. Att de över huvud taget lyckades med konststycket att tämja och dominera ett så stort och starkt djur måste ses som en bedrift. Men tur var nog det för hästen, för annars hade den säkert mött samma öde som så många andra av forntidens stora däggdjur – mammuten, den ullhåriga noshörningen med flera – och utrotats.
Tidiga reliefer och bilder från forntida kulturer i Mellanöstern visar människor till häst, vanligtvis i krigiska scener. Märkligt nog sitter ryttarna på de äldsta bilderna långt bak på hästryggen, på korset. Detta kan knappast ha gjort ritten speciellt bekväm, eftersom det är det ställe på ryggen där det skumpar som mest i trav.
Inte konstigt då att man uppfann hjulet och lät hästarna dra vagnar. Utan hästar skulle hjulet knappast ha uppfunnits. Det skulle ju inte ha behövts.
Under tusentals år utgjorde hästen människans primära kraftkälla. Hästar skötte större delen av alla landtransporter och tjänstgjorde troget i skogs- och jordbruk. Dessutom användes de framgångsrikt i krig. Utan hästen skulle Alexander den store ha haft problem med att erövra Perserriket och conquistadorerna hade knappast lyckats lägga under sig Nya världen. Ända fram till 1800-talets slut ansågs kavalleriet vara vitalt för krigföringen.
Den industriella revolutionen innebar paradoxalt nog att behoven av hästar ytterligare ökade. Nu skulle hästarna förutom sina tidigare sysslor också dra pråmar längs kanalerna och vagnar djupt nere i kolgruvorna.
I Europas storstäder drog hästar droskor och spårvagnar och skötte leveranser. I London fanns vid förra sekelskiftet ungefär 200 000 hästar. Eftersom varje häst äter lika mycket föda som åtta människor gick det åt en hel del foder för att hålla transportapparaten i gång. Det sägs att det var bilen som till sist räddade London från att fullständigt storkna under trycket av hästdragna fordon.
Inte förrän efter första världskriget började hästen successivt förlora sin ekonomiska betydelse. Explosionsmotorn infördes i allt fler sektorer. Jordbruket mekaniserades, hästdroskor ersattes av bilar, kavalleriet ersattes av pansartrupper. Antalet hästar minskade med rasande fart. Till för några decennier sedan.
I dag ökar åter antalet hästar i Sverige. Hästsporter blir populärare för varje år, och trav och galopptävlingar omsätter enorma summor pengar. Enligt Jordbruksverket fanns det 2012 362 000 hästar i landet, näst flest per invånare i Europa. Det innebär att det nu finns fler hästar än mjölkkor, och att hästen platsar in som trea i topplistan för svenska husdjur. Detta efter katten med 1,1 miljoner och hunden med 780 000. I EU finns sammanlagt 12 miljoner hästar.
Det är inte billigt att hålla sig med häst. Uppskattningsvis krävs 1,5 hektar mark för betes- och rasthagar och foderproduktion per häst. Totalt används för hästhållningen i Sverige en yta på 544 000 hektar, halva Skånes areal, enligt en rapport från Jordbruksverket. 20 procent av landets hästar finns inom näringsverksamhet och hästhållarna sysselsätter 24 100 personer med sin verksamhet.
Hästnäring har blivit svenskt jordbruks fjärde största inkomstkälla, och omsätter 3,5 miljarder kronor per år. En bra häst kostar ungefär som en bil och precis som bilar kräver besiktning och reparationsverkstäder så kräver hästhållning veterinärer och djursjukhus.
Hästar anses bara vara av nytta om de är högpresterande, och det ställs ungefär lika höga krav på hästens prestationsförmåga som på mänskliga elitidrottare. Och liksom idrott på elitnivå sliter på människokroppen sliter ridning, hoppning och travsport hårt på hästarnas muskler och leder.
Ungefär 65 procent av alla friska hästar har någon typ av asymmetriskt rörelsemönster, och lika många har någon typ av ryggförändringar, exempelvis kissing spine. Bara hältor som sätter ner hästens prestationsförmåga kostar försäkringsbolaget Agria 200 miljoner kronor per år.
Hälta kan vara svår att både diagnosticera och behandla. På det nybyggda djursjukhuset på SLU i Ultuna utanför Uppsala undersöker man hälta med hjälp av datoriserad rörelseanalys och sensorer på hästens rygg. Ledbesvär hos häst behandlas nu framgångsrikt med hyaluronsyra som ger ledvätskan smörjande och stötdämpande egenskaper. Behandlingen är så framgångsrik att den nu ska provas även på människor säger veterinären Ove Wattle.
På SLU forskar man också om en rad sjukdomar som drabbar hästar. Exempelvis är det vanligt att hästar får astma av träning i kyla, något som också ofta drabbar mänskliga skidlöpare. Hästar i stall får också ofta lätt inflammationer i luftvägarna av damm. Därför gäller det att stallen ska ha bra ventilation. Torrt hö ska vattnas.
En annan elakartad och smittsam – och därför anmälningspliktig – sjukdom går under namnet kvarka. Sjukdomen fanns redan under antiken, och kommer av streptokocker i bihålor och lymfkörtlar som kan ge svårbehandlade halsbölder. Hästar har luftsäckar i svalget, något forskarna tror har som funktion att kyla blodet till hjärnan.
Liksom människan kan hästar drabbas av vällevnadssjukdomar. För mycket foder kan ge fetma och insulinintolerans, vilket kan leda till fång och sluta mycket illa.
Hästar ser bra både i mörker och dagsljus. Synskärpan är ungefär som hos hunden, bättre än hos katten. Eftersom ögonen sitter så vitt skilda från varandra har hästen ett mycket brett synfält. Liksom hunden har hästen dikromat färgseende, den ser inte rött. Det röda upplevs som grönt.
Men liksom kons kalv ser hästens föl redan som nyfödd. Detta till skillnad mot rovdjur som hundar och katter. Hundvalpar och kattungar är blinda när de föds.