Pengarna avgörande för koldioxidlagring

2014-11-28 05:30  

Ytterst avgör ekonomin om CCS-lösningar kommer att användas brett.

CCS, carbon capture and storage, fångar in koldioxid vid utsläppskällan och lagrar gasen så att den inte når atmosfären. Tekniken rankas som nummer tre av FN:s klimatpanel bland metoder för att minska utsläpp som påverkar klimatet, efter effektivare energianvändning och utbyggnaden av klimatneutral energiproduktion.

Under 00-talet fanns en stor framtidstro på CCS. Optimistiska prognoser pekade på att 90 procent av koldioxiden från världens alla kolkraftverk skulle kunna avskiljas och lagras.

Sedan 1996 har norska Statoil Hydro pumpat ner infångad koldioxid i berggrunden under Nordsjön. 2008 invigde Vattenfall en pilotanläggning vid Schwarze Pumpe i Tyskland. Den ansågs vara sista steget innan CCS-tekniken skulle kunna byggas ut i full skala.

Men sedan kom utvecklingen av sig. En kombination av dålig lönsamhet, lokala protester och osäkra framtidsutsikter gjorde att den fullskaliga anläggningen aldrig byggdes.

Svensk processindustri, bland annat stålindustrin och cementindustrin, står i dag för nära en tredjedel av landets alla utsläpp av koldioxid.

– Om industrin ska kunna minska sina utsläpp måste man använda CCS-teknik, säger Lars B Johansson, professor i miljöteknik och miljöchef på Elforsk.

Han har deltagit i forskningsprojektet Bastor som tittat på bland annat geologiska och juridiska förutsättningar för ett svenskt utbyggt CCS-system.

Infrastrukturen, med pipelines på land och sjötransporter till lagringsplatserna, är en av de stora och dyra delarna i systemet. Och sannolikt måste gasen lagras utanför svenskt territorium då berggrunden är bättre utanför Baltikum.

– Tekniska lösningar finns för alla led, säger Lars B Johansson. Vad vi måste titta närmare på är juridiska frågor om sjötransporter och bilaterala avtal om att få lagra koldioxid i berggrunden under Östersjön.

Ytterst avgör ekonomin om CCS-lösningar kommer att användas brett. Antingen måste det bli tillräckligt dyrt att släppa ut koldioxid, genom skatter eller handel med utsläppsrätter, eller så krävs ett initialt bidrag från staten för att bygga upp systemet.

Kostnaden för ett fullskaligt svenskt CCS-system skulle kunna finansieras med en höjning av koldioxidskatten för bensin och diesel med ungefär tio öre, enligt beräkningar som Lars B Johansson har gjort.

För att få i gång en omfattande utbyggnad av CCS av egen kraft, och för att minska klimatpåverkande utsläpp generellt, krävs utsläppspriser som är mångfalt högre och mer omfattande än i den nuvarande handeln med utsläppsrätter. Utsläppsrätterna kostar för närvarande runt 5 euro per ton, men för att det ska bli lönsamt att avskilja och lagra koldioxid bör priserna åtminstone ligga på mellan 30 och 50 euro, enligt flera forskare. Handeln måste också bli global och omfatta fler sektorer än i dag.

– Att få i gång en fungerade handel med utsläppsrätter, eller en motsvarande skatt, är klimatpolitikens stora utmaning, säger Lars B Johansson. Det finns fortfarande många länder som har väldigt mycket att förlora på dyra utsläppsrätter.

Utsläppen av koldioxid fortsätter att öka i stället för att minska, tvärt emot vad klimatforskarna säger måste ske.

– Man måste ändå tro på att klimatpolitiken kommer att lyckas någon gång, och då är det bra att vara förberedd. Därför följs nu det avslutade Bastor-projektet av vårt Vinnova-stödda agendaarbete för fortsatta CCS-studier. Målet är att få i gång ett svenskt storskaligt demonstrationsprojekt kring år 2025.

 

Följ Ny Teknik på Facebook!

 

Lars Krögerström

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt