Foto: Jörgen Appelgren

”Min plastfria månad gjorde livet gråare”

Skulle du kunna leva utan att köpa någon nyproducerad, fossilbaserad plast och vilka är alternativen? Ny Tekniks reporter Ania Obminska har testat en plastfri månad.

Ania Obminska

Ny Tekniks reporter Ania Obminska har provat att ha en plastfri månad. Foto: Jörgen Appelgren

Hur enkelt är det att hitta mat- och hygienprodukter i din vanliga livsmedelsbutik, eller på valfri stormarknad, som inte är förpackade i nyproducerad, fossilbaserad plast? Inte särskilt lätt, kan jag avslöja redan nu.

De flesta plaster i dag görs av råolja som pumpas från underjorden. Oljan är en ändlig resurs, och utvinningen av olja påverkar klimatutsläppen. Många är överens om att det här är inte är hållbart.

”Plast ska självfallet vara tillverkade av råvaror som ger låg miljöbelastning, vilket innebär en strävan mot råvaror som är förnybara och/eller återvunna.”

Så står det i det betänkande som överlämnades till regeringen i förra veckan av utredningen ”Hållbara plastmaterial”, med IVL Svenska Miljöinstitutets avfallsexpert Åsa Stenmarck i spetsen.

Ett märkbart plastskifte är på gång. Svenska butikskedjor har slutat ge bort plastpåsar och EU är på god väg att förbjuda ett antal olika produkter av engångsplast, som bestick, tallrikar och sugrör. Skärpta krav på tillverkare av plastförpackningar är att vänta, så de ska få betala för avfallshantering och rengöring. Detta framför allt för att minska nedskräpningen.

Varje år beräknas nämligen mellan 4,8 och 12,7 miljoner ton plast hamna i havet.

Att försöka minska nedskräpningen är ett steg mot en mer hållbar plastanvändning. Ett annat är att titta på själva plastmaterialen.

Ny Tekniks reporter Ania Obminska har provat att ha en plastfri månad. Foto: Jörgen Appelgren

Det är detta jag tar mitt avstamp i för att göra det här reportaget i egenskap av innovationsreporter på Ny Teknik. Jag har plastbantat, eller som jag lite förenklat har kallat det: haft en plastfri månad. Syftet har varit att undersöka hur läget ser ut i dag.

Det är nog bäst att säga det redan nu, eftersom det här är en fråga som väcker mycket känslor, har jag erfarit: mitt experiment handlar inte om att ta ställning för eller emot plast. Det handlar om att med ett klassiskt journalistiskt grepp testa att leva utifrån det jag ska rapportera om, för att försöka bidra med perspektiv på flera olika nivåer.

Jag är fullt medveten om att det finns plast överallt, i bilar, teknisk utrustning och i kläder, och att den i dagsläget har en viktig funktion. I just det här specifika fallet har mitt försök kretsat kring att försöka se på frågan ur vardagskonsumentens ögon med utgångspunkt i den nyproducerade, fossilbaserade plasten.

Plastbantning light

Den 15 november berättar jag för Ny Tekniks följare på Instagram att jag har inlett mitt plastexperiment. Bland kommentarerna finns hurrarop och tummen upp-emojis, men också flera frågor. Borde jag inte rota i plastens hälsoeffekter? undrar en följare. Börja närmast dig själv, skriver en annan. Mina hörlurar, som syns på bilden jag har lagt upp, är ju till stor del byggda i plast. Och hur är det med kläderna jag har på mig?

Foto: Jörgen Appelgren

Mitt enkla svar är att jag visserligen ska plastbanta i en månad, men regeln är att jag ska undvika att köpa nyproducerad, fossilbaserad plast. Inget annat, den här gången. Lurarna har jag haft i flera år, liksom kläderna (och för er som kanske undrar så köper jag rätt mycket second hand och naturliga material). Inköp av nytillverkade kläder och elektronik undviker jag helt och hållet den närmaste månaden, så jag går inte ens in i någon butik och botaniserar. Det blir enklast så.

Min plastbantning kan ses som en slags lightvariant. Det finns andra som lever helt plastfritt och som har bestämt sig för att de inte ens får använda den plast de redan hade hemma. Så är det inte i mitt fall. Därför blir den första perioden av mitt plastexperiment inte särskilt plågsam.

Jag lägger frysta blåbär i havregrynsgröten till frukost. De har varit förpackade i en plastförpackning, men det är ju inga problem eftersom jag redan hade paketet i frysen innan mitt experiment satte igång.

Jag kan göra matlådor av sådant jag har hemma och lägga lunchen i lådor med plastlock. Att köpa lunch i kylskåpet vi har på jobbet kan jag dock glömma. Där verkar precis all lunchmat vara förpackad i plast, men jag kan åtminstone köpa en smoothie som mellanmål eftersom den står i en glasflaska med lock av metall.

Att sticka iväg och köpa en plocksallad på lunchen blir svårt, eftersom locken är av plast. Min nyhetschef föreslår att jag köper en plocksallad utan lock och går tillbaka med den till jobbet, eller lindar in den i någon påse. Hon tipsar mig också om ett fik i närheten där jag kan köpa kaffe utan att bryta mot löftet om ett plastfriare liv. De använder nämligen biobaserade engångsmuggar.

Ett fik runt hörnet säljer kaffe i muggar av biobaserat material. Foto: Ania Obminska

Jag har försökt att dra ner på min kaffekonsumtion, men tar en kopp från jobbets automat precis som vanligt på morgonen. Samtidigt vet jag att bönorna som ljudligt mals ner när jag trycker på ”dubbel espresso” levereras i stora (riktigt stora) plastförpackningar. Eftersom det inte är jag som har köpt dem är det ändå, inom ramen för mitt experiment, okej.

”Ingen idé att gå till affären”

De första två veckorna är rätt harmlösa. Jag kan inte köpa vare sig mjölk, mjukt bröd, ost eller balsam, produkter jag i högsta grad förbrukar och uppskattar, men det känns inte som hela världen. Det är bara under en begränsad period mitt liv ser ut på det här sättet. Det finns åtminstone knäckebröd och 100 procent smör förpackat i papper. Om jag vill lyxa till det kan jag också köpa färskt bröd på konditoriet, men då kostar det också dubbelt så mycket som det mjuka brödet i mataffären.

Det är när allt mer av det jag redan hade hemma börjar ta slut som jag inser att situationen börjar blir rätt knepig. Jag har ingen större lust att gå till affären eftersom även den mest välsorterade matbutik verkar innehålla åtminstone 90 procent förbjudna produkter. Det är nästan ingen idé att gå dit. Det är nu tillvaron börjar kännas lite grå.

Det börjar kännas mer sannolikt att jag snart bestiger Mount Everest än någorlunda enkelt hittar mycket av det jag annars brukar äta eller använda. Lycka till att snabbt hitta tandkräm, schampo, balsam eller deodorant förpackat i annat än nyproducerad, fossilbaserad plast.

Redan första veckan på plastexperimentet står det klart att vissa produkter kommer bli svåra att få tag på. Foto: Ania Obminska

Det blir nästan komiskt att gå in på en större stormarknad som verkar ha en oändlig mängd hårprodukter, men inte en enda är förpackad på ett sådant sätt att jag kan köpa den. Jag säger nästan komiskt, för jag börjar känna mig lite uppgiven.

Hade jag haft mer tid och ork hade jag kunnat säkert kunna lägga många timmar i veckan på att jaga rätt på sådant jag behöver eller vill ha. En söndag bestämmer jag mig också för att en gång för alla ta cykeln till utkanten av staden där jag bor. Där finns en matbutik med tydligt grönt fokus.

Glatt överraskad upptäcker jag att den lilla butiken i utkanten av stan säljer allt från gryner och korn till sojafärs i lösvikt. De förvaras i butiken i glasbehållare eller tunnor. Samtidigt inser jag att det inte är alla som har vare sig tid eller råd att göra långa utflykter för att köpa alternativa produkter till det som annars finns i deras närmaste matbutik. Att leva medvetet på det här sättet kan bli dyrt.

I den lilla gröna butiken i stadens utkant säljs mat i lösvikt. Foto: Ania Obminska

Jag har fått tips från andra plastbantare som byter ut flytande tvål och shampoo till hårda tvålar och bomullsrondeller till tvättbara rengöringspads, men något som verkar ha varit en särskild utmaning är att hitta toapapper som inte är förpackad i fossilbaserad plast. Förr kunde man köpa toapapper styckvis, inslagna i papper, men något sådant har jag inte sett på många år. En dag efter jobbet bestämmer jag mig för att gå till en större matbutik och undersöka saken närmare. Jag läser på alla förpackningar och hittar en där det står att den är gjord av sockerrörsbaserad plast. Det borde väl kunna funka?

Den som är lite mer förutseende kan förstås beställa massor av saker på nätet som gör det lättare att leva ett plastfritt liv, vare sig det handlar om specifika produkter eller saker att bära produkterna i, som särskilda kassar att bära frukt och grönt till exempel. (Här har jag samlat tips på 10 vardagsprodukter du enkelt kan byta ut.) Då aktualiseras dock en annan fråga. Hur miljövänligt är det att jag beställer hem produkter från nätet? Hur vet jag att produkterna inte paketeras i något plastmaterial?

Att ha en plastfri månad har gjort det tydligt hur mycket plast vi köper och använder varje dag. Ibland verkar det rätt logiskt. Plast kan ju till exempel bidra till att mat håller längre och därmed minska matsvinnet. Men är materialgruppen verkligen det bästa alternativet i alla lägen? För att lyfta blicken bestämmer jag mig för att intervjua två experter.

Plastfri november

För fyra år sedan drog miljöingenjören Sara Pettersson, då som student vid Lunds tekniska högskola, igång projektet Plastfri november tillsammans med kursaren Ellen Palm och Saskia Tegnell. De har fortsatt med sin årliga plastbantning sedan dess.

Sara Pettersson startade Plastfri november för fyra år sedan. I dag arbetar hon som miljökonsult på konsultföretaget Ramböll. Foto: Anton Rydstedt

– Vi startade Plastfri november med ett genuint intresse för miljöfrågorna. Det här var i samma veva som problemen med plast, som hur det skräpade ner haven och bidrog till en ökad klimatpåverkan, uppmärksammades allt mer, berättar Sara Pettersson, som i dag arbetar som miljökonsult på det tekniska konsultföretaget Ramböll.

I Plastfri novembers linda låg fokus på att under en månads tid inte få köpa någon plast överhuvudtaget, men det gick bra att använda den plast man redan hade hemma. Men Sara Petterssons berättar att hennes resa har gått från att vara väldigt nitisk till att se på frågan ur ett större perspektiv.

– Det kan vara bra att använda plast i vissa lägen, för att maten ska hålla längre eller för att skapa lättare produkter som enklare kan transporteras. Syftet blir att minska min totala miljöpåverkan, säger hon.

Den svåra biten med plastbantningen har annars varit just att undvika materialet och ändå kunna köpa mat.

I pausen under Nobel Week Dialogue finns det muggar i bambu till försäljning. Foto: Ania Obminska

– Jag tycker mig se en viss skillnad i dag jämfört med när vi började för fyra år sedan. Det verkar som att mindre frukt är inplastad, exempelvis. Men överlag tycker jag inte att skillnaden är så stor, även om det verkar ha blivit vanligare med biobaserad plast.

Att ha en plastfri månad väcker en hel del reaktioner och diskussion. Sara Pettersson har till exempel mötts av frågor om det verkligen är rätt att använda tygpåse i stället för plast. Det beror på vilken miljöaspekt du tar hänsyn till, förklarar hon.

– Den som vill minska mängden plast i haven skulle nog välja tygpåsen, men om du i stället kollar på mängden vatten som förbrukas kan plastpåsen vara bättre. Det är inte så enkelt som att säga att det finns ett tydligt rätt och fel. Det beror på sammanhanget och hur många gånger man använder påsen, säger Sara Pettersson.

Återvunnen plast täcker inte behovet

För plastbranschen är övergången till cirkulär ekonomi en prioriterad fråga. Det säger Lena Lundberg, ansvarig för plastråvarufrågor på branschorganisationen Innovations- och kemiindustrierna, Ikem. Det handlar både om att bidra till en minskad resursförbrukning, ur ett livscykelperspektiv, och att öka återanvändning och återvinning, berättar hon.

Målet är att all plast ska återvinnas.

Lena Lundberg är ansvarig för plastråvarufrågor på Ikem. Foto: Ikem

– Även om vi skulle återvinna all plast skulle det inte täcka hela behovet. Därför tittar branschen även på andra förnybara råvaror som biomassa och koldioxid, säger Lena Lundberg.

Hon tycker att det är ett problem att kunskapen om plast generellt sett är låg i dag och menar att det kan leda till att man fattar fel beslut.

Plast är inte ett material utan en materialgrupp med vitt skilda egenskaper och användningsområden, betonar hon. Den används inte bara i förpackningar utan också i allt fler högteknologiska sammanhang.

I samhällsdebatten tycker Lena Lundberg att man ofta missar den nytta plasten gör för att spara resurser. Ett exempel är inom bilindustrin där användningen av plast ökar för att reducera vikten och därmed spara energi. Ett annat är förpackningsområdet där plasterna kan minska matsvinn och ge lättare förpackningar.

Hårt bröd i pappersförpackning är godkänt under den plastfria månaden. Foto: Ania Obminska

– Skulle vi ersätta dagens användning av plast i Europa med alternativa material där det går skulle utsläppen av växthusgaser öka med 61 procent, säger hon och hänvisar till en studie av den österrikiska tankesmedjan Denkstatt från 2010, som utgår från en livscykelanalys.

Fokus i den pågående debatten om vissa engångsartiklar i plast borde ligga på minskad resursförbrukning och ökad återvinning, tycker Lena Lundberg, som tillägger att åtgärder mot nedskräpning borde vara materialneutrala.

Om problemet är att plast inte bryts ner i naturen är det möjligt att utveckla vattenlösliga plaster som kan brytas ner av mikroorganismer i reningsverken, säger hon.

– Nedskräpning är ett jättestort globalt problem som vi verkligen måste ta itu med. Det handlar om att sluta våra kretslopp för alla material. De viktigaste åtgärderna är att arbeta för en effektiv avfallshantering och medvetenhet hos alla aktörer att inte skräpa ned. Plastindustrin tar sin del av ansvaret i partnerskap med andra intressenter, säger Lena Lundberg.

Tänk efter före ett nytt köp

En del av Sara Petterssons arbete på Ramböll går ut på att hjälpa andra att gå från att deponera och förbränna saker till att undvika att det uppstår avfall från första början. Det går inte att lösa det bara genom att ersätta en produkt med en annan, utan om att förändra sitt perspektiv och tänka efter före ett köp, menar Sara Pettersson.

– Du kan till exempel låna eller hyra verktyg och laga trasiga kläder. Det handlar mycket om att skapa en större medvetenhet. Genom att bli mer medveten som konsument och ställa krav kan förändring ske även på högre nivå, säger Sara Pettersson.

Att det är en hel del saker på gång för att minska plastens miljö- och klimatpåverkan står klart. Men för konsumenten som redan i dag vill handla mat- och hygienprodukter på den lokala matbutiken, men inget av eller med nyproducerad, fossilbaserad plast är alternativen få.

Ny Tekniks reporter Ania Obminska har provat att ha en plastfri månad. Foto: Jörgen Appelgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer