Fiskebyn i norr blev ett växande oljecentrum

2015-06-12 05:00  

Hammerfest vid Norges arktiska kust är ett växande centrum för oljeindustrins expansion norrut. Naturgasproduktionen slår nya rekord och den första gigantiska oljeriggen står redo. Men utvinningen kantas av tekniska problem och kritikerna är många.

Snöklädda bergstoppar stupar ner i det klara vattnet. Norska Hammerfest ligger bedårande vackert vid Barents hav. Staden, som kallar sig ”världens nordligaste”, har på drygt tio år gått från att vara en sömnig fiskeort till ett växande centrum för oljeindustrin som siktar norrut.

Men det är ingen enkel resa. Fynden av olja och gas ligger långt ute till havs och så här långt norrut råder totalt mörker två månader om året. På väg ner mot landningsbanan sveper planet förbi Melköya, en ö nära land som domineras av två stora cisterner i betong, omringade av byggnader inslingrade i rör. Här tar Statoil emot gas från Snövit-fältet. Det är också den första stora, norska anläggningen för olja och gas från Barents hav.

– Hammerfest var helt dött innan Statoil kom hit, förklarar taxichauffören, på väg in i tunneln som leder till ön.

Gasen hämtas från borrhål på havsbotten och förs till land genom en 143 kilometer lång pipeline. Den första gasen nådde Melköya 2007, men produktionen kantades av tekniska problem under de första åren. Det har gjort anläggningen dyrare än beräknat. Totalt har den kostat 52 miljarder kronor. Men enligt Statoil är produktionen i dag lönsam och förra året slog den rekord.

Fiskmåsarna skränar medan produktionschefen Unni Fjaer tar oss runt bland virrvarret av rör. Hon berättar att hon tidigare varit chef på flera oljeriggar.

– Jämfört med det är produktionen här mycket mer komplicerad, förklarar hon och pekar på en av de många rörklädda byggnaderna.

– Vi kallar den kylboxen.

I den kyls naturgasen ner till flytande form vid minus 163 grader Celsius. Gasen kallas då LNG (liquefied natural gas). Men innan den kyls ner och lagras i cisternerna inför vidare transport med specialbyggda tankbåtar så passerar den en rad processteg.

Gasen måste först separeras från andra ämnen. I pipelinen från borrhålen ute till havs strömmar även vatten, propan, etan och lättolja. För att det inte ska bildas frysklumpar på vägen tillförs antifrysmedel. Gasen innehåller också 6 procent koldioxid som skiljs ut och pumpas tillbaka i flytande form för lagring i en reservoar djupt under havsbotten.

Även koldioxidlagringen har varit en huvudvärk. Den första reservoaren visade sig inte kunna ta emot så mycket gas som planerats, så Statoil tvingades göra nya borrningar och sedan fyra år tillbaka lagras koldioxiden i en ny reservoar i en takt av 90 ton per timme.

I entrén till administrationsbyggnaden visar en stor skärm alla viktiga parametrar i processen. Platschefen Knut Gjertsen pekar stolt på en av siffrorna som visar att produktionen denna dag till och med ligger över 100 procent.

– Det betyder att vi producerar mer än vad anläggningen är dimensionerad för, säger han och förklarar att processen också är mycket energieffektiv.

– Vi tar till exempel vara på tre fjärdedelar av spillvärmen, säger Knut Gjertsen.

En trappa upp ligger kontrollrummet. Dygnet runt övervakas hela produktionskedjan, från upphämtningen av gas ur de nio borrhålen på havsbotten till färdig LNG som hämtas med specialbyggda båtar var femte dag.

Att det saknas infrastruktur i form av oljehamnar och pipelines är ett av skälen till att Snövit länge varit den enda produktionsanläggningen så här långt norrut.

Men till sommaren börjar det italienska oljebolaget Eni pumpa upp olja från den gigantiska Goliat-plattformen. I början av maj lämnade den Hammerfest för att bogseras ut till havs.

Kommunens ordförande Alf Einar Jakobsen talar om en milstolpe.

– Det betyder att vi har produktion av både olja och gas.

Han är full av optimism inför framtiden, trots att det låga oljepriset gjort att oljebolagen skjuter upp sina dyra, planerade projekt i Barents hav.

– Både Goliat och Snövit har många år av produktion framför sig, på sikt är Barents hav framtiden för olja och gas, säger Alf Einar Jakobsen.

Statoils etablering har inneburit ett stort lyft. På drygt tio år har befolkningen vuxit med 1 500 personer till drygt 10 000. Inflyttningen fortsätter med ett par hundra om året.

För att klara tillväxten genomför kommunen ett investeringsprogram i mångmiljardklassen. Nya bostadsområden klättrar på sluttningarna. Vid kajen byggs ett stort hotell intill stadens kulturcentrum. Hamnen har vuxit för att kunna ta emot Goliat och andra, framtida riggar. Näringslivsansvarige Odd Børge Pedersen visar till och med en flott arkitektbild på en ny flygplats med landningsbana byggd i havet.

– Vi har inte plats för alla projekt, säger Alf Einar Jakobsen.

Ser de då inga risker? Vad händer om det blir ett stort oljeutsläpp?

På det svarar de att det finns en beredskap och att det finns en organisation på plats med all utrustning.



Följ Ny Teknik på Facebook!



Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev – direkt till din mejl!

Marie Alpman

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Dagens viktigaste nyheter

Debatt