Av Michael Siwertzon
Harmonisering av konstruktionsstålmarknaden har pågått i Europa i många årtionden. En anpassning kan medföra lägre kostnader, men också ökade priser.
Det står mycket kapital på spel vid val av standarder. Före EU-standardiseringen användes mycket finkornsstål i Sverige. Det var ett stål av enklare typ men till ett bra pris utan att för den skull ge avkall på hållbarhet och svetsbarhet. När EN-standarden kom medförde det att det svenska finkornsstålet hamnade mellan grupperna för enklare konstruktionsstål och det europeiska finkornsstålet.
Den svenska standarden fick dras in och istället användes den europeiska standarden för finkornsstål. Användarna fick sålunda en kvalitet som i och för sig var högre, men som de inte efterfrågade, bland annat på grund av ett avsevärt högre pris, uppemot 10 procent högre än för den svenska ursprungssorten.
- Lägger man in i sammanhanget att det tidigare förbrukades cirka 200 000 ton per år av finkornsstålet blir det en avsevärd kostnadsökning på uppemot 20 miljoner kronor, bara för en stålsort, säger Måns Sjölander, projektledare SIS, som berättar om exemplet finkornsstål.
Ett högprioriterat område idag är att förenkla handhavandet av stålbeteckningarna.
- Varje gång en stålbeteckning ändras, som ett led i den europeiska harmoniseringen, får det vittgående konsekvenser på allt från ritningsunderlag till inköpslistor. Det kan bli förvirrande för stora delar av industrin när beteckningarna ändras. Det går ju an för stålverken, men däremot för inköpare och konstruktörer är det värre. Är man exempelvis grossist skapar det problem om producent och köpare använder olika system.
Ett företag som aktivt deltar i projektet sedan många år är Tibnor AB. Tibnor förser den svenska marknaden med cirka 50 procent av allt konstruktionsstål. Man införde redan 1990 de första standarderna i Sverige.
- På det sättet backar vi upp såväl våra produkter som våra kunder, säger Harry Lindblad, civilingenjör och Tibnors kontakt i projektet. I bakhuvudet ska man då ha att cirka 70 procent av all teknisk information i samhället överförs via handelsledet. Förr var det annorlunda då staten hade en större roll.
Sverige är ett litet men relativt sett multinationellt land. För oss finns det oerhört mycket att vinna på att ha harmoniserande regler med övriga världen. Det förenklar och förbilligar mycket av hela konstruktionsprocessen.
- Stora länder som Tyskland befinner sig i en annan situation, de har en stor inhemsk marknad. Detta medför att de är lite trögare i det här arbetet, menar Harry Lindblad. De kan förlita sig på sin stora hemmamarknad.
Men förändringar är på gång. Redan idag är det lag på att statliga upphandlingar inom EU måste tillämpa EN-standarderna. Den svenska riksdagen har också beslutat att alla nya EN-standarderna ska gälla direkt i Sverige.
- Omställningen i branschen tar tid, men vi måste vara medvetna om åt vilket håll utvecklingen tar oss, framhåller Lindblad avslutningsvis.
Med ett ännu starkare engagemang hos svenska branschföreträdare undviker vi förhoppningsvis de ökade kostnader, som blev resultatet i exemplet ovan.
