Här är de kärnvapen världen pratar om

2022-03-03 06:00  

Plötsligt har världen ställts inför kärnvapenhot från Ryssland. Världens samlade kärnvapenarsenal är betydligt mindre än under Kalla kriget, men är fortfarande omfattande. Ryssland och USA har ungefär 90 procent av den samlade förmågan.

Rysslands president Vladimir Putin har upprepade gånger under invasionen av Ukraina hotat Natoländer på ett sätt som gjort det klart att det även inbegriper kärnvapen. Han har varnat för konsekvenser om Sverige och Finland skulle gå med i Nato och har beordrat sina kärnvapenstyrkor i höjd beredskap.

De flesta bedömare tycks ännu så länge vara överens om att risken fortfarande är liten för att Ryssland faktiskt skulle göra verklighet av sitt hot. Men med tanke på hur snabbt säkerhetsläget har förändrats är det svårt att se vart den pågående konflikten kommer att ta vägen.

– Det är mycket svårt att förutse något. Det är också svårt att förstå vad som pågår inom det ryska ledarskapet. Jag har ingen aning om det råder full konsensus mellan den politiska ledningen och militären gällande Ukraina och kärnvapenhotet, säger Petr Topychkanov, forskarassistent vid det Stockholmsbaserade fredsforskningsinstitutet Sipri, bosatt i Moskva, till Ny Teknik.

Petr Topychkanov, senior forskare vid fredsforskningsinstitutet Sipri. Foto: Sipri

Motståndare till kriget

I sin forskning har han främst fokuserat på av- och nedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Han är rysk medborgare och har öppet tagit ställning mot Rysslands invasion i Ukraina, men betonar att hans syfte med intervjun inte är att döma någon utan att bidra med kunskap som finns tillgänglig i öppna källor.

Antalet kärnvapen i världen har visserligen minskat kraftigt sedan Kalla krigets slut. Runt 1985 beräknades arsenalen uppgå till över 60 000 stridsspetsar. I dag uppgår den till ungefär 13 000, enligt Sipris årliga rapport från 2021. Ryssland och USA har tillsammans ungefär 90 procent av världens alla kärnvapenstridsspetsar.

Tsarbomben, fotograferad på ett museum 1993. Bomben provsprängdes i Novaja Zemlja 1961.

Färre kärnvapen

Även om antalet vapen har minskat utgör de fortfarande ett reellt existentiellt hot mot mänskligheten. Organisationen Union of Concerned Scientists konstaterar att kärnvapnen på en enda amerikansk ubåt har sju gånger så stor destruktiv kraft som alla vapen som användes under andra världskriget, inklusive de båda atombomberna som USA använde mot Hiroshima och Nagasaki. Det är de hittills enda kärnvapnen som har använts i en konflikt.

Ryssland är i slutfasen av en omfattande modernisering av sina kärnvapen som har pågått i ett decennium. Försvarsminister Sergej Sjojgu meddelade i december att moderna vapen och utrustning nu utgör 89,1 procent av den samlade kärnvapenförmågan, enligt en färsk rapport från Sipri, som publicerades dagen innan invasionen.

För att kunna använda kärnvapen krävs många olika komponenter, som själva stridsspetsen, vapenbärare, anläggning för det fissila materialet, lednings- och kontrollsystem och så vidare.

– Reformen innebär att Ryssland har kunnat ersätta de obsoleta sovjetraketerna med nya system, till exempel Topol-M och Bulava, samt nya kryssningsrobotar, även om de ofta är baserade på äldre sovjetisk design, säger Petr Topychkanov.

Landbaserade kortdistansrobotarna 9M729 och 9M728, visas upp i Kubinka nära Moskva i januari 2019. De kan bära olika typer av stridsspetsar, däribland kärnvapen. Foto: Pavel Golovkin/AP Photo/TT

Ryssland utvecklar nya kärnvapenbärare

Han påpekar att Ryssland fortsätter att utveckla nya system. Särskilt två av dem utgöra stora frågetecken för honom, gällande när och om de tas i aktiv tjänst.

Dels den kärnkraftdrivna obemannade undervattensfarkosten benämnd Poseidon, en sorts universalplattform som ska kunna utföra allt från spaning till kärnvapenleverans.

Dels den kärnkraftdrivna kryssningsroboten Burevestnik, i USA benämnd som Skyfall, med i princip obegränsad räckvidd.

Genomgår de nukleära stridsspetsarna också utveckling eller är det främst vapenbärarna som utvecklas?

– Det är en svår fråga eftersom det saknas information från öppna källor. Det vi vet är att den förre försvarsministern Sergej Ivanov nämnde att Ryssland genomfört så kallade kalla tester av kärnvapen, det vill säga simulerade provsprängningar av riktiga stridsspetsar. Har Ryssland genomfört sådana tester betyder det att de har behövt anpassa stridsspetsarna för nya leveranssystem. Vi kan också anta, baserat på bilder i rapporter från försvarsministeriet på ett stort rum med en massa skärmar, att Ryssland investerat mycket i ledning och kontroll av kärnvapenstyrkorna, säger Petr Topychkanov.

Strategiska och taktiska kärnvapen

Man brukar dela in kärnvapen i två kategorier: Strategiska och icke-strategiska. De strategiska är generellt sett mycket kraftfulla och har lång räckvidd, avsedda för att utplåna hela städer eller länder.

Icke-strategiska kärnvapen brukar även benämnas taktiska. De är mindre kraftfulla och tänkta att användas på slagfältet för att till exempel slå ut pansarformationer eller fartyg.

Som vår grafik visar har Ryssland och USA ungefär lika många kärnvapen vardera, men av dessa har Ryssland en betydligt högre andel icke-strategiska/taktiska.

Foto: Jonas Askergren

Petr Topychkanov menar dock att gränserna mellan strategiska och taktiska kärnvapen har blivit alltmer diffus. I takt med att vapenbärarna har utvecklat allt högre noggrannhet går det numer att avfyra även relativt små taktiska kärnvapen med en vapenbärare avsedd för långa distanser.

INF-avtalet har fallit

Dessutom föll det så kallade INF-avtalet 2018. Det syftade till att USA och Ryssland skulle avskaffa landbaserade medeldistansrobotar, med en räckvidd mellan 500 och 5 500 kilometer.

– Det indikerar att Ryssland förmodligen har utvecklat sådan förmåga, säger han och menar att det ytterligare suddar ut gränserna mellan strategiska och taktiska vapen.

Vad är din syn på situationen just nu? Finns det en risk att den eskalerar så långt som till användning av kärnvapen?

– Det är svårt att förutspå. Det jag kan bekräfta är att det finns en extremt hög nivå av oförutsägbarhet och icke-transparens gällande Rysslands intentioner. Min slutsats, som jag haft sedan krisen med INF-avtalet, är att Ryssland utnyttjade tvetydighet som verktyg för att hota USA och Nato och på så sätt nå politiska mål. Jag antar, baserat på Putins uttalanden, att Ryssland fortsätter att använda tvetydighet och otydlighet som verktyg. Det gör det tyvärr svårbedömt.

Vladimir Putin i sitt tal 21 februari 2022. Foto: Alexei Nikolsky/TT

”Vakuum i kärnvapenkontrollen”

Petr Topychkanovs ståndpunkt gällande Rysslands kärnvapenhot i kontexten Ukraina är att det kommer att bli väldigt svårt så väl för den nuvarande amerikanska politiska ledningen som nästa, även om det skulle bli Donald Trump, att framöver sätta sig ner med Vladimir Putin och komma överens om något kring kärnvapenkontroll.

Han är också rädd att det nuvarande bilaterala fördraget mellan USA och Ryssland om att halvera förmågan att avfyra strategiska kärnvapen, New Start, inte lär förlängas om Putin fortfarande sitter kvar vid makten när det löper ut 2026.

– Det kommer i så fall att uppstå ett vakuum i kärnvapenkontrollen, säger han.

En banderoll med slagordet "Nej till krig" hänger över Nevskij prospekt, den stora avenyn i S:t Petersburg Foto: Dmitri Lovetsky/AP Photo/TT

Hur skulle Putin kunna argumentera för den ryska befolkningen att använda kärnvapen?

– Putin tycks leva i en bubbla, men enligt hans logik så är Nato på väg. Han skulle förklara det för sin befolkning som att Nato är här och att vi måste skydda oss – låt oss använda det här som ett sista försök att stoppa det. Moskva vill helst inte använda kärnvapen, men de skulle kunna göra det utanför ryskt territorium. Om Nato skulle ändra uppfattning och engagera sig militärt i konflikten skulle det vara en ideal förevändning för Ryssland att använda sig av en begränsad kärnvapeninsats mot en militär Natoanläggning i till exempel Ukraina. Men jag är väldigt hoppfull inför att det här är ett mardrömsscenario som har starka motståndare i Washington, Bryssel, Moskva och Kiev, säger Petr Topychkanov.

Protester världen över mot Rysslands invasion av Ukraina, här en bild från Kuala Lumpur i Malaysia 28 februari 2022. Foto: Mohd Daud/TT

Kärnvapnets historia

1942: USA startar Manhattanprojektet för att utveckla det första kärnvapnet.

1945, juli: USA genomför den första provsprängningen, i New Mexico, med en sprängverkan om 15–20 kiloton TNT-ekvivalenter.

1945, augusti: USA släpper två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan. Över 200 000 personer hade vid slutet av året dött.

1949: Sovjetunionen provspränger sitt första kärnvapen, i nuvarande Kazakstan.

1952: Storbritannien provspränger sitt första kärnvapen, i Australien.

1952: USA provspränger den första vätebomben, vid Marshallöarna.

1954: USA genomför provsprängning av Bravo, en vätebomb om 17 megaton, vid Bikiniatollen.

1960: Frankrike genomför sin första provsprängning, i Saharaöknen.

1961: Sovjet genomför en provsprängning av världens hittills största bomb, Tsarbomben, över Novaja Zemlja i norra Ryssland.

1962: Kubakrisen inträffar när USA upptäcker att Sovjet placerat robotar i Kuba. Ett kärnvapenkrig är på väg att utbryta.

1963: Ett fördrag mot kärnvapentester i atmosfären, yttre rymden och under vattnet undertecknas i Moskva.

1964: Kina genomför sin första provsprängning, i Xinjiangprovinsen.

1967: Latinamerika blir kärnvapenfritt genom ett fördrag.

1974: Indien genomför sin första provsprängning, i Tharöknen.

1985: Oceanien blir kärnvapenfritt genom ett fördrag.

1986: Sunday Times publicerar information som får experter att dra slutsatsen att även Israel har kärnvapen, uppemot 200 stycken.

1987: INF-avtalet undertecknas av USA och Sovjet. Det innebar att medeldistansrobotar med eller utan kärnvapen avskaffas, det vill säga landbaserade robotar med mellan 500–5 500 kilometers räckvidd.

1995: Länderna i Sydostasien skapar en kärnvapenfri zon.

1996: Afrika blir en kärnvapenfri zon.

1996: Ukraina överför sina kärnvapen till Ryssland för destruering och blir därmed kärnvapenfritt.

1998: Belarus överlämnar sin sista kärnvapenrobot till Ryssland för destruering.

1998: Pakistan genomför sex kärnvapentest som svar på indiska provsprängningar.

2006: Nordkorea genomför sin första provsprängning.

2017: FN:s konvention om kärnvapenförbud röstas igenom av 122 länder, inget av dem kärnvapenstat. Sverige röstar ja men har senare avstått från att underteckna det. Hittills har 56 stater ratificerat det.

2018: USA beslutar att lämna INF-avtalet, med hänvisning till att Ryssland ändå inte följer det, vilket fick Ryssland att göra samma sak, med samma hänvisning men riktad mot USA.

 

Källa: Ican, medieuppgifter
Faktarutan har uppdaterats.

Johan Kristensson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt