Opinion
Heta kineser och kall fusion
Att uppmärksamma kinesiska tekniksatsningar gjorda efter terrakottaarmén och muren upprör alltid delar av läsekretsen. Hey, säger de, har du glömt massakern på Himmelska fridens torg? Står du på presidenten Hu Jintaos lönelista? Nej och nej, säger jag.
<p>Men rätt många av västvärldens största och mest framgångsrika företag gör det på ett eller annat sätt och de som inte gör det önskar sannolikt bara en enda sak när de ser ett stjärnfall: att få vara med.</p>
<p>Ny Teknik har gjort ett par reportageresor till Kina de senaste åren. Den senaste strax före jul i fjol. Det som pågår i Kina saknar motstycke i världshistorien. Utbyggnaden av järnväg och snabbtåg får kraftverksprojektet Tre raviner att framstå som ett hobbyprojekt.
Satsningarna på infrastrukturen ska knyta ihop världens mest spretiga land och de av er som lyssnat på en föreläsning av Hans Rosling inser naturligtvis att det kommer att innebära avsevärda förbättringar för åtskilliga 100-tals miljoner människor. Bättre ekonomi, bättre utbildning, bättre sjukvård, bättre och längre liv. Bra grejer. </p>
<p>En av den senaste tidens mest uppmärksammade tekniska landvinningar handlar om "kall fusion". Ett par italienska forskare påstår sig ha lösningen. De har kokat vatten med ett par folieklädda rör med små mängder välkända grundämnen och fått ut betydligt mer energi än de tillfört.
Kruxet är att de inte vet hur de har gjort och att det i bakgrunden döljer sig en okänd finansiär, som ska börja serietillverkning av folierören inom kort och som är intresserad av uppmärksamhet. </p>
<p>En mojäng som kommer att ge oljestaterna huvudvärk, eller ännu en bluff?</p>
