En ros för en matematiker

Han var den förste som systematiskt löste tredjegradsekvationer, och han skapade den persiska kalendern. Det sägs att när han riskerade att falla i onåd för sitt omåttliga vindrickandes och sina liberala religiösa idéers skull företog han omedelbart en pilgrimsfärd till Mecka.

Hans fullständiga namn var Gheyas ad-Din Abu al-Faith Omar Khayyami. Han föddes år 1048 i den lilla staden Nishapur i nuvarande norra Iran, och efter ett långt och äventyrligt liv dog han i samma stad 1122. Omar Khayyam arbetade som astronom under Sultanen i Samarkand, och han räknas som sin tids största matematiker.

Men mest berömd har han blivit för sina dikter. Som avkoppling från sitt vetenskapliga arbete skrev Omar en stor mängd rubaiyat, fyrstrofiga dikter som vanligtvis handlar om livets korta flykt och vikten av att passa på att njuta innan det är för sent.

En rubaiyat påminner lite om en syllogism. Dess två första rader presenterar ett tillstånd, den tredje strofen framlägger ett moraliskt dilemma eller en motsägelse varefter den fjärde ytterligare förstärker uttrycket i slutsatsen. Som så här:

Gryningen är här. Stå upp min älskade
Häll upp vinet sakta, och slå an din luta
Ty de som är här blir ej länge kvar
och de som är borta kommer aldrig åter

- Vi läste Omars dikter i litteraturundervisningen på högstadiet, säger Beddis Peköz, matematiklärare i Malmö och bördig från Turkiet.

- I Turkiet tillhör Omar Khayyam det litterära kulturarvet, fortsätter Beddis. Fast på turkiskt vis kallar vi honom förstås Ömer. Eftersom Omar på sin tid tjänade under den turkiske sultanen i Samarkand betraktar vi honom nästan som turk, fast han var iranier och skrev sina dikter på persiska.

 

"Nej, låt de lärde prata och lägg dig ner där rosor dofta och solen ler Vårt liv är kort, och endast ett är säkert att vissna blommor aldrig blommar mer" Omar Khayyam, 1048-1122

I västvärlden blev Omar känd vid mitten av 1800-talet. En engelsk författare vid namn Edward Fitzgerald hade blivit fascinerad av Omars dikter och översatte dem. Den första samlingen rubaiyat på engelska publicerades 1859. Den blev omedelbart en knallsuccé, och det utbröt en formlig Omar-feber i England. 1919 kom Rubaiyat i svensk översättning.

När Fitzgerald dog 1893 hämtades en ros från Omars grav i Nishapur och planterades på Fitzgeralds. Rosen fann med tiden även vägen till en rad engelska rosodlares trädgårdar, och spreds sedan vidare över världen. Den fick namnet Omar Khayyam, och den kan köpas hos många välsorterade plantskolor som säljer gammaldags buskrosor.

Själva beger vi oss till Roskraft i Östra Hoby på Österlen för att köpa en planta. Omar visar sig vara en näpen damascenerros med fyllda rosavioletta blommor. I södra Sverige blommar den normalt från strax före midsommar till senare delen av juli. Den är härdig till zon 5, så den ska nog klara sig.

Det är ingen slump att det växte rosor på Omars grav. Rosen är en av de allra äldsta kulturväxterna, och i Mellanöstern har rosor odlats för sin skönhet och doft i åtminstone 5 000 år. Kronbladen har använts till rosenolja, rosenvatten och konfekt.

Det sägs att efter att sultan Mehmet II intagit Konstantinopel 1453 lät han omsorgsfullt tvätta den enorma Hagia Sofia-kyrkan med rosenvatten. Först därefter kunde den konverteras till moské, och sultanen kunde tacka Allah för segern.