Massafabriker ordnar fibrerna till nya kläder

Det vanligaste materialet i världens textilier är bomull. Cellulosa från skog står för en mindre del. Men intresset ökar i takt med att världen konsumerar allt större mängder textilier.

Två svenska massabruk märker av den växande efterfrågan. Både på Domsjö fabriker i Örnsköldsvik och på Södra Cell Mörrum, Mörrums bruk i Karlshamn, ökar kapaciteten för varje år.

I Mörrum lades produktionen om för ett par år sedan, så att bruket nu har två produktionslinjer som löper parallellt – en för pappersmassa och en för textilmassa, eller dissolvingcellulosa, som det kallas inom industrin. Målet är att ha en årlig produktion på 200 000 ton inom ett par år.

I Örnsköldsvik lämnade man pappersmassan helt för tio år sedan.

– Sedan 2007 producerar vi enbart dissolvingcellulosa. Planen är att inom ett par år producera 250 000 ton, säger Kristina Elg Christoffersson, chef för forskning och utveckling på Domsjö fabriker.

Textilmassan var orsaken till att det indiska textilkonglomeratet Aditya Birla 2011 fick upp ögonen för Domsjö fabriker och köpte anläggningen. I dag levererar fabriken till Birlas textilföretag främst i Indien och Kina, som löser upp de torra cellulosa-arken och spinner viskostråd av materialet.

Den största produkten från Domsjö fabriker är viskosstapelfiber. I nästa steg löser kunden upp cellulosa-arken, och klipper materialet i tre centimeter långa bitar. Målet är att få en produkt som liknar bomullstussar, och kan användas i samma maskiner som gör bomullstråd.

Läs mer:

En mindre produkt är filament, där de upplösta cellulosaarken spinns direkt till tråd.

– Rent kemiskt och tekniskt är det väldigt lika processer, men de skiljer sig åt bland annat med temperaturer och kemikalier. Filament blir en tråd av högre kvalitet.

Disolvingmassan från Domsjö blir också korvskinn samt mikrokristallin cellulosa, MCC. MCC används som bindemedel och förtjockningsmedel i livsmedel eller som utfyllnad i medicintabletter.

I takt med att de två svenska anläggningarna producerar allt mer textilmassa har intresset ökat från forskningsinstitut och universitet för att forska om cellulosafibrer, enligt Elg-Christoffersson.

– För tio, femton år sedan fanns inget intresse, men det har ökat stort. Det gör att vi kan utveckla vår produktion.

Svensk skogscellulosa finns troligen i kläder i svenska klädaffärer, men det är bara det lilla underklädesmärket Allvar som har ursprungsmärkt sina produkter. I marknadsföringen lyfter man fram att kalsongerna är tillverkade av skog från Ångermanland.

– Ursprungsmärkning är väldigt nytt, men vi tror att trenden går mot att kunden vill veta var kläderna kommer ifrån, säger Kristina Elg-Christoffersson.