Svenska ingenjörer hjälper Google bygga Stadia

2019-11-28 06:00  
Magnus Flodman och Tomas Gunnarsson är två av Google-ingenjörerna som arbetat med streamingtjänsten Stadia. Foto: Nicklas Thegerström

Med Stadia vill Google att du ska börja streama dina dataspel från molnet. För att lyckas har de tagit hjälp av svenska ingenjörer.

Streaming av musik sammanföll med 3g-eran. Videoinnehåll, som i dag står för tre fjärdedelar av all ip-trafik, exploderade när 4g bredde ut sig. Och med 5g blir det förmodligen vardag att strömma spel.

Den prognosen har Sony, Microsoft, Nvidia och – ryktas det – Amazon förstås koll på. Det är därför som dessa tunga teknikbolag nu tänker satsa på streaming av dataspel. Ut med spelkonsolen du har under tv:n. In med spelstreaming direkt från molnet, där dina spel finns var du än befinner dig, så länge det finns en uppkopplad skärm i närheten.

Ingen vill hamna efter i en industri som under 2018 omsatte 135 miljarder dollar. Alla vill gärna kunna utse sin plattform till ”spelens Netflix”.

Det är dock Google som nu har avlossat den första ordentliga salvan i streamingstriden, med löften om spelupplevelser i 4k-upplösning.

Läs mer: Dataspel kan bli 5g-teknikens killer app

Företagets pitch är som följer: Google vill ge dig en ny spelkonsol som heter Stadia. Den har en processor som klockar 2,7 gigahertz, en grafikprocessor som klarar 10,7 biljoner flyttalsoperationer per sekund och lagring som i praktiken är obegränsad. Med andra ord en spelkonsol på pappret mer kapabel än något du kan köpa i dag. Och skulle det inte räcka om ett år eller två år tänker företaget addera mer beräkningskraft.

Bara ett litet förbehåll: Google vill att spelkonsolen stannar i deras datahall.

När du har matat in ett kommando på handkontrollen skickas data till Googles servrar, som återgäldar med ljud och bild från spelet. En viss fördröjning är oundviklig eftersom inget, så vitt vi vet, kan färdas snabbare än ljusets hastighet.

Kan streama högupplöst

Men tekniken är nu tillräckligt bra för att streama, eller strömma, interaktiv media i ultrahög upplösning. Det är en milstolpe för Google, eftersom upplevelsen av ett dataspel helt hänger på att fördröjningen mellan knapptryck och animation är tillräckligt låg.

Och bakom den milstolpen finns inte bara av Google väl utbyggd infrastruktur med datahallar och kantnoder, utan också svensk ingenjörskonst.

– Det kom lite oväntat, men vi blev kontaktade av vårt interna Stadia-team för några år sedan, säger Tomas Gunnarsson, en utvecklare på Google i Sverige.

Tomas Gunnarsson jobbar med WebRTC (RTC står för realtidskommunikation), ett Google-initierat projekt med öppen källkod som har förenklat kommunikation mellan exempelvis webbläsare, framförallt för video- och ljudändamål. Projektet kan delvis ses som ett försök att skapa en internetstandard för realtidskommunikation, i samma anda som html och http.

WebRTC föddes i Stockholm och dess ursprung kan spåras till Gips (Global IP Solutions), ett företag grundat i Sverige som köptes upp av Google 2010. Ett år senare grundades WebRTC.

Sedan dess har projektet blivit så populärt att det är kompatibelt med i princip alla stora webbläsare. Det används i Facebooks Messenger och Whatsapp, i Google Hangouts och kommunikationsplattformen Discord, som används flitigt av spelare.

Läs mer: Streaming ger Sony ett Playstation 5-dilemma

Faktum är att Discord – som kan klara flera miljoner samtidiga röstanvändare – är ett exempel på en produkt som mer eller mindre är beroende av den realtidskommunikation WebRTC gjort möjlig.

Men streamingplattformen Stadia har inneburit helt nya utmaningar för WebRTC-ingenjörerna på Google.

– Tidigare har vi fokuserat på att kunna leverera realtidskommunikation även om bandbredden är låg. Men Stadia-teamet ville ha upplösning i 4k och 60 fps (bildrutor per sekund, reds anm) vilket pushade oss åt andra hållet. Vi har fått optimera för en annan sorts upplevelse, säger Tomas Gunnarsson.

Realtidskommunikation handlar naturligtvis om att transportera data snabbt. För att transportera data som innehåller bild och ljud krävs omkodning, där data komprimeras (packas ner) och dekomprimeras (packas upp) mellan avsändare och mottagare. WebRTC använder omkodare (eller codec, som en utvecklare skulle kalla det) som VP9 för video upp till 4k-upplösning, och Opus för ljud.

Stor skillnad jämfört med Youtube

Men till skillnad från exempelvis Youtube har ingenjörerna med Stadia inte lyxen att spara innehåll i en minnesbuffert för att säkra en jämn leverans. Att utlova 4k-upplösning och 60 fps gör också att balansakten mellan bildkvalitet och låg fördröjning blir oerhört mycket svårare.

– När det gäller Stadia har nog fördröjning varit den viktigaste faktorn. Komponenterna vi använder måste verkligen prestera.

Hans kollega, Magnus Flodman, instämmer:

– Bandbreddskraven kan vara jämförbara med andra typer av streaming, men fördröjningen gör det hela annorlunda. Vi använder en något annorlunda komprimeringsteknik för att minska fördröjningen ytterligare.

Det där är något John Justice, produktchef på Google Stadia, också har talat om.

– VP9-codecen är fri för vem som helst att använda, men när det gäller Stadia så gör vi speciella saker med komprimeringen för att den ska vara supersnabb. Komprimeringen följer fortfarande VP9-standarden, så alla VP9-dekomprimerare kan läsa strömmen. Men vår komprimerare är särskilt optimerad...vi har många hemliga ingredienser där, har Justice berättat för tidskriften Wired.

På vägen mellan spelaren och Googles spelmotor i molnet använder WebRTC ett antal olika knep. Det rör sig inte bara om att kapa värdefulla millisekunder i transporten, utan kan också handla om att ombesörja smart logistik av datapaket. De wifi-nätverk vi har i hemmen och på kontoren är som bekant ganska oberäkneliga.

– Vi har något vi kallar en jitterbuffer på mottagarsidan som arrangerar om alla datapaket och ser till att de kan renderas med korrekt tajmning. Man kan säga att jitterbuffern anpassar allt till nätverket. För med wifi kan du få plötsliga kaskader av data. Då kan de placeras i jitterbuffern så att en bildruta kan ritas upp vid rätt tillfälle.

Ny Teknik träffar Tomas Gunnarsson och Magnus Flodman dagen före Stadia lanseras. En dag senare får plattformen mycket kritik av techreportrar runt om i världen som anser att den har släppts utan många av de funktioner som hade utlovats, samt att affärsmodellen lämnar mycket att önska.

Läs mer: Test: Google Stadia både briljerar och havererar

Men många uppger också att det allra mest fundamentala, själva streamingen, faktiskt fungerar, om än med vissa reservationer. Ny Tekniks eget test visade att Stadia via en Chromecast nära routern på hemnätverket fungerar utan anmärkning. Däremot har plattformen fått bekymmer när vi testat med webbläsaren Chrome både under bra och mindre bra nätverkshastigheter.

– Vi har testat i flera olika miljöer men när vi väl är live så kommer vi förstås att lära oss massor, säger Tomas Gunnarsson, som hälsar att han ser fram emot en typ av spel som bara kan bli möjliga när man placerar spelkonsolen i molnet.

– Det kommer till exempel gå att ha många fler spelare i multiplayerspel. Man kan skala upp till ett enormt antal och ändå ha en riktigt spelbar upplevelse. Det blir en ny generation av spel.

Här är 4 andra sätt att streama spel

Google Stadia är tjänsten som får mest uppmärksamhet. Men den har gott om utmanare. Här är 4 andra sätt att streama spel.

Microsoft Xcloud

Playstation Now har funnits i flera år, men har än så länge inte gjort något större väsen av sig. Stadia har gjort mycket väsen av sig, men förmodligen inte på det sätt Google hade önskat sig. Samtidigt lurar Microsofts Xcloud i skuggorna, och av det lilla som går att urskilja kan den tjänsten mycket väl bli förstahandsvalet för den som vill streama spel.

Jag köpte aldrig en Xbox One, utan nöjde mig med en Playstation 4. Inte för att det hindrat mig från att spela Xbox One-spel. Genom att prenumerera på Xbox Game Pass kan jag spela Forza Horizon 4, Gears 5 och Sea of Thieves så länge prenumerationen är aktiv. Game Pass har blivit en stor succé för Microsoft.

Men nästa år får tjänsten ytterligare en valmöjlighet: streaming. Just nu måste jag trots allt ha en pc som klarar att köra ovan nämnda spel. När Xcloud bakas in Xbox Game Pass kan du sälja gamingdatorn, såvida du nu vågar lita på att din wifi-uppkoppling håller måttet. Eller såvida du nu orkar vänta på 5g.

När det här skrivs är Xcloud tillgängligt för betatestare i ett fåtal länder, och än så länge sker all streaming via Android-telefoner. Men likt Googles ambitioner för Stadia vill Microsoft att Xcloud på sikt ska kunna användas på alla sorters skärmar.

En osäkerhetsfaktor är hur Microsoft tänker betalt för Xcloud. Men om det blir en månadskostnad där alla Xbox Game Pass-spel ingår skulle tjänsten kunna vara mer lockande än Google Stadia, där användaren måste köpa de flesta spelen var och för sig.

Playstation Now

Med tanke på att Sony var riktigt tidigt ute med spelstreaming – Playstation Now har trots allt funnits i tre år – så är det uppseendeväckande att företaget inte gjort något vettigt av sitt försprång. Playstation Now kan mest betraktas som ett sätt att spela äldre Playstation-titlar i en upplösning på maximalt 720p. Först någon månad före lanseringen av Google Stadia vaknade Sony, genom att sänka månadskostnaden till 110 kronor och genom att erbjuda nyare titlar som till exempel God of War.

Geforce Now

Med 400 spel i biblioteket är grafikjätten Nvidias streamingsatsning Geforce Now värd att spana in. Geforce Now befinner sig i en till synes evig, kostnadsfri, beta och för att släppas in i gemenskapen måste du ställa dig i kö. Du behöver en pc, Mac eller Nvidias egen medieströmningsenhet Shield TV. Och, inte minst, så behöver du redan ha köpt spelen via Steam, Uplay eller Battle.net för att kunna streama dem.

Play Hatch

Finska Angry Birds-studion Rovio såg hur marknaden för smarttelefoner skulle utvecklas före Apple ens hunnit lansera Iphone. Så det är kanske inte så konstigt att Rovio-avknoppade Hatch var tidiga med att kläcka idén om 5g-streaming. Så tidiga att företaget redan lanserat Play Hatch, där användaren kan streama mobilspel för en fast månadskostnad. Det påminner förstås om ett mobilspelens Netflix eller Spotify och Hatch tror att den affärsmodellen kan komma att ersätta det som kallas free-to-play, där spel innehåller en massa dolda avgifter.

Peter Ottsjö

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt