Med rymden i blodet

2011-06-21 23:00  

Sven Grahn, Sveriges mesta rymdgubbe och tidigare chef för Rymdbolaget, har skrivit sina memoarer. Den 1,3 kg tunga boken är en exposé över 50 år av rymdverksamhet, från Sputnik till våra dagar.

En dag år 1961 smet han från skolan på rasten för att kolla kvällstidningarna och läsa hur det gick för Jurij Gararin, den första människan i rymden. Sen var det klippt. Sven Grahn hade fått rymden i blodet, och han började experimenterade med små krutdrivna raketer. Efter examen i teknisk fysik på KTH letade han sig snart till Rymdbolaget i Solna. Där har han varit chef till helt nyligen. Nu har han skrivit sina memoarer.

I tisdags kom de första lådorna med den digra luntan från tryckeriet. ”Jordnära rymd” är på 468 sidor.

– Det är för att jag inte haft någon förlagsredaktör, säger Sven Grahn. Då skriver man tyvärr för långt.

Jaha. Men varför har du skrivit boken?

– Kanske för att dokumentera en epok medan arkiven fortfarande är intakta och de som var med ännu finns i livet. Man kan inte lämna historien till historiker. De förlitar sig bara på officiella dokument som källor. Problemet är att alla officiella dokument är tillrättalagda. De säger inget om tidsandan eller de maktkamper bakom kulisserna som ledde fram till beslut.

Du har varit med från början, och lagt näsan i blöt i praktiskt taget allt som haft med rymd att göra de senaste 50 åren. Vad har varit roligast?

– Roligast, och svårast, var nog när jag ledde satellitprojektet Freja. Det var ett samprojekt mellan Sverige och Tyskland, som hade 20 procent. Här gällde det gällde inte bara att hålla budget, utan också att klara det teknik-politiska rävspelet. Jag minns hårda förhandlingar mellan Ingvar Carlsson och Helmut Kohl.

– Men det är himla kul att vara ingenjör. Den ungerskfödde raketingenjören Theodore von Karman (grundare av Jet Propulsion Laboratory i Pasadena USA, och känd för sina turbulenta virvelgator bakom skorstenar) hävdade en gång att ”vetenskapsmän studerar det som finns, medan ingenjörer skapar det som aldrig funnits.”

Går det att tjäna pengar i rymden?

– Ja, och nej. Det finns en del rymdbaserad kommersiell verksamhet, till största delen handlar det om it och telecom. Telesatelliter, mobiltelefoni och bredband från rymden går hyfsat bra. Men båda de satellitbaserade mobilsystemen Iridium och Globalstar dras med lönsamhetsproblem, och har omstrukturerats efter konkurser. Affärsidén att sälja satellitbilder höll inte. Vi har positionssystemen gps och det kommande Galileo.

Från början hade man betydligt större visioner. Astronauterna skulle bli den nya tidens sjömän, byggjobbare, lastbilschaufförer, fabriksarbetare och fastighetsskötare. Man skulle starta gruvdrift i asteroidbältet, utvinna helium-3 för fusionsreaktorer på månen, konstruera jättelika rymdbaserade solfångare och stråla ner energi till jorden och så vidare. Ett tag trodde man också att det skulle gå att tjäna pengar på tillverkning av specialprodukter i tyngdlöst tillstånd på rymdstationen, men det blev inget av saken.

– Ett problem som gjort att rymdindustrin aldrig tagit riktig fart är de höga uppskjutningskostnaderna. Faktum är att det i dag kostar lika mycket per kilogram att få upp nyttolast i omloppsbana som för 40 år sedan. Samtidigt har elektroniken blivit allt billigare och mindre.

Detta gör att man i dag får in mycket mer kraft i allt mindre satelliter. Men när det gäller bemannade rymdfärder och rymdturism går det inte att miniatyrisera. Astronauter och turister väger precis lika mycket som tidigare, och de kräver lika mycket life-support. Det blir dyrt. Därför väljer man att i använda obemannade sonder.

Blir det då inga bemannade rymdfärder i framtiden?

– Jodå. Det finns en stark längtan efter en bemannad expedition till Mars. Här handlar det ju om att få svar på de stora existensiella frågorna. Finns det – eller fanns det – liv utanför jorden? För att ta reda på sådana saker duger inte maskiner utan det krävs människor. En rymdentusiast vid namn Robert Zubrin formulerade saken på följande sätt:

”Det finns på jorden ingen robot som du kan sända till matvarubutiken som kan plocka ihop en påse oskadade äpplen. Om de inte ens kan gå till mataffären, hur ska de då kunna utforska en planet?”

Vad gäller rymdfärjorna så är de farliga fordon. Ska man satsa på rymdturism måste transporterna vara mycket säkrare. Amerikanerna hade på 1990-talet två projekt där man försökte skapa rymdskyttlar som skulle nå omloppsbana i ett enda raketsteg, men de las ner 2001.

Framtida rymdskyttlar kommer liksom Burt Rutans SpaceShip One att bli kombinationer, där ett jemotordrivet bärflygplan först tar upp rymdskeppet till hög höjd, varefter raketmotorer för skeppet till omloppsbana.

Rymdbolaget håller ju på och säljer ut sin satellitdivision. Det skulle varit klart redan vid nyår, men drar tydligen ut på tiden. Har du någon kommentar?

– Det hade ju varit roligare om Rymdbolaget expanderat i stället för dragit ner.

Blir det billigare om man privatiserar rymdindustrin?

– Tja, prislappen på en privatraket är hälften mot Ariane. Men det finns även andra som levererar uppskjutningar till halva priset. Kineserna är stora, och de går stadigt framåt på alla fronter. De bygger också på en egen liten rymdstation i en lagrangepunkt. Förmodligen kommer det att landa kineser på månen inom en inte alltför avlägsen framtid. Och de har redan reserverat nya radiofrekvenser för sin rymdverksamhet.

Men visst kommer den skattefinansierade rymdforskningen att fortsätta. Det handlar ju om de stora frågorna – hur är universum uppbyggt, och finns det liv på andra ställen än på jorden? En rymdkollega vid namn Davis Portree formulerade saken på detta sätt: ”Att upptäcka liv på andra ställen och att skydda livet på jorden. Det är relevanta mål.”

En sista fråga. Tror du vi fått besök av utomjordingar?

– Det hade ju varit kul, men jag tror tyvärr inte det.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer