Dina egna hudceller byggs om till nerver

Dina egna hudceller kan bli råmaterial till din framtida medicin. I alla fall om du drabbas av obotliga sjukdomar som parkinson, alzheimer eller diabetes. Det är målet för forskare och läkemedelsbolag. Hittills har de förlitat sig på den heta ips-tekniken. Den går ut på att tvinga celler att backa i sin utveckling, så att de blir stamceller på nytt. Sedan ska stamcellerna styras till att bli den celltyp som sjukdomen har förstört.

Malin Parmar och hennes kolleger vid Lunds stamcellscentrum har visat att det finns en enklare och snabbare väg att gå. Genom att föra in fem gener i hudceller triggade forskarna i gång en förvandling som slutade i dopaminproducerande nervceller. Det är den typ av celler som förstörs hos patienter med Parkinsons sjukdom. På köpet blev forskarna först i världen med att visa att det går att få färdigutvecklade mänskliga celler att byta identitet till nervceller – utan att ta omvägen via stamcellstadiet.

- Vi trodde inte att det skulle fungera, från början var det mest ett kul experiment, säger Malin Parmar, professor vid Lunds universitet.

Förhoppningen är att tekniken, som heter iN (inducerade nervceller), ska kunna användas för att ta fram patient­egna dopaminproducerande celler som kan transplanteras in i hjärnan på parkinsonpatienter. Lundaforskarna arbetar sedan flera år även med att försöka odla fram dopaminproducerande celler med ips-teknik och från andra typer av stamceller.

- Den främsta fördelen med iN-celler är att man undviker risken för att det kan bildas tumörer efter transplantation. Det är den största risken med ips-celler.

Nackdelen är, enligt Malin Parmar, att iN-cellerna inte går att massproducera lika lätt.

Sedan genombrottet i somras arbetar även Lundaforskarna med att förvandla hudceller till den celltyp som förstörs vid stroke och Huntingtons sjukdom, så kallade striatala nervceller.

Men innan de snabbomvandlade cellerna kan föras in i människan krävs omfattande prekliniska studier.

- Utmaningarna är dels att producera cellerna så att de blir helt säkra, dels måste vi ha bra testmetoder för att visa att de är funktionella, säger Malin Parmar.

I bästa fall kan kliniska studier på parkinsonpatienter starta om fyra år.