Försvaret anställde sälar för ubåtsspaning under kriget

2018-06-17 07:00  

1940 byggdes den topphemliga försöksstationen Palmen på Gålö utanför Stockholm. Här tränades sälar till att hitta och fästa markörer på fiendens ubåtar under andra världskriget.

Under andra världskriget ville Sovjetunionen stoppa den svenska järnmalmsexporten till Nazitysklands krigsindustri. Resultatet blev att ett tjugotal svenska handelsfartyg sänktes av främmande ubåtar.

Sverige behövde reagera. Och militären valde att ta till ett oväntat vapen.

1939 tog beteendevetaren Valdemar Fellenius initiativet och startade försöksverksamhet med träning av sälar. 1940 tecknade det svenska försvaret ett avtal med Fellenius.

Operation Palmen flyttades då från Stavsuddaskärgården till Gålö i Haninge söder om Stockholm, där den hemliga försöksstationen byggdes upp. 19 sälkutar fördes med sjöflygplan till Palmen med ett viktigt uppdrag: hitta och markera fiendens ubåtar.

I dag är sälstationen en utflyktsdestination och vandrarhem, men på 40-talet var försöksstationen totalt hemligstämplad.

– Militären ville inte att främmande makt skulle få reda på vad vi höll på med. Man ville att sälarna skulle vara Sveriges vapen mot ubåtarna, säger Pia Berg som är projektledare på Skärgårdsstiftelsen.

Sälstationen hölls hemlig av svenska folket

Hon berättar att människor runt omkring säkert förstod att det pågick någon slags hemlig verksamhet, men att de var medvetna om Tysthetskampanjen ”En svensk tiger” som svenska staten genomförde i Sverige för att skydda landet. Kampanjen skulle påminna befolkningen om vikten av att hålla tyst om sådant som kunde vara till skada för det neutrala Sverige. Så för att fienden inte skulle få nys om projektet hölls det hemligt under en lång tid.

Sverige behövde ett sätt att hitta de fientliga ubåtarna, minorna och torpederna.

Fellenius hade genom sitt arbete kommit i kontakt med sälar och visste att de var lätta att dressera. Han startade en verksamhet som skulle hitta metoder för träningen med sälarna och ta reda på vilken teknik som fungerade för att hitta markeringsanordningar.

Läs mer: Sälar hjälper forskare i Östersjön

Precis som när man tränar en hund fungerade det bäst att ge belöning för uppdragen som sälarna utförde. De tränade sälarna i vattnet genom att fästa strömming på plåtföremål som efterliknande en ubåt. Till slut snappade sälarna upp att de fick belöning när de fann en sådan typ av föremål.

– För att sälarna inte skulle äta sig mätta på fisk i havet och strunta i sin belöning använde sig tränarna av specialpreparerad strömming. Så när sälarna åt strömming i bassängen fick de en stöt, vilket måste vara väldigt obehagligt. Så de lärde sig att det var skillnad på strömming i havet och den de fick direkt vid belöning. På så sätt så åt de endast den som gavs av människor, berättar Pia Berg.

Träningen gick sedan vidare med att utrusta sälarna med gummiselar som försågs med markeringsanordningar. På grund av projektets hemligstämpel fakturerades selarna under beteckningen ”hundselar”.

Problem med tekniken

Enligt skärgårdsstiftelsen gjorde sälarna ett fantastiskt jobb. Det som satte käppar i hjulet för projektet var att få signalanordningarna som skulle indikera en påträffad ubåt att fungera.

– Det stora problemet med den här verksamheten var att det inte fanns någon bra ingenjör på plats, utan det var beteendevetaren Fellenius som själv skulle hitta de tekniska lösningarna, vilket inte kunde vara så lätt, säger Pia Berg.

Till en början använde de sig av den ”magnetisk-mekaniska metoden” som utgjordes av flöten fästa med en tråd till en magnet. Metoden användes endast till minor och torpeder. När sälarna fick kontakt med min- eller torpedattrappen släppte magneten från selen och fastnade på stålet.

Läs mer: När andra världskriget kom till Vassijaure

Markeringsflötet lösgjordes och flöt upp till ytan. Metoden fick bra resultat, sälarna lyckades i 90 procent av försöken att hitta bottenminor och med torpeder 60 procent. Men försvaret ansåg att lokaliseringen av ubåtar var viktigare. Flera metoder testades men klarade inte kraven för driftsäkerhet.

Den metod som blev mest använd kallades ”indikering genom förankrat torpedljus”. Ett torpedljus som markerade ubåtarna i undervattensläge skulle synas bättre vid oväder. Sälen bogserade då efter sig en släpkropp med dels en liten dragg som innehöll ”

gripklor” och dels en förankringstråd och själva markeringsflötet.

Draggen fäste på ubåtarna när sälarna simmade nära utstickande föremål och ett sprängpiller utlöstes, varpå markeringsflötet frigjordes och steg till ytan. Ljuset kom efter att en kork drogs ur markeringsflötet och vatten kom in i behållaren som var fylld med fosforkalcium.

Försvaret avslutar ubåtsspaningen

1943 togs ett beslut att avveckla sälstationen. Valldemar Fellenius var fortfarande övertygad om att projektet gjorde nytta och drev verksamheten vidare på egen bekostnad. Men två år senare beslutade Försvaret att avsluta verksamheten.

Skärgårdsstiftelsen övertog sälstationen av Stockholms stad 1998 för att stiftelsen skulle tillgängliggöra markerna för allmänheten.

Skärgårdsstiftelsen har i dag använt historiskt material och återupplivat sälstationen på Gålö.

– Man kan åka dit och sitta på platsen där allt det här hände. Lyssna på historien, se sälbassängen och titta på bilder. Vi har renoverat alla husen och inrett dem i 40-talsstil och återställt stigar och trappor som fanns på den tiden, säger Pia Berg.

Läs mer i appen Coastal Past

I appen Coastal Past kan du få en guidad tur om försöksstationen och sälarnas ubåtsjakt. I appen finns fler turer om Östersjöns försvarshistoria under 1700-1900-talet.

Coastal Past ingår ett EU-projekt kallat Defence Arch som fått ekonomiskt stöd från EU-programmet Central Baltic. Projektet ska utveckla fyra militärhistoriska platser i Östersjön.

Ellinor Molin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Aktuellt inom

Debatt