Test: Nothing Phone (1) – ”Hajpad men oväntat prisvärd”

2022-09-13 15:36  

Nothing vill göra teknik kul, och visst finns det skojiga funktioner på Nothings debuttelefon. Men framförallt är det en Android som ger bra valuta för pengarna, skriver Ny Tekniks Simon Campanello.

– Hur lät vi konsumentteknik bli så tråkigt? Vi är här för att förändra det, sa Carl Pei i den läckra presentationsvideo där han i våras bekräftade uppstickaren Nothings plan på att ge sig in i mobilbranschen.  

Jag vet inte om jag personligen instämmer rakt av att teknik har gått och blivit tråkigt, men det vore så klart uppfriskande om någon kunde skaka om lite i den rätt så likriktade mobilbranschen.  

Några månader senare sitter jag med Nothing Phone (1) i handen, och ja, onekligen är den kul.  

Den har ett genomskinligt bakstycke med lampor som kan blinka i olika mönster beroende på vem som ringer. Den är designad av Teenage Engineering. Operativsystemet har ett häftigt typsnitt.  

Problemet är väl egentligen bara hajpen.

Läs mer: Ios 16 släpps i dag – här är funktionerna du inte vill missa

Nothings grundare Carl Pei var med och startade Oneplus. Foto: Nothing

Från Oneplus till Nothing

Som medgrundare till Oneplus har svenske Carl Pei har gjort en raketkarriär inom mobilbranschen. Medan resten av Android-marknaden febrilt försökte lista ut vad kunderna ville ha, kunde Oneplus bygga upp en trogen fanskara genom att fokusera på enkla, smidiga, snabba och framförallt prisvärda telefoner. 

Men efter sju år och en otrolig tillväxtkurva valde Pei att hoppa av Oneplus för att starta nytt i egen regi. Entré Nothing. Ett teknikbolag byggt på en sällan skådad svallvåg av hajp och riskkapital.  

Den uttalade ambitionen är att bygga ett ekosystem av smarta, sammankopplade konsumentprylar. Förebilden är förstås Apple. Du behöver inte läsa mellan raderna för att se det, Carl Pei säger det rakt ut.  

Först ut blev ett par true wireless-lurar som under sommaren 2022 följdes upp av mobiltelefonen Phone (1) som Pei och hans anställda och hans fans ägnat månader åt att haussa. Gerillamarkandsföring, nätkampanjer och ett omsorgsfullt planerat pärlband av minilanseringar har lett upp till vad jag inte kan beskriva som något annat än en riktigt prisvärd Android-telefon med några kul designval. 

Läs mer: Apples vd dissar RCS-tekniken – men vad är det han säger nej till?

Foto: Nothing

En Iphone med roligare design

Om du kikar på mobilens framsida är designen snarlik den senaste generationens lite fyrkantiga Iphone. En platt metallram löper runt kanterna. Den platta, ljusstarka 6,55-tumsskärmen med oled-panel och en bilduppdateringsfrekvens på 120 Hz är platt har nätta skärmkanter. Selfiekamera är inhyst i en liten utskärning i det övre vänstra hörnet. 

Det är först när du vänder den om och ser det genomskinliga bakstycket som det annorlunda börjar.  

Att Nothing gillar transparent design vet vi redan sedan hörlurarna Ear (1) som släpptes förra året, och det ser riktigt snyggt ut. Betydligt mycket läckrare än när Fairphone försökte sig på samma designgrepp häromåret.  

Förutom att du kan se komponenterna i mobilen får du ljuslisterna på baksidan. De blinkar till när du tar emot en notis, och går att skräddarsy så att de blinkar i olika mönster när vissa personer ringer. Ungefär som du kan skräddarsy att en viss person har en viss ringsignal.   

Det är ett kul grepp, och helt klart ett partytrick. Under tiden jag testar telefonen blir alla som ser den blinka genast nyfiken på vad det är för pryl jag sitter med. 

Läs mer: Så funkar ”Dynamic island” på splitternya Iphone

Foto: Nothing

Kamerorna är bara okej

På baksidan sitter också ett kamerahus med två objektiv. En huvudkamera från Sony på 50 MP med hyfsat stor sensorstorlek. Den är verkligen inget märkvärdigt när den går i klinch med topptelefoner från Apple eller Samsung, men för mellanprissegmentet där Nothing står och stampar levererar den en fullgod fotoupplevelse. Dessutom är nattläget förvånansvärt bra i prisklassen. 

Huvudkameran får sällskap av en vidvinkel från Samsung, också den på 50 MP, men med en mindre sensorstorlek. Den kan fånga en 114-gradersvy, och agera en helt ok makrokamera vid behov. 

Men ska man vara sträng är kamerorna den tydligaste indikationen på att Phone (1) inte är en flaggskeppstelefon utan hör hemma i ett billigare segment.

Under den genomskinliga huven finns Qualcomms systemkrets Snapdragon 778G+. Många hade nog väntat sig att Nothing skulle köra på toppkretsen Snapdragon 8 Gen 1, men så blev inte fallet. 

Nothings officiella förklaring är att de dyraste chipen inte ger tillräcklig valuta för pengarna, samtidigt som 778G+ är mer energieffektivt och därmed ger bättre batteritid.  

Det är lätt att köpa resonemanget, även om det så klart finns andra fördelar (bland annat när det kommer till automatisk bildbehandling) men toppkretsarna. Nothing har trots allt lyckats släppa en mobil som har ett instegspris på runt 5 400 kronor för varianten med 128 GB lagring och 8 GB arbetsminne (eller 5 990 för 256 GB/12GB).  

Och i ärlighetens namn märker jag inte av någon ren prestandaskillnad mot en ny Iphone eller Samsung-telefon, samtidigt som batteritiden är riktigt bra. Du klarar enkelt en hel dag utan att ladda, och säkert lite till beroende på hur ofta du tar upp telefonen ur fickan.  

Snabbladdning på 33 watt är inte bäst i klassen, speciellt inte om man jämför med telefoner från Carl Peis gamla arbetsgivare, men det ger ändå runt 50 procents laddning på en halvtimme.  

På mjukvarusidan har Nothing fokuserat på att ge en så ren upplevelse som möjligt. Förutom futuristiska bakgrundsteman och en väldigt snygg, egendesignad ljudinspelningsapp är det en i princip helt ren Android-installation. Inget specialbyggt lull-lull och inga skräpappar som hänger med på köpet.

Läs mer: Alla pratar rymdinternet – Ericsson ger mobiler satellituppkoppling

Foto: Nothing

En av de mest prisvärda Android-telefonerna

Överlag är telefonen välbyggd och det känns som att det är kvalitet på både insidan och utsidan. I handen känns den precis lika välbyggd som en ny Iphone eller Galaxy. Mjukvaran är exakt så rapp som på… ja, en Oneplus-telefon.  

Lägg till löftet om tre års Android-uppdateringar och fyra års säkerhetsuppdateringar så har du en mobil som duger gott för vem som helst. 

Slutbetyget är att Nothing Phone (1) är en imponerande debut. Det är ingen game changer för mobilbranschen, och jag vet inte om den på egen hand klarar av att göra mobiltelefoner roliga igen.  

Orsaken till den låga prislappen är säkerligen också delvis ett sätt att slå sig in på marknaden. Det är väl bara att tacka och ta emot. Frågar någon mig om jag kan tipsa om en prisvärd Android-telefon – då kommer nog Phone (1) ligga i topp på den listan. 

Simon Campanello

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt