Opinion
”Framtida extremväder bromsar förnybar energi”
DEBATT. Utvecklingen mot extremare väder sätter omställningen till förnybar elproduktion på prov. Utan ett mer robust elnät kommer svenska städer drabbas av strömavbrott, skriver forskarna Vahid M Nik och Bijan Adl-Zarrabi.
Energisektorn bidrar globalt till klimatförändringen. Storskalig integration av förnybar energiproduktion, som sol-, vind- och vattenkraft, spelar en viktig roll för att minska utsläpp av koldioxid från energiproduktionen och därmed dämpa klimatförändringar.
I vår senaste studie som publicerades i Nature Energy, visar vi att klimatförändringar väsentligt kan fördröja integrationen av förnybar energi i energisystemet. Studien beaktar integration av decentraliserad produktion, det vill säga med användning av solceller och vindkraftverk, och ett brett spektrum av klimatförändringsscenarier för 30 städer i Sverige.
Våra resultat visar att framtida klimatvariationer kan leda till ett betydande gap mellan produktion och efterfrågan på förnybar energi. Därutöver kan extrema väderhändelser orsaka ett ökande problem med tillförlitlighet hos energiförsörjningen. Detta kan leda till strömavbrott med stora effekter på ekonomin och människors liv.
Om energiproduktionen, exempelvis, inte är tillräcklig för kylning/uppvärmning inomhus under extremt heta/kalla dagar kan detta få allvarliga följder. För att undvika sådana problem måste vi öka energisystemens klimatresiliens.
Det är i detta avseende viktigt att öka energisystemens flexibilitet. Förmodligen kommer vi också att behöva mer investeringar i energilagring och förbättringar av distributionsnätet.
Vår studie identifierar behovet av att vidta lämpliga och snabba åtgärder för att minska påverkan från klimatförändringarna på energisektorn och överväga framtida klimatresiliens i planeringen av energisystemen innan vi fastnar i en ond cirkel.
För att göra det måste vi ta hänsyn till flera framtida klimatscenarier och räkna med oförutsebara ytterligheter, eftersom klimatförändringar kan orsaka mer frekventa och extremare händelser som energisystemen inte har upplevt hittills.
Dessutom bör vi beakta alla sannolika scenarier som påverkar vårt energibehov, till exempel ökad urbanisering och ändring av människors elbehov, såsom ökad efterfrågan av elfordon.
En korrekt bedömning av klimatresiliens kräver utveckling av ett ramverk som kopplar framtida klimatmodeller till energimodeller. Vi har utvecklat det första ramverket, vilket gör det möjligt att kvantifiera effekterna av klimatförändringar och extrema väderhändelser på energisystemet. Detta är ett stort steg mot bättre anpassning till ändrade klimatförhållanden.
Kärnan i vårt ramverk för konsekvensbedömning av klimatförändringar kommer från vår tidigare erfarenhet om energianvändning i bebyggelsen, och nu har ramverket kompletterats med energimodeller. Vårt ramverk har potentialen att anpassas till konsekvensbedömning av klimatförändringar på andra typer av infrastrukturer, som exempelvis transportsektorn.
För att nå klimatresiliens behöver vi koppla framtida klimatmodeller med tekniska tillämpningar/modeller, kvantifiera sannolikheter och risker, och fastställa lämpliga strategier för att minska påverkan från klimatförändringarna.
Vahid M. Nik,
docent Byggnadsfysik, Lunds universitet och byggnadsteknologi, Chalmers, verksam vid Queensland University of Technology, Australien
Bijan Adl-Zarrabi
docent byggnadsteknologi, Chalmers
Forskning om 30 svenska städer
Forskarna har räknat på 13 olika framtida klimatscenarier för åren 2010–2099 i kombination med dels uppskattat energibehov för de bostäder i de städer som ingår i undersökningen, dels en successivt ökad andel förnybar energiproduktion från vind och sol.
Forskarna utvecklade en metod för att kunna kalkylera med både extrema väderhändelser och osäkerhet i beräkningarna.
30 svenska städer från fyra klimatzoner ingick i analysen.
Klimatdata som användes i arbetet kommer från SMHI:s klimatmodelleringsenhet Rossby Centre. Forskarna har använt klimatscenarier från fem olika globala klimatmodeller, samt tre olika scenarier över hur växthuseffekten kommer att förstärkas i framtiden, så kallade Representative Concentration Pathways.