Svenska bakterierna kan ge mängder av biobränsle

Av alla jordens organismer har mikroskopiska cyanobakterier den mest effektiva fotosyntesen. Med syntetisk biologi kan de modifieras genetiskt för att producera ett antal olika kemikalier. Nu har Uppsala universitet gjort avsevärda framsteg i processen. Forskarna har lyckats framställa en serie mikroorganismer som från koldioxid, solenergi och vatten producerar alkoholen butanol – men det stora genombrottet är volymerna.

Processen är koldioxidneutral och alkoholen skulle dels kunna utgöra den fjärde generationens biobränsle. Den kan också bli en miljövänlig ingrediens i bildäck eller i bildelar. Även större industrier torde vara intresserade – för cyanobakterierna kan binda koldioxid i processen, vilket därmed skulle sänka företagens utsläpp.

Ökande mängder

Men för en kommersiell användning måste processen ge stora mängder butanol, och Uppsalaforskarna fick sina bakterier att stegvis producera ökande mängder i direkta processer.

– När de bästa cellerna används i långförsök i våra laboratorier ser vi en produktion som vida överstiger vad som finns rapporterat i litteraturen. Den är till och med jämförbar med indirekta processer där man matar bakterier med socker, säger Pia Lindberg, universitetslektor vid institutionen för kemi vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet i ett pressmeddelande.

Bakom framgångarna ligger en kombination av ny teknikutveckling och ett systematiskt arbetssätt, men även upptäckten att ju mer av produkten som tas borst från cyanobakterierna – desto mer butanol bildas.

Koordineras av VW

Forskarnas studie är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Energy & Environmental Science. Den visar att det går att framställa nog mycket butanol för att processen ska gå att använda i produktion – och berättar hur konceptet kan förverkligas. Forskningen vid Uppsala universitet ingår i EU-projektet Photofuel som koordineras av Volkswagen.

– Resultaten visar att en direkt produktion av koldioxidneutrala kemikalier och bränslen från solenergi är en framtida möjlighet, säger projektledaren Peter Lindblad, som är professor vid institutionen för kemi vid Ångströmlaboratoriet.