Din data är guld värd

Ju mer information de har om oss, desto mer pengar kan de tjäna. Med mer data kan bolagen ta fram den produkt som vi vill ha. Och vi kan erbjudas fler annonsfinansierade gratistjänster som Google och Facebook.

Men informationen kan förstås också användas till ändmål som vi inte skulle acceptera. Den kan stjälas eller säljas till någon annan.

Vi har hunnit vänja oss. Ica-kort och H&M-klubb har funnits länge.

Men med Google togs datainsamlingen och användningen till en helt ny nivå. Och andra hänger på.

”Google samlar in data som är gratis, indexerar det, och tjänar pengar på det. Data är vår tids nya valuta”, sa Leo Kärkkäinen, dåvarande chefvisionär på Nokias forskningscentrum, till Ny Teknik redan hösten 2008.

Nokias ambition var då att samla in och bearbeta information från alla sensorer i den miljard Nokia-mobiler som användes världen över. Nokia sa den gången att insamling och bearbetning av data från mobilerna skulle bli ett av Nokiakoncernens viktigaste områden.

Sedan dess har insamlandet av våra personliga uppgifter exploderat. Telia Sonera talar nu om att ”kommersialisera kunddata”, och det har dykt upp begrepp som ”personal information economy” i affärstidningarna.

Ska vi reagera bör vi göra det nu. Vi är på väg från dagens 10 miljarder till 500 miljarder uppkopplade prylar inom 10–15 år.

Snart vet företagen vad som får vår puls att slå några extra slag och framför vilka varor vi brukar stanna i kvartersbutiken.

Det här är inte något nytt för de flesta av er. Det som förbluffar mig är att vi inte reagerar.

Enligt Ericssons nya rapport Privacy, Security and Safety Online inser 70 procent av befolkningen att företag kan samla in och använda våra privata uppgifter för att tjäna pengar.

56 procent av de tillfrågade påstår samtidigt att de skulle vara mer restriktiva om de visste att reklamen anpassades efter vad de skriver i sina e-brev.

En överraskande åsikt, med tanke på att detta redan sker i fria e-postprogram som Gmail.

Även författarna till Ericssonrapporten var förundrade över svaren, och skriver att ”det är inte lätt för konsumenterna att hänga med och förstå hur, när och till vad som informationen används”.

IBM:s vd Ginny Rometty, som jag lyssnade på häromveckan, verkade också förvånad över hur obekymrat privatpersoner delar med sig av sina uppgifter. Hon refererade till undersökningar som visade att allt fler – inte färre – går med på att lämna ut mobilens gps-position, samt att nästan hälften av oss är villiga att lämna ut våra personliga data – om vi får något i retur.

Företagen, som vet vad våra uppgifter kan användas till, är alltså förbluffade över vår vilja att dela med oss. Det är ytterligare en varningssignal.