Astrometri är en metod som används för att avgöra en stjärnas position på himlen. En stjärnas position påverkas av närliggande objekt, i denna illustration av en exoplanet.ESA, CC BY-SA 3.0 IGO
Med hjälp av data från rymdteleskopet Gaia har forskare hittat två speciella svarta hål. Gaia BH1, som befinner sig 1 560 ljusår bort i riktningen mot stjärnbilden Ormbäraren, är det svarta hål på kortast avstånd från jorden. Det andra svarta hålet Gaia BH2 är det näst närmast oss hittills upptäckt och ligger 3 800 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Kentauren.
Astronomer upptäckte de svarta hålen när de studerade stjärnors omloppsbanor. De märkte att några av stjärnorna darrade, en effekt som uppstår hos ett objekt som påverkas gravitationellt av något stort och massivt. När inga teleskop såg något ljus från ett objekt som kunde orsaka detta kunde det bara betyda en sak – svarta hål.
Inte bara avståndet som är speciellt
Rymdteleskopet Gaia sköts upp av den europeiska rymdorganisationen Esa 2013 och befinner sig i omlopp kring den andra lagrangepunkten. Teleskopet har som mål att skapa den största rymdkatalogen hittills och kartlägga runt en miljard astronomiska objekt. Gaia BH1 och BH2 är de första svarta hålen teleskopet har upptäckt.
De två nyupptäckta svarta hålen är alltså rekordnära jorden, men det är inte allt som är speciellt med objekten. Runt vartdera hålet cirkulerar en massiv stjärna, med en omloppstid som är längre än tidigare upptäckta par med ett svart hål och en stjärna.
– Det som skiljer denna nya grupp av svarta hål från de vi redan kände till är den breda separationen från följeslagarna. Dessa svarta hål har sannolikt en helt annan bildningshistoria än röntgenbinärer, säger Kareem El-Badry som har lett forskningsgruppen som hittat de svarta hålen i ett pressmeddelande.
Annons
En röntgenbinär består av ett svart hål (alternativt en vit dvärg eller neutronstjärna) och en stjärna, men där är stjärnan betydligt närmre det svarta hålet. Röntgenbinärer strålar ut stark röntgenstrålning och är därför enklare att hitta än den nya typens svarta hål.
Osynliga svarta hål
Vanligtvis är inte svarta hål helt osynliga. När materia faller in i mörkret strålas det ut radiovågor och röntgenstrålning. Men från dessa svarta hål lyckades inte forskarna se någon strålning, varken med Nasas Chandra X-ray Observatory eller radioteleskopet MeerKAT i Sydafrika.
– Även om vi inte upptäckt något är denna information otroligt värdefull eftersom den berättar mycket om miljön runt ett svart hål. Det kommer många partiklar från följeslagaren i form av stjärnvind. Men eftersom vi inte såg någon radiostrålning, säger det oss att det svarta hålet inte är en stor ätare och att inte många partiklar passerar dess händelsehorisont. Vi vet inte varför det är så, men vi vill ta reda på det, säger Yvette Cendes astronom på Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics i pressmeddelandet.
Anledningen till att de nyupptäckta svarta hålen praktiskt taget är osynliga tros vara för att deras följeslagare helt enkelt är längre bort. Det faktum att båda är så pass nära jorden tyder enligt astronomerna också på att det finns många fler av den här sortens svarta hål som väntar på att hittas.
– Detta är väldigt spännande eftersom det nu antyder att dessa svarta hål i breda banor faktiskt är vanliga i rymden – vanligare än binärer där det svarta hålet och stjärnan är närmare. Men problemet är att upptäcka dem. Den goda nyheten är att Gaia fortfarande tar data, och dess nästa datasläpp kommer att innehålla många fler av dessa stjärnor med mystiska svarta håls följeslagare i sig, Yvette Cendes.
