Digitalisering
Betalt för att plugga
Publicerad
- Det är häftigt att framtidens teknik i grund och botten bygger på fundamental fysik, säger Johan Wild.
Han deltar i ett av alla de forskningsprojekt som pågår runt om i världen, som ska försöka göra elektroniken ännu mindre och snabbare än den är idag.
För Johan Wilds del handlar det om att skicka elektroner genom något som kallas kvantprickar, ett slags "burar" inne i materialen, som hindrar elektronerna från att röra sig som de vill.
Drömmen är att bygga transistorer baserade på enskilda elektroner.
- Kvantprickar har en enorm potential. I dagsläget ligger utvecklingen på samma nivå som halvledare gjorde under 1950-talet och området förväntas få samma stora betydelse, hävdar han.
Johan är fysikdoktorand vid Linköpings Universitet. Han är stationerad på Campus Norrköping och har Motala Ström brusande alldeles i närheten. I bokhyllan i arbetsrummet står böcker som handlar om allting från kvantmekanik och relativitetsteori till hur man programmerar C++.
Att det var inom fysiken Johan skulle hamna var inte givet. Högre tekniska studier kan han tacka sin tekniklärare på Thomasgymnasiet i Strängnäs för.
- Den läraren sporrade till vidare teknikstudier. Först hade jag tänkt att bli civilingenjör men precis innan ansökningstiden gick ut skrev jag upp mig på fysikprogrammet i Linköping istället.
Efter sin filosofie magisterexamen blev han på hösten 1998 antagen som doktorand på forskarutbildningen i tillämpad matematisk fysik.
Ungefär 50 procent av Johans tid använder han till forskning.
- Man lär sig forskningsteknik genom att forska. Jag började som kodknackare men förväntas bli mer självständig när jag är klar. Då skall jag till exempel kunna föreslå egna forskningsområden, säger Johan Wild.
En tredjedel av tiden går åt till att läsa doktorandkurser, medan 20 procent är undervisning.
Lönen för en doktorand varierar från skola till skola. Ingångslönen inom teknikområdet brukar oftast ligga mellan 15 000 och 17 000 kronor. Ju närmare examen man kommer desto mer pengar hamnar det i doktorandens plånbok.
- Lönen är dock inget skäl att jobba som doktorand. Har man kunskaper motsvarande civilingenjörsexamen tjänar man mycket mer ute i industrin, säger Johan Wild.
Johan Wild har fortfarande några år kvar innan det är dags för doktorshatten. Förutom forskningen har han fru och en dotter som är knappt två år gammal, och så sjunger han i studentkören i Norrköping. För att hinna med allt har Johan valt att lägga sin arbetstid mellan sex på morgonen och tre på eftermiddagen. Då blir det tid över till både familj, kören och lite träning.
- Man har mer att göra som doktorand än som student men det är mindre stress. Jag tycker det är en skön livsstil.
Han deltar i ett av alla de forskningsprojekt som pågår runt om i världen, som ska försöka göra elektroniken ännu mindre och snabbare än den är idag.
För Johan Wilds del handlar det om att skicka elektroner genom något som kallas kvantprickar, ett slags "burar" inne i materialen, som hindrar elektronerna från att röra sig som de vill.
Drömmen är att bygga transistorer baserade på enskilda elektroner.
- Kvantprickar har en enorm potential. I dagsläget ligger utvecklingen på samma nivå som halvledare gjorde under 1950-talet och området förväntas få samma stora betydelse, hävdar han.
Johan är fysikdoktorand vid Linköpings Universitet. Han är stationerad på Campus Norrköping och har Motala Ström brusande alldeles i närheten. I bokhyllan i arbetsrummet står böcker som handlar om allting från kvantmekanik och relativitetsteori till hur man programmerar C++.
Att det var inom fysiken Johan skulle hamna var inte givet. Högre tekniska studier kan han tacka sin tekniklärare på Thomasgymnasiet i Strängnäs för.
- Den läraren sporrade till vidare teknikstudier. Först hade jag tänkt att bli civilingenjör men precis innan ansökningstiden gick ut skrev jag upp mig på fysikprogrammet i Linköping istället.
Efter sin filosofie magisterexamen blev han på hösten 1998 antagen som doktorand på forskarutbildningen i tillämpad matematisk fysik.
Ungefär 50 procent av Johans tid använder han till forskning.
- Man lär sig forskningsteknik genom att forska. Jag började som kodknackare men förväntas bli mer självständig när jag är klar. Då skall jag till exempel kunna föreslå egna forskningsområden, säger Johan Wild.
En tredjedel av tiden går åt till att läsa doktorandkurser, medan 20 procent är undervisning.
Lönen för en doktorand varierar från skola till skola. Ingångslönen inom teknikområdet brukar oftast ligga mellan 15 000 och 17 000 kronor. Ju närmare examen man kommer desto mer pengar hamnar det i doktorandens plånbok.
- Lönen är dock inget skäl att jobba som doktorand. Har man kunskaper motsvarande civilingenjörsexamen tjänar man mycket mer ute i industrin, säger Johan Wild.
Johan Wild har fortfarande några år kvar innan det är dags för doktorshatten. Förutom forskningen har han fru och en dotter som är knappt två år gammal, och så sjunger han i studentkören i Norrköping. För att hinna med allt har Johan valt att lägga sin arbetstid mellan sex på morgonen och tre på eftermiddagen. Då blir det tid över till både familj, kören och lite träning.
- Man har mer att göra som doktorand än som student men det är mindre stress. Jag tycker det är en skön livsstil.
