Kanalen som gjorde världen mindre

2009-04-28 12:45  

Den 17 november 1869 invigdes Suezkanalen med pompa och ståt av den franska kejsarinnan Eugénie. Efter att 100 000 tvångsrekryterade fellahs grävt i ökensanden i tio år såg Ferdinand de Lesepps äntligen sin dröm gå i uppfyllelse – en civil internationell sjöväg mellan Medelhavet och Indiska oceanen. Men kanalen skulle snart visa sig bli en bricka i det världspolitiska maktspelet, och Lesseps förlorade kontrollen över sitt verk.

När Napoleon år 1798 invaderade Egypten med sinArmée de l’orienthade han storslagna planer. Han skulle skapa en förbindelse mellan Medelhavet och Indiska oceanen, och komkurrera ut engelsmännen från handeln på Fjärran Östern.

En sådan förbindelse hade funnits i forntiden, det fanns det vittnesmål om. Inte minst hade den grekiske historikern Herodotos berättat att en kanal som förband Röda havet och Nilen grävts redan av farao Seti I och använts av drottning Hatshepsut för hennes expedition till det guldrika landet Punt.

Kanalen hade senare sandat igen, men återuppbyggts först av perserhärskaren Kambyses, sedan av ptolemaier och romare, och slutligen av araberna på 600-talet. Men därefter hade den förfallit helt.(Se historiken på en film från Biblioteca Alexandrina på Youtube)

Napoleons välde i Egypten blev kortvarigt, och något kanalbygge blev inte av. Hans stolta flotta sänktes av engelsmännen utanför Alexandria, så han reste hem och gjorde sig enväldig genom 18 brumaire-kuppen i stället.

(9 November 1799 var den 18 Brumaire år VIII enligt den republikanska kalendern)

Men kanaldrömmarna levde vidare genom Saint-Simoniterna, en fransk utopisk sekt som begett sig till Egypten i början av 1800-talet för att grunda en frihetlig koloni. Till Alexandria kom också på 1830-talet en ung fransk karriärdiplomat vid namn Ferdinand de Lesseps, som snart gjorde gemensam sak med Saint--Simoniternas ledare Prosper Enfantin. Efter att ha omsorgsfullt rekognoserat terrängen på Sinainäset presenterade de 1854 planer för en kanal rakt genom öknen, från Suez vid Röda havet till Medelhavet.

Tidigare undersökningar hade tytt på att havsytan låg tio meter högre vid Röda havet, men nu hade man kunnat visa att så inte var fallet. Det skulle inte behövas slussar i kanalen.

Den nytillträdde vicekungen Saïd gav erforderliga tillstånd, och Lesseps gav sig iväg till Europa för att ordna finansieringen och bilda ett internationellt konsortium för kanalbygget. Tanken var att konsortiet skulle leasa en demilitariserad kanalzon på 99 år av Egypten. Kanalen skulle vara öppen för alla nationers handelsskepp, men stängd för krigsfartyg. Denna fredens kanal skulle befordra handel och välstånd för alla länder. Inte minst för Egypten.

Att uppbringa kapital var emellertid svårare än Lesseps hade trott. Engelska och österrikiska bankirer vägrade plötsligt delta av politiska skäl. Kvar fanns bara fransmännen, med de fick inte fram tillräckligt mycket pengar. Resultatet blev att Egyptens kung Saïd var tvungen att själv ta lån och köpa 44 procent av aktierna. Den 15 december 1858 bildades Compagnie Universelle du Canal Maritime de Suez.

Efter nära elva års arbete, där 100 000 tvångsrekryterade egyptiska lantarbetare,fellahs, grävt sig fram genom öknen, var kanalen äntligen klar. Den mätte 192 kilometer, och sträckte sig från Suez vid Röda havet via de två Bittersjöarna rakt norrut till den nya hamnstad vid Medelhavet som fick namnet Port Saïd efter vicekungen.

I ett huj hade världen blivit mindre. Avståndet mellan Europa och Fjärran Östern hade minskat med hälften, när man slapp runda hela den afrikanska kontinenten.

Men kanalen, som skulle ge Egypten rikedomar i passageavgifter, blev dubbelt så dyr som beräknat. Lånebördan tvingade Egypten till konkurs, och England tog 1882 över både kanalbolaget och landet. Engelska trupper besatte kanalzonen.

Lesseps verk blev sedan under ett sekel skådeplatsen för ständiga militära kraftmätningar. 1956 nationaliserades kanalen av Nasser, med Suezkrisen som följd. Israel, Storbritannien och Frankrike bombarderade Port Said, men fick dra sig tillbaka efter att USA och Sovjetunionen intervenerat.

Det var dock inte alltid man sparade tid på att ta kanalen i stället för att gå runt Afrika. i samband med sexdagarskriget 1967 blockerades Suezkanalen. 14 fartyg, därav två svenska (MS Nippon och MS Killara), som inte hunnit ut i tid blev instängda i Stora Bittersjön. De kallades ”Den gula flottan” eftersom fartygen färgades allt mer gula av ökensanden.

Med tiden utvecklade de ett eget flytande lokalsamhälle med postverk, idrottsturneringar och andra faciliteter. Våren 1975, efter ytterligare ett krig mellan Israel och Egypten, öppnades kanalen åter. De tyska skeppen Münsterland och Nordwind var de enda som kunde ta sig hem för egna maskiner. Den 24 maj anlöpte de hemmahamnen Hamburg och hälsades av jublande folkmassor. Deras resa från Australien hade då varat i åtta år, tre månader och fem dagar.

Nippon ägdes av Svenska Ostasiatiska Kompaniet och Killara av Rederi AB Transatlantic, berättar Jan Skärham, tidigare maskinchef i Svenska Ostasiatiska Kompaniet.

– Båda de svenska skeppen var försäkrade av svenska Assuransföreningen. Försäkringsbolaget tog över de båda fartygen och sålde dem vidare till grekisk ägare. Den nye ägaren bedömde det billigare att bogsera dem till Pireus istället för att hålla dem i gott skick där de låg.

De tyska fartygen var inte försäkrade för händelser som denna, och rederierna var tvungna att hålla dem istånd.

Mer om den gula flottan och dess postverk på http://www.shipsonstamps.org/Topics/html/gbla.htm

Kanalen har också fått ekologiska konsekvenser. Havsorganismer från Röda havet har sakta men säkert spridit sig genom kanalen in i Medelhavet. Denna ”lessepska migration” tog emellertid sin tid innan den kom i gång. Det salta och basiska vattnet i Bittersjöarna verkade under decennier som en spärr för organismerna, men med tiden hade tillräckligt mycket av sjöarnas vatten omsatts för att Röda-havsorganismerna skulle klara kanalmiljön.

1902 upptäcktes den lilla sardinliknande Rödahavsfisken atherinomorus lacunosus i östra Medelhavet. Sedan 1950-talet fiskas den utanför Turkiet.

Även mer exotiska tropiska fiskar har hittat vägen norrut, till sportdykarnas glädje men fiskeindustrins förtret. Den färggranna tryckfisken, balistes carolinensis, knaprar i vanliga fall på svårätna koraller i Röda havet, men har nu upptäckt att Medelhavets musselodlingar utgör betydligt mer lättillgänglig föda. Resultatet har blivit att musselbestånden utanför Italiens kuster blivit hårt åtgångna.

Migrationen sker huvudsakligen norrut genom kanalen, men det finns även ”antilessepska migranter”. Däribland den lilla musslan tapes decussates. En delikatess i Spanien, men tyvärr ofta spridare av hepatit A, gulsot.

Suez à la Hollywood

Suezkanalen i romantisk Hollywoodversion hade premiär 1938 med Tyrone Power som Ferdinand de Lesseps. Den ansågs på sin tid ganska spännande som film, men handlingen hade inte mycket med den verkliga historien att göra. Så lite att Lesseps ättlingar stämde filmbolaget för förtal, dock utan att vinna processen.

Se trailern till filmen på Youtube.

Här är ett utdrag ur dialogen:

Toni Pellerin: Look! A rainbow! Oh, Grandfather says there's a pot of gold at the end.

Ferdinand de Lesseps: One end in the Mediterranean and the other in the Red Sea. What a pot of gold for the world if they could be joined: the Red Sea and the Mediterranean. Look, Toni! That water in the old gulf. Just as it was centuries ago, when the Phoenicians sailed through. Can you imagine ships sailing right through here where we're standing?

Toni Pellerin: Ships?

Ferdinand de Lesseps: Yes. Not ancient galleys but modern ships, steamers, sailing a short trade route to the East. It could be done: no elevations, no rock formations, just a simple sand... ditch. (Heh heh heh. And I was told I was going to dig ditches.) There's fate in this, Toni. Something sent me here to Egypt when I didn't want to come, kept me here when I wanted to leave. I thought it was a dead end, has been up to now. But I can make this -- I can make this spot that we're standing on the crossroads of the Earth. Why, think of it, Toni, a canal stretching through to the Mediterranean, open to the ships of all nations! It could be done, and I can do it. I was looking for a way to serve France, and I think... I think I've found a way to serve the world.

Ferdinand de Lesseps: Oh, but it's absurd to think that any one nation would dominate the canal!

Suezkanalen i romanform och som allsång

Mer om Suezkanalen, Ferdinand de Lesseps och Egyptens historia kan man med fördel läsa i den historiska romanenLa fille du Nil av den egyptisk-franske författaren Gilbert Sinoué,Folio pocket, 590 sidor, cirkapris 8 €. Finns att köpa hos nätbokhandlarna.

La fille du Nil är den fristående fortsättningen av L'egiptienne, som handlar om Napoleons egyptenäventyr 1798–1799 och den franska ockupationen.

.

.

.

.

.

Suezkanalen förekommer också i en flamsig visa av den populäre franske trubaduren och allsångsledaren Guy Béart.

Visan heter ”Suez” eller ”Suppose qu'on ait de l'argent”. Lyssna på den på YouTube.

”Suez” par Guy Béart:

Suppose qu'on ait de l'argent (x2)

Et qu'on soit intelligent (x2)

Pour pas faire les imbéciles (x2)

On s'achèterait une ville (x2)

.

Suppose qu'on ait de l'argent

Et qu'on soit intelligent

Pour pas faire les imbéciles

On s'achèterait une ville

.

On l'appellerait Suez (x2)

Ça je peux te l'assurer (x2)

Et là bougre d'animal (x2)

On se creuserait un canal (x2)

.

Suppose qu'on ait de l'argent

Et qu'on soit intelligent

Pour pas faire les imbéciles

On s'achèterait une ville

On l'appellerait Suez

Ça je peux te l'assurer

Et là bougre d'animal

On se creuserait un canal

.

On ferait payer tous les gens (x2)

Ça nous ferait beaucoup d'argent (x2)

Puisqu'il faut t'expliquer tout (x2)

On rentrerait dans nos sous (x2)

.

Suppose qu'on ait de l'argent

Et qu'on soit intelligent

Pour pas faire les imbéciles

On s'achèterait une ville

On l'appellerait Suez

Ça je peux te l'assurer

Et là bougre d'animal

On se creuserait un canal

On ferait payer tous les gens

Ça nous ferait beaucoup d'argent

Puisqu'il faut t'expliquer tout

On rentrerait dans nos sous

Puis avec cet argent-là

On s'achèterait Panama.

Kaianders Sempler

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer