Kattallergener spåras i skolorna

1999-02-24 07:53  
I höst startar ett kattallergiprojekt i några Stockholmsskolor. Det går ut på att testa hur man bäst ska hålla klassrummen rena från kattallergener.

En extremt känslig svensk mätmetod kan ge svaret på frågan. Den mäter kattallergener i luften ned till pikogramnivå. Det har varit svårt förut.

- Då mätte man främst kattallergener i damm. Men frågan är om det är relevant att mäta damm i ett hörn. Det är kanske inte samma sak som det man får i sig när man andas, säger Anne Renström. Hon är forskare på Arbetslivsinstitutet i Solna och engagerad i skolprojektet.

I luften svävar betydligt färre kattallergener.

- Men, säger Anne Renström, det behövs inte särskilt höga halter för att ge besvär och underhålla befintliga allergier.

Mätmetoden har utvecklats av hennes kollega Per Larsson, immunolog. Grundstenen är en vanlig immunologisk mätmetod, det så kallade Elisatestet (Enzyme-Linked Immunosorbant Assay). Det bygger på att mäta allergenerna med hjälp av färgreaktioner i tillsatta enzymer.

Per Larsson har lagt till ett extrasteg i testet och därmed ökat dess färgintensitet. Resultatet blir mer färg till varje allergenmolekyl. På det viset har han ökat detekterbarheten av kattallergenerna upp till 50 gånger.

"En knorr", kallar han det själv och påpekar att det amerikanska företaget DuPont har tagit fram ett liknande steg. Dock kostar deras metod nära hundra gånger mer.

Hans "knorr" har prövats i ett tidigare stort kattallergiprojekt i Stockholm. Då undersöktes miljön i över 300 skolor. I sju av skolorna specialundersöktes det luftburna kattallergenet. Tolv klasser med 10-11-åringar valdes ut. Fem barn i varje klass utrustades med lätta bärbara luftpumpar. Kattallergenerna fastnade i det finmaskiga filtret, som fästes högt upp på barnets tröja för att fånga in inandningsluften. Luften samlades in under en förmiddag.

Man fann att kattägande barn delade med sig av sina kattallergener inte bara i klassrummet. Deras kattlösa kompisar bar dessutom hem kattallergener, som satt sig i kläderna.

I själva klassrummet kunde halterna variera mycket, beroende på hur många kattägande barn som fanns i klassen. Men även ett så lågt värde som ett par nanogram/kubikmeter luft (medianvärdet för ett antal klasser) kan vara illa nog för ett barn med astma. En skoldag i sån luft motsvarar en timme hos en kompis med katt.

Det finns inga gränsvärden för allergener. Men barnläkaren Magnus Wickman anser att allergennivåerna måste minskas med minst 90 procent i de svenska klassrummen. Han jobbar på miljömedicinska enheten på Karo-linska sjukhuset och deltar också i allergiprojektet. Nu studerar han hälsoeffekterna och är allvarligt bekymrad.

- Barn som har andra allergiska besvär löper större risk att få pälsdjursallergi också. De som redan är pälsdjursallergiker eller astmatiker riskerar att drabbas av ett livslångt handikapp. Slemhinnans struktur kan bli kroniskt förändrad, säger han.

I värsta fall, menar Magnus Wickman, måste vi kanske skapa speciella klasser för djurägare.

- Det ger ett segregerat samhälle och inget att eftersträva. Men vi kan bli tvungna att göra det av hälsoskäl.

De förbättringar som kan göras idag är enkla och ger blygsamma resultat. Barn med pälsdjur hemma kan visa hänsyn genom att ha rena kläder på sig varje dag, låta bli att ta i hunden eller katten innan man går till skolan. Skoluniform är en annan idé.

- Men troligen behövs mycket omfattande åtgärder, ett samlat paket. Det är vad vi ska börja prova ut i Stockholm i år, säger Anne Renström.

I samma projekt ska hon testa ett helt nytt alternativ till luftpumparna: Två små plaströr att sätta i näsan. Hon har hämtat hem dem från Australien

I cirka en halvtimme ska rören sitta i näsborrarna och fånga upp partiklar och allergener. De fastnar på en liten tejpbit längst bak på den 7-8 mm långa proppen.

- En fiffig metod, tycker Anne Renström. Vi är bland de första i världen att testa den i stor skala.

Kerstin Österberg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Debatt

Läs mer