Vägingenjören ser till att pulsådern hamnar rätt

Under Kiruna ligger LKAB:s gruva. Och det är aktiviteten där som kräver att större delen av staden flyttas. Det är ett jätteprojekt som planerats i många år av kommunen och gruvföretaget.

Precis förbi Kiruna går E10 som är själva pulsådern mellan Luleå och norska Narvik och en mycket viktig transportled. Deformationszonen från gruvan närmar sig, så även vägen måste flyttas. Det är Trafikverkets ansvar.

På myndighetens Luleåkontor jobbar Annika Larsson, som sedan 2014 lett planeringen av vägflytten och dessutom planeringen av en ny järnvägsstation. Flytten av E10 innebär cirka sju kilometer ny väg norr om nuvarande Kiruna i stället för söder om, där den går i dag.

– Om vi lyckas börja bygga i år så hinner vi bygga klart innan vi måste stänga den gamla vägen, säger Annika Larsson.

Hon är spindeln i nätet för hela Trafikverkets Kirunaprojekt, där såväl väg 870 mot Nikkaluokta/Kebnekaise och järnvägen genom Kiruna redan har flyttats. När kommunens flytt av själva staden är klar ska det byggas en ny järnvägsstation, vilket också ingår i Trafikverkets projekt.

Läs mer:

Men näst på tur är alltså E10 som enligt planen har byggstart i år och ska vara helt färdig 2020. Annika Larsson har samordnings- och uppföljningsansvaret och till sin hjälp har hon en mängd delprojektledare och underkonsulter.

– Det gäller att ha bra folk omkring sig. Det går inte att kunna allt själv, men faran är att man vill det. Det är viktigt att lära sig att släppa till andra och inte försöka sitta på allt själv, då går man under.

Kirunaprojektet har rullat på någorlunda enligt plan, men en sak har varit oväntat svår, berättar Annika Larsson: att kommunen planerar flytten av stad samtidigt som Trafikverket planerar väg- och järnvägsflyttar.

– Det blir både gas och broms, med synpunkter sent i processen som vi måste ta hänsyn till. Då gäller det att få med sig projektgruppen och kunna motivera dem att göra om saker när förutsättningarna ändras. Men jag har en väldigt bra projektgrupp.

Att samarbeta med andra människor och sitta i samrådsmöten och träffa olika intressenter tycker Annika Larsson är en av de bästa sidorna av hennes jobb. Hon blev ingenjör på grund av sitt teknikintresse, men ville också jobba med samhällsfrågor. Att det blev på just Banverket (sedan 2010 Trafikverket) är lite av en slump.

Läs mer:

De första åren arbetade hon mest ensam med trafiksimuleringar för att sedan få mer utåtriktade roller i planprocessen.

– Jag trivs med det. Jag vill vara ute bland folk, inte bara sitta på kontoret.

Vad är det bästa med att vara ingenjör?

– Att få lära sig så många olika saker och få träffa många olika människor. Det finns ju ett uttryck att man vill ”jobba med människor” och det tycker jag att jag gör. Och så är det roligt att det man planerar byggs i verkligheten och står kvar.

Och det sämsta med att vara ingenjör?

– Det är andra sidan av samma sak, att det är komplext och många som ska tycka till. Det tar tid att komma fram till hur saker ska vara och det är mycket jobb innan spaden är i backen. Och alla blir inte glada för det man gör.