Jorden har fått en minimåne – igen

Catalina Sky Survey har sin bas vid University of Arizonas Lunar and Planatery Lab i Tucson. Med finansiering från Nasa är uppdraget att hitta och spåra jordnära objekt (NEO), för att leva upp till kongressens beslut om att 90 procent av alla NEO:er som överstiger 140 meter ska katalogiseras.

Precisionen är dock större än så, och nu rapporterar Catalina Sky Survey ett ovanligt fynd. Natten den 15 februari upptäckte astronomer ett litet objekt med en bredd på 2-3,5 meter, som då befann sig på 300 000 kilometers avstånd från jorden. Efter att astronomer vid en rad observatorier hade studerat det nya objektets bana visade sig föremålet inte alls vara förbipasserande, utan det låg istället i omloppsbana runt jorden.

Vår nya minimåne tar omkring fyra månader på sig för att runda jorden. Klumpen, som nu har döpts till 2020 CD3, kan ha befunnit sig i loopen så länge som tre år. En förklaring till att astronomerna har missat föremålet kan vara den udda omloppsbanan. Se illustrationen där den vita ringen visar månens bana kring (den osynliga) jorden och de röda linjerna demonstrerar 2020 CD3:s ingång, omloppsbana samt förmodade utträde.

Astronomerna trodde inledningsvis att fyndet kunde röra sig om rymdskrot, exempelvis från en raketuppskjutning. Men det faktum att banan verkar vara tämligen opåverkad av solens strålning pekar mot att objektet har en större vikt, och den rådande uppfattningen är därför att det rör sig om en asteroid. Objektet skulle i teorin även kunna var en bit av månen som har slungats ut vid ett nedslag.

Möjligheten att studera vår minimåne är dock tidsbegränsad, för astronomerna förväntar sig att 2020 CD3 kommer bryta sig loss från jordens dragningskraft någon gång under april. Även om det rör sig om en ovanlig händelse så hade vi faktiskt besök av en minimåne 2006. Även då var det astronomer vid Catalina Sky Survey som upptäckte 2006 RH120.