Digitala valstugor tar över

Här har förhoppningsfulla politiker traditionellt och rituellt salufört sina budskap genom skorrande högtalaranläggningar, fått "kniviga" frågor av lojala partimedarbetare, och ibland också lyckats fånga in någon vilsen väljare som hastar förbi med matkassarna. I valstugans värme bjuds det på ljummet kaffe och partipolitisk retorik.

Så har det länge sett ut i svenska valrörelser. Men de gyllene tiderna för affischklistrare och friggebodssnickare kan vara över. Den nya tidens valarbetare finns på nätet och rattar sociala medier och bygger digitala plattformar åt partierna. Facebook, Twitter, Youtube och bloggar är svensk valrörelse 2.0. Åtminstone om man ska tro alla politiska spinndoktorer, valstrateger och pr-konsulter. Valrörelsen 2010 ska de sociala medierna slå igenom, det är alla politiska bedömare överens om. Två saker pekar man på: det amerikanska valet hösten 2008 och den så kallade bloggbävningen i samband med FRA-lagen sommaren 2008.

Debatten om FRA-lagen visade två saker: att viktig politisk debatt numera inte bara förs på gator och torg, utan i bloggosfären. Och att de politiska gräsrötterna kan sätta agendan för en fråga och driva den mot partitopparnas uttryckliga vilja.

Det finns alternativ till "en minut i Rapport" eller ett inlägg på DN Debatt om man vill driva en politisk fråga. Och du behöver inte ens vara etablerad i ett parti för att snabbt etablera din röst i den politiska debatten. Det finns genvägar till kaffekokning och politiska ungdomsförbund för den som vill göra karriär och få inflytande över agendan.

För de etablerade politikerna betyder de sociala mediernas intåg två saker:

* De måste hålla koll på debatten och diskussionerna som förs i forum och på bloggar. Det gäller att reagera snabbt och vara beredd när ett nytt ämne dyker upp i valrörelsen. Allt från FRA till handväskor kan störa partistrategernas upplägg.

* De måste få ut sina hjärtefrågor och föra en dialog med sina väljare på en ny arena. Men den nya arenan erbjuder och kräver också snabba reaktioner i samtalet. Det finns dessutom chansen att personifiera och profilera sin egen person i direkt kontakt med väljarna. Helt utan inblandning av traditionella medier.

Men en sak är viktig att komma ihåg: Barack Obama vann inte det amerikanska presidentvalet för att han hade det bästa Twitter-flödet.

Politik handlar, tack och lov, fortfarande om att föra ut idéer till väljare. Sociala medier är inget annat än nya kanaler för kommunikation.