Såg vid såg vart än jag såg

Egentligen börjar historien om den norrländska sågverksindustrin år 1846. Det var då som Förenade kungadömet Storbritannien avskaffade importtullarna på spannmål, trävaror och mycket annat sedan frihandelsförespråkarna tagit makten i parlamentet. Grosshandlarhusen i Göteborg, med Dickson och Röhs i spetsen, anade genast morgonluft. Här kunde man gräva guld med täljknivar genom att exportera virke till England. Nu var det dags att exploatera de stora skogarna i Norrland.

Med hjälp av kapital från de göteborgska handelshusen anlades snart sågverk längs hela Norrlandskusten och exporten tog fart. Priserna för sågade varor var bra, och timmer kunde köpas billigt från bönderna i inlandet och flottas ner till kusten på älvarna. Pengarna strömmade in och sågverksägarna gjorde sagolika vinster. Under några decennier hade Sverige i det närmaste monopol på trävarumarknaderna i Europa. Framför allt gick exporten till England, men även till Frankrike och Nederländerna. 80 procent av Sveriges trävaruexport kom från sågverken på Norrlandskusten.