Premium

Bakslaget: 570 skarvar i miljardlänken måste bytas ut

Jätteprojektet Sydvästlänken ska minska risken för elunderskott i södra Sverige. Nu har den problemfyllda satsningen drabbats av nya fel. Tidigast 5,5 år efter utsatt tid kan länken vara i drift.

Publicerad

Sjumiljardersprojektet Sydvästlänken är den största stamnätsinvesteringen någonsin. Syftet är att öka överföringskapaciteten mellan mellersta och södra Sverige med upp till 25 procent.

Men projektet har kantats av problem. Särskilt svårt har det varit att få delen med högspänd likström att fungera. Ny Teknik har skrivit flera artiklar om svårigheterna, som har lett till upprepade förseningar.

Under sommaren provkördes den ena av de två likströmslänkarna, men då inträffade flera skarvfel i markkabeln. Därför har stamnätsägaren Svenska kraftnät beslutat att alla 570 skarvar på likströmslänkarna ska bytas ut. Kabelleverantören ABB ansvarar för att arbetet blir gjort. Planen är att det ska dra igång under hösten.

Alla skarvar byttes i Nordbalt

Hur mycket skarvbytena kommer att kosta vill inte Svenska kraftnät avslöja med hänvisning till affärssekretess. Men enligt projektchef Sverker Ekehage beräknas inte projektets totalkostnad, 7,3 miljarder kronor, förändras.

Bytesarbetet innebär att Sydvästlänken inte kommer att tas i drift förrän i oktober 2020. Det betyder en försening om 5,5 år för länken, som ursprungligen skulle vara färdig våren 2015.

Skarvarna i Sydvästlänkens markdragna likströmsdel har en liknande konstruktion som i Nordbalt, länken mellan Sverige och Litauen. Där drabbades flera skarvar av elektriskt genomslag vilket ledde till att alla skarvar byttes ut mot en modifierad modell förra året.

Foto: Jonas Askergren

Trots att markkablarna i Sydvästlänkens likströmsdel har legat på plats i marken sedan 2015 drog Svenska kraftnät inte igång något skarvbyte där efter bristerna på Nordbaltskarvarna. Det berodde på kabelleverantören ABB:s bedömning av skarvarna i Nordbalt. ABB undersökte en stor mängd av de skarvar som byttes ut och kunde i många fall inte se några tendenser till begynnande skarvfel. Enligt Svenska kraftnät bedömde ABB därför att skarvfelen kan ha berott på slumpen.

ABB: Känd svaghet i materialet

Dessutom tog det några dagar med kontinuerlig spänning och effektöverföring innan det första skarvfelet dök upp under provdriften i Sydvästlänken. Sedan dess har ytterligare fem fel uppstått.

Sverker Ekehage tycker att det var rätt beslut att vänta med skarvbytet tills felen hade konstaterats i Sydvästlänken.

– Skarvbyte är förknippat med omfattande arbete och stora kostnader så vi måste veta att vi gör rätt. Innan skarvarna installerades hade de testats enligt konstens alla regler, det som har inträffat nu är något utöver det vanliga och var svårt att förutse. Men när felen inträffade blev vi övertygade om att skarvarna måste bytas, säger han.

ABB:s presschef Christine Gunnarsson uppger att skarvproblemet i markkabeln är en känd svaghet i materialet. Men 2015, när kablarna installerades, hade man inte kännedom om bristen. Vilket material det handlar om avslöjar inte bolaget. Nu har en ny lösning tagits fram och testats.

”Det är beklagligt och tråkigt”

Men den stora orsaken till Sydvästlänkens försening är, enligt Svenska kraftnäts projektchef, den trilskande tekniken i omriktarstationerna, som har levererats av Alstom, vars kraftöverföringsverksamhet senare köptes av GE Grid. Avvikelser har uppstått i skydds- och kontrollsystem som har inneburit att nya mjukvarulösningar har behövt utvecklas.

– GE har missbedömt den stora tekniska utmaningen det innebär att bygga den här anläggningen. Det har blivit mycket utvecklingsarbete för dem. De har fått rätta till mjukvaran efterhand när de har upptäckt felaktigheter, säger Sverker Ekehage.

GE Grid har tidigare uppgett att Sydvästlänken är bolagets första projekt med högspänd likström av VSC-teknik (voltage source converter). Men enligt Sverker Ekehage kunde Alstom vid tiden för upphandlingen visa att tekniken behärskades i en demonstrationsanläggning.

Underskattade Svenska kraftnät risken med att hantera tekniken även i fullskala när ni gav Alstom kontraktet?

– Jag skulle inte säga det. Jag tror att beslutet var rätt utifrån den information man hade då, säger Sverker Ekehage.

Projektet blir 5,5 år försenat, ser du det som en skandal?

–  Jag skulle inte uttrycka det så. Det jobbas väldigt hårt med att komma till rätta med problemen. Men i viss mån kan man tycka att det är ett misslyckande. Det är beklagligt och tråkigt för alla inblandade, säger Sverker Ekehage.

Risken för effektbrist ökar inte nämnvärt

Södra Sverige lider av elunderskott och flaskhalsar i stamnätet gör att det under vissa tider inte går att transportera tillräckligt med el från norra till södra Sverige. Sydvästlänken var tänkt att råda bot på en del av problemet.

Under våren har det rapporterats om flera företag som oroar sig över kapacitetsbrist i elnätet. Ett uppmärksammat exempel är bagerijätten Pågen som vill utöka sin produktion i Malmö, men som ännu inte har fått klartecken från nätägaren Eon om att det finns tillräckligt med el.

Svenska kraftnät hävdar dock att risken för effektbrist i södra Sverige inte ökar nämnvärt på grund av förseningen i Sydvästlänken. Det beror bland annat på att det går att importera effekt från utlandet till södra Sverige och att flaskhalsarna i stamnätet framför allt finns längre norrut.

Två av omriktarstationerna fungerar

Inte heller den lokala nätkapaciteten i Malmöområdet påverkas av Sydvästlänkens försening, menar Svenska kraftnät. Men elpriset i elområde 4, det sydligaste elprisområdet, fortsätter att vara något högre än i övriga Sverige.

Men det finns trots allt en ljuspunkt i Sydvästlänken-projektet. Två av omriktarstationerna, som ska sköta omvandlingen mellan växelström och likström på den ena likströmslänken, verkar äntligen fungera som de ska. De har fått grönt ljus efter provdriften.

Nu väntar provdrift i den andra likströmslänken och därefter ska man kontrollera att båda länkarna fungerar tillsammans.

Ny Teknik har sökt GE Grid utan framgång.

Sydvästlänken

Sydvästlänken är 43 mil lång och beräknas kosta 7,3 miljarder kronor.

Den norra delen, mellan Hallsberg och Barkeryd, består av en 18 mil lång växelströmsförbindelse med 400 kilovolts luftledningar. Den togs i drift 2015.

Den södra delen, mellan Barkeryd och Hurva, utgörs av en 25 mil lång likströmsförbindelse med två parallella kablar om 600 MW vardera och 300 kilovolts spänning. 19 mil går i markkabel och 6 mil i luftledning. Den södra delen tros kunna tas i drift 2020.