Test: Google Stadia både briljerar och havererar

2019-11-18 18:00  

Pixlig sörja eller snärtig återgivning? När det gäller spelstreaming med Google Stadia får vi båda delarna, skriver Ny Tekniks Peter Ottsjö.

Det här är ingen dom över om streaming av dataspel har en framtid. Det är inte ens något utlåtande av om Stadia – Googles storsatsning på det här området – i så fall kommer att vara en del av den framtiden.

En streamingplattform måste bedömas efter hur väl den presterar utanför kontrollerade miljöer. I synnerhet när det gäller streaming av spel: interaktiv media som äger rum i realtid. När Googles embargo för texter om Stadia nu lyfts återstår det fortfarande flera timmar till dess att allmänheten får lov att testa plattformen.

”Allmänheten” är förstås en grov överdrift. Det är trots allt bara den begränsade skara personer som köpt Premiere Edition (där man bland annat får en Stadia-handkontroll och medieströmningsenheten Chromecast Ultra, som klarar 4k), och som är beredda att prenumerera för 99 kronor i månaden, som ges tillträde från och med 19 november. Först nästa år släpps en gratisversion av Stadia.

Men det jag kan säga i nuläget är att jag ägnat helgen åt att strömma spel som Destiny 2, Shadow of the Tomb Raider och Gylt. Och det fungerar...sådär.

Läs mer: Här är allt vi vet om Playstation 5

Allra bäst resultat får jag när jag testar Stadia på min tv, med en Stadia-handkontroll och en Chromecast Ultra. Destiny 2 är så snärtigt återgivet att jag nästan börjar tro på Googles marknadsföringsprat om ”negativ fördröjning”. Alltså att företaget skulle kunna använda artificiell intelligens för att förutse mina nästa rörelser i spelet och på så sätt avgöra vilka bildrutor som ska matas fram innan jag ens tryckt på knappen.

Förutsättningarna är visserligen goda. Chromecasten sitter mer eller mindre på armlängds avstånd från routern, internet serveras via fiber och min tv är en gammal 1080p-sak. Så även om jag spelar på högsta inställningen så slipper Stadia servera 4k och kan koncentrera sig på bilduppdateringen.

Går att spela i Chrome-webbläsare

På övervåningen, med en Imac som skärm, är upplevelsen inte fullt lika trevlig. Det känns visserligen rätt så omstörtande att bara öppna en ny flik i Chrome-läsaren, gå till Stadias webbplats och på några sekunder fortsätta med det spel jag nyss satt med framför tv:n. Det är bara det att det med nöd och näppe går att spela.

Shadow of the Tomb Raider, exempelvis, förvandlas till en pixlig sörja där bilduppdateringen med jämna mellanrum sjunker så kraftigt att man tror att spelet kraschat. Ett hastighetstest visar att jag får 17,75 Mbps i nedlänk och 20,14 åt andra hållet: långt över den rekommenderade Stadia-minimigränsen på 10 Mbps som ska garantera 720p och 60 fps.

Läs mer: TEST: Nintento Switch Lite – ”En nedbantad Nintendo Switch borde bli årets julklapp”

På redaktionen kan Stadia-prestandan sägas vara bättre och sämre på samma gång. Via en Chrome-flik på min gamla HP-laptop fungerar det ofta helt okej. Men vid beräkningskrävande situationer – som när det är många fiender på skärmen samtidigt – händer det att bilduppdateringen störtdyker. Med tanke på att jag får 60 respektive 83 Mbps måste det betraktas som underkänt. Det är trots allt nästan dubbelt så hög hastighet som de 35 Mbps Stadia kräver för att kunna återge spel i 4k och 60 fps.

Resultatet blir bättre när jag i inställningarna (för tillfället når man butik och inställningar via en Ios- eller Android-app) byter ”bästa bildkvalitet” mot ”balanserat”, där ”Stadia bestämmer vilken upplevelse som passar bäst utifrån internetanslutningens hastighet”. Bättre, men inte perfekt.

När jag återger de här resultaten för Google får jag följande respons: ”det ser ut som att din internetkoppling är svag - med 17 Mbps i nedlänk plus eventuella andra saker som använder nätverket får du antagligen inte minsta bandbredd som krävs...på kontorsnätverket och många är uppkopplade är 80 Mbps inte mycket”.

Det kan Google ha en poäng i. Problemet är bara att det speglar vardagen för de allra flesta, där internethastigheter är en sak i teorin och en annan i den verkliga världen där Stadia nu skickas ut för att prestera. När jag dessutom gör Google Stadias eget hastighetstest på min Imac får jag följande besked: ”utifrån din aktuella nedladdningshastighet bör du kunna spela i hd på Stadia, men du kanske inte får 4K-upplösning”.

Vad gäller fördröjning är det svårare att bedöma. Generellt har min upplevelse varit bra oavsett om jag använt Chromecast eller Chrome, på så sätt att jag upplever att spelupplevelsen inte påverkats nämnvärt av tiden som passerar från knapptryck till animation. Men jag är nog på den här punkten mer förlåtande än den stora grupp spelare som räknar varenda liten millisekund. När Digital Foundry testade använde de en höghastighetskamera som fångade en ganska betydande fördröjning i spelen, jämfört med en spelkonsol som Xbox One X.

Känns framhastat

Det är förstås inte bara instabil återgivning som gör att Googles lansering av Stadia känns en aning framhastad. Mycket av den funktionalitet som utlovats finns inte från start. Här är ett axplock:

* Vid lansering fungerar bara den Chromecast Ultra som ingår i Premiere Edition. En uppdatering till äldre Ultra-enheter är på gång, men inget datum är satt. Utan Premiere Edition-paketet går det alltså vid lansering bara att spela via en Chrome-webbläsare. Eller via en av Googles senare Pixel-telefoner. Företagets ambition är dock att Stadia på sikt ska finnas överallt där det finns en skärm.

* Flera hajpade nymodigheter saknas än så länge. Det gäller ”stream connect” som innebär att spelare som spelar tillsammans i ett lag kan dela det de ser på sin skärm med lagkamraterna under en multiplayeromgång. Det gäller ”crowd play” där till exempel en populär youtuber kan be sina följare att ansluta till hens spelomgång. Och det gäller ”state share”, där en spelare exempelvis skulle kunna ta en skärmdump vid ett minnesvärt tillfälle i ett spel, skicka bilden till en vän som, när den klickar på bilden, hamnar i samma spel och vid samma tillfälle som kompisen.

Läs mer: Sony och Microsoft satsar på dataspel – tillsammans

* Stadia-handkontrollen har en egen knapp för Googles röstassistent, men i nuläget händer absolut ingenting om man trycker på den. Man kan däremot starta ett spel från Googles smarta högtalare, eller via röstassistenten på en annan enhet. Google har dock sagt att knappen ska aktiveras inom kort.

När vi ändå pratar om handkontrollen: den är en aning intetsägande, men gör sitt jobb. Greppkänslan är inte optimal, triggerknapparna ger inget motstånd och med höljet hymlar Google inte direkt med att kontrollen är gjord av plast. Men när jag väl använder den är det inget jag tänker så mycket på. På Imac har jag spelat med Dualshock 4, handkontrollen till Playstation 4.

Fel att sälja spelen styckvis

Att 22 spel är tillgängliga från start är ingen katastrof, även om nästan samtliga är återutgivningar av äldre titlar. Några av de mest intressanta är Metro Exodus, Red Dead Redemption 2, Gylt och Rage 2. Men min största invändning – utöver att streamingen inte fungerar så bra som den borde göra – är Googles betalmodell. Stadia Pro innebär en månadsprenumeration, men det man betalar för är bildkvalitet och bilduppdateringsfrekvens (såvitt nu Google kan leverera den). Titlarna säljs styckvis och det tror jag är en strategi som är dömd att misslyckas. Det känns helt bakvänt att betala fullpris för ett spel som aldrig lämnar Googles datahallar. Företaget är ökänt för att överge sina egna produkter till höger och vänster. Vad som händer med det spel man köpt om Stadia floppar och Google avvecklar plattformen är en öppen fråga.

Läs mer: Här är allt vi vet om Xbox Two

Då är Sonys Playstation Now mer i linje med vad man förväntar sig av en streamingplattform: 110 kronor i månaden för hela utbudet. Microsoft ser ut att baka in sin kommande streamingsatsning i Xbox Game Pass, en redan extremt populär nedladdningstjänst, som kostar 135 kronor i månaden.

Men än så länge är det alltså för tidigt att lämna några definitiva omdömen. Hur Google Stadia klarar sig och utvecklas under det kommande året kommer att ge tydligare svar. Den här starten väcker dock en del tvivel.

 

Uppdatering: En läsare frågade hur mycket data som förbrukas i det fall man saknar ett bredbandsabonnemang med obegränsad data. Och det är inte nådigt: Stadia kan glufsa i sig mellan 5 GB-16 GB i timmen, beroende på kvalitet på strömmen. Relaterat: att spela via mobilnätet är inte aktuellt i nuläget. Jag har visserligen sett enstaka rapporter om att det går, men Google Stadia är än så länge byggt för wifi.

Här är spelen som finns när Google Stadia släpps 19 november

Assassin’s Creed Odyssey

Attack on Titan: Final Battle 2

Destiny 2: The Collection (gratis med Stadia Pro)

Farming Simulator 2019

Final Fantasy XV

Football Manager 2020

Grid 2019

Gylt

Just Dance 2020

Kine

Metro Exodus

Mortal Kombat 11

NBA 2K20

Rage 2

Rise of the Tomb Raider

Red Dead Redemption 2

Samurai Shodown (gratis med Stadia Pro)

Shadow of the Tomb Raider

Thumper

Tomb Raider 2013

Trials Rising

Wolfenstein: Youngblood

Peter Ottsjö

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt