”Syltkokning? Nej, en plastflaska”

När jag var barn gjorde vi en gång per år egen jordgubbssylt. Först plocka ett stort lass. Sedan skölja, rensa och koka med socker och Certo (pektin). Förutom den söta smaken av varm sylt minns jag den kemiska förtjusningen. Hur receptets ingredienser förvandlade råvarorna till något nytt.

Nu följer jag nyheter om ett helt annat sätt att koka ihop pektin och socker.

I fokus står den kemiska byggstenen furandikarboxylsyra, som förkortas FDCA. Syran polymeriseras till plastmaterialet pef, en förkortning för polyetenfuranoat.

Trots de krångliga namnen har FDCA och pef saker som talar till dess fördel: det är biobaserat, och har egenskaper som är viktiga för livsmedelsförpackningar som dryckesflaskor, som att det håller tätt för syre och gas i högre grad än pet-flaskor. Förpackningar i pef skulle också gå att göra tunnare än pet-flaskor utan att förlora i hållfasthet. Det är viktigt, inte minst när materialet ska transporteras.

Det här gör att flera företag och forskningsinstitut tittar på FDCA och pef som en framtida ersättare för den dominerande pet-flaskan.

Finska forskningsinstitutet VTT har utvecklat en metod att framställa FDCA från pektin och socker. VTT har tagit patent på metoden, och ska nu försöka att skala upp processen. ”Det finns intresse från industrin, både här i Finland och internationellt”, berättar en av forskarna i ett mejl.

FDCA ska ersätta det fossilbaserade TPA, terftalsyra, som ingår i pet-flaskor. Prognosen för TPA på världsmarknaden under 2018 är 65 miljoner ton. Av det används drygt en fjärdedel i dryckesflaskor, enligt VTT.

I Nederländerna har företaget Avantium utvecklat en likartad metod. Avantium knoppades en gång av från oljebolaget Shell, men ligger nu långt fram när det gäller att ersätta oljebaserad råvara i plastmaterial.

I Antwerpen byggs en referensanläggning som ska kunna tillverka upp till 50 000 ton FDCA per år. Ett konsortium har bildats, Synvina, där Avantium, kemiföretaget Basf och flera andra företag ingår. Synvina ska skapa en hel råvaru- och leveranskedja för att producera FDCA och materialet pef på anläggningen i Antwerpen.

Nyligen blev det också klart att plastflaskor som tillverkas av Synvina får ingå i det europeiska återvinningssystem som redan finns för pet-flaskor.

De två jättarna Pepsi och Coca-Cola har också arbetat med innovationer på området. Coca-Cola har tagit fram en flaska kallad Plantbottle, som till 30 procent består av biobaserat material från sockerrör. På världsutställningen i Milano 2015 lanserade företaget en teknik för att tillverka en flaska av 100 procent växtbaserat material. Fast den har inte börjat produceras.

Pepsi gick redan 2011 ut med att de har utvecklat en flaska tillverkad av majsblast, tallbark och rödhirs. Året efter skulle pilotförsök inledas. Men det ledde inte till någon produktion i full skala, och någon helt grön flaska har inte setts till än.

Det är lätt att känna förtjusning över kemin, där forskningen hittar vägar till nya material.

Men mängden flaskor är ett helt eget problem. 2016 tillverkades uppskattningsvis 488 miljarder pet-flaskor i världen, enligt Euromonitor International.

Vi utrustar oss med dryckesflaskor som att vi ständigt behöver vara redo för en vandring i öknen, trots att det i Sverige sällan är långt till bra dricksvatten. Även om biobaserade alternativ till pet-flaskor är ett bättre val för miljön – kan vi tänka över vårt beteende här?

Pet-flaskor i nya material är en lösning – men ändå måste det totala flaskberget minska.