Analys: Fyra hinder LKAB måste klara för att bli fossilfritt

2020-11-25 12:44  

Den statliga gruvjätten LKAB har pekat ut vägen fram till målet att bli koldioxidfritt 2045. Strategin möts av mycket beröm. Men det finns fyra hinder som bolaget måste ta sig över, skriver Ny Tekniks Linda Nohrstedt.

Målet att bli koldioxidfri 2045 har legat fast sedan tidigare. Nu har LKAB klubbat sin framtidsstrategi, som pekar ut hur omställningen ska ske.

Det handlar om att bryta malm djupare än i dag, att vidareförädla järnmalmen mer än i dag och att börja återvinna sällsynta jordartsmetaller och fosfor ur gruvavfallet som i dag läggs på deponi i stora sanddammar.

Siffrorna som presenteras i samband med framtidsstrategin är ofantliga. Fullt genomförd beräknas omställningen minska koldioxidutsläppen hos LKAB:s kunder världen över med 35 miljoner ton varje år, vilket motsvarar två tredjedelar av Sveriges samlade territoriella koldioxidutsläpp.

Men trösklarna på vägen mot målet är många och höga. Omställningen, som tros ta 15-20 år att genomföra, bedöms till exempel kosta uppemot 400 miljarder kronor.

1. Finns det tillräckligt med järnmalm?

En viktig förutsättning för LKAB:s framtidsvision är att det finns tillräckligt med malm att bryta. Bolaget har på senare år bedrivit ett omfattande prospekteringsarbete i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. Enligt LKAB ser resultaten lovande ut, men några detaljer har ännu inte presenterats.

Malmberget. Foto: Fredric Alm

− Ambitionen är att vi så snart som möjligt, men senast 2025, fattar beslut om de stora utbyggnaderna av Kiruna- och Malmbergsgruvan. Då handlar det om att ersätta de nuvarande huvudnivåerna som bryts ut mellan 2030 och 2035, säger LKAB:s vd, Jan Moström.

2. Tekniken är i testfasen – kommer den att fungera?

En annan förutsättning är att tekniken fungerar. LKAB:s plan är att driva förädlingen av järnmalmen längre än i dag. Successivt ska dagens produktion av järnmalmspellets ersättas av koldioxidfri järnsvamp.

Den ska framställas genom så kallad direktreduktion med hjälp av vätgas, samma teknik som LKAB tillsammans med SSAB och Vattenfall ska testa i Hybrit-projektet.

Men pilotanläggningen i Hybrit-projektet har ännu inte börjat sina tester och har inte levererat några resultat.

Jan Moström säger att han känner sig ”komfortabel” med att de tekniska aspekterna kommer att lösas, främst med hänvisning till att direktreduktion i dag redan görs kommersiellt, även om det då sker med naturgas, som har ett högt väteinnehåll.

Den metoden är dock betydligt enklare, eftersom naturgas till största delen består av metan, CH4, som alltså innehåller kol. Utmaningen är att göra samma direktreduktion med enbart vätgas, utan något kolinnehåll. Då kan det bli svårigheter i nästa steg, när järnsvampen ska smältas i ljusbågsugn.

LKAB är långt ifrån ensamt om att sätta hoppet till vätgasen. Det sveper en våg över världens stålindustri där allt fler satsar på att just vätgas ska göra det möjligt att minska eller ta bort koldioxidutsläppen. Den tyska ståljätten Salzgitter är ett exempel i raden av flera. Men Salzgitter väljer en gradvis övergång från naturgas till vätgas.

3. Kommer pengarna att räcka?

En tredje förutsättning för LKAB:s omställning handlar om pengar. Bolaget tror sig kunna klara investeringen om 400 miljarder kronor på egen hand, bland annat genom att intäkterna ska fördubblas när produktionen skiftar från pellets till järnsvamp.

Kanske räknar bolaget med att utsläppsavgifter och skatter kommer att göra traditionellt järn dyrare i framtiden. I vilket fall återstår det att se om bolagets bedömning är en glädjekalkyl eller inte.

4. Kommer elproduktionen att räcka?

En fjärde förutsättning är eltillgången. LKAB räknar med att 55 TWh el kommer att behövas år 2045, när omställningen ska vara genomförd fullt ut. Det motsvarar ungefär en tredjedel av den el som produceras i Sverige varje år.

Jan Moström säger att LKAB för en dialog med leverantörer för att ”bygga den kraft som behövs” och bedömer att det är fullt möjligt.

Som jämförelse kan nämnas Markbygden utanför Piteå, där Svevind jobbar för att få upp 1 101 vindkraftverk. De beräknas ge mellan 8 och 12 TWh per år.

Vindkraftparken Markbygden utanför Piteå. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/T

Det kommer alltså krävas en faslig massa nya turbiner om det är vindkraft som ska förse LKAB med den nödvändiga elen. Dessutom behövs ledningar så att överföringskapaciteten håller jämna steg med elproduktionen.

Själv pekar gruvjätten på att tillståndsprocesserna måste kortas och att de blir en nyckel i omställningen.

Eltillgången är en förutsättning som delvis ligger utanför gruvbolagets makt. Frågan är vad LKAB:S starka politiska stöd kommer att betyda i sammanhanget. Med på presskonferensen om framtidsstrategin var både vice statsminister Isabella Lövin och näringsminister Ibrahim Baylan.

Regeringen har redan signalerat att den vill ta bort det så kallade vindkraftsvetot, kommunernas rätt att stoppa vindkraftsutbyggnad.

Det återstår att se om LKAB får de korta tillståndsprocesser som bolaget vill ha inom de närmaste 20 åren.

LKABS väg mot fossilfrihet

LKAB kallar det för ”den största industrisatsningen i modern tid.” Framtidsplanen innehåller tre spår för omställning:

1. En ny världsstandard för gruvbrytning ska utvecklas. Som Ny Teknik tidigare har rapporterat handlar det om att gruvbrytning ska ske på större djup och göras mer automatiserat och digitaliserat än i dag.

2. Järnsvamp framställd med grön vätgas ska på sikt ersätta järnmalmspellets.

3. Utvinna kritiska mineraler ur gruvavfall. Med fossilfri teknik ska viktiga jordartsmetaller och fosfor till mineralgödsel utvinnas ur dagens avfall. Det har Ny Teknik berättat om här.

LKAB räknar med att omställningen kommer att kosta mellan 10 och 20 miljarder kronor om året under en period om cirka 15 till 20 år. Räknat över en 20-årsperiod kan det alltså betyda totalt 400 miljarder kronor.

Linda Nohrstedt

Mer om: Gruvor Järnmalm

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt