Äntligen! Reaktionen kommer från den fiberoptiska avdelningen på Ericsson Microelectronics i Kista. Efter mer än femton års forskning och väntan slår optotekniken nu igenom på bred front. Ericsson tillverkar bland annat en del av de optokomponenter som sitter i ändarna på glasfiberkab-larna som nu grävs ner i hela Sverige och som utgör grunden till bredbandstekniken.
- Vi hade nästan börjat ge upp hoppet om att ett genomslag skulle komma när det plötsligt började strömma in order, berättar informationschefen Bengt Callmer.
Ericsson Microelectronics hette från början RIFA, ett välkänt komponentföretag redan på 1970- och 80-talen. Från början tillverkades kondensatorer, därefter har tillverkningen i olika steg övergått till tillverkning av specialkomponenter för framförallt telekomindustrin.
Hjärtat i de optokomponenter som orderlistorna nu är fulla av är ett litet laserchip som sitter i sändarmodulen i ena änden på fiberkabeln. Ericsson ligger långt framme inom forskningen såväl på sändare som mottagare och förstärkare. Deras komponenter har i dagens läge en kapacitet på 10 gigabit per sekund.
Rostfritt stål blänker i kapp med de glasfönster som omgärdar tillverkningen av laserchipen. Miljön kring de grönklädda, väl inpackade personerna som går runt med handskar och specialskor påminner mycket om en rymdfarkost.
Skillnaden är att personerna inte flyger omkring i tyngdlöshet. Däremot skiljer sig golven de går på från vanliga golv. Här är mattorna tillverkade av halvledande polymera material för att undvika all elektrostatisk uppladdning som skulle vara förödande för tillverkningen. Även damm, smuts och fett måste undvikas till varje pris.
Att försöka se ett chip, efter det att den större skivan är precisionsklyvd till de små chipenheterna, är inte lätt. Storleken på ett chip är 0,7 millimeter gånger 0,25 millimeter. Då är det betydligt lättare att se den sändarmodul som laserchipet sitter monterat i. Den är flera centimeter lång!
Tillverkningen av optokomponenterna sker fortfarande till stor del manuellt. Bakom skrivbord i långa rader sitter montörer iklädda gröna eller vita rockar och monterar långa fibrer i en förstärkare, bland många andra montagejobb.
Vid ett par specialmaskiner sitter några och testar varje sändarenhet för sig, de ställer in laserljuset mot glasfibern med mycket stor precision och när de är nöjda låter de maskinen punktsvetsa fast glasfibern i den exakta positionen. Den operationen tar cirka fem minuter per enhet.
- Men nu med den stora efterfrågan vi har planerar vi för en omfattande automatisering inom ett halvår, berättar Olle Westblom, chef för den optoelektroniska enheten inom Ericsson Microelectronics.
Även i fabriksenheten för komponenterna, som inte har en lika hög skyddsklass, är det brunspräckliga golvet tillverkat av halvledande plast liksom de svarta skrivbordunderlägg där monteringen sker. Varje montör har även ett armband på sig med anslutning till ett speciellt uttag för att säkerställa att ingen elektrostatisk laddning finns. Varje dag måste montörerna testa att deras värden är godkända, och de intygar det genom att signera i en bok.
Fabrikslokalerna är från 1977, de var bland de första att etableras i Kista. Idag finns inte mycket av den ursprungliga inredningen kvar, utom de bärande pelare som finns utspridda lite här och där. Allt är nytt och anpassat till modern eletroniktillverkning.
Säkerhetssystemet är omfattande och de kort besökare får är förprogrammerade så att de bara ger inträde till de lokaler som bestämts på förhand. Mycket information är också hemligstämplad, framför allt av konkurrensskäl. Inom fiberoptiken har inte mycket av standardisering skett, vilket innebär att varje tillverkare har lite olika lösningar på utformning och tillverkning och vill ogärna avslöja dem.
På forskningsavdelningen jobbar man bland annat med att utveckla sändare och mottagare så att de får en större kapacitet och kan hantera fler kanaler.
- Vi arbetar även med att ta fram lågkostnadsmoduler för hushåll, ett arbete som innehåller både tillämpad forskning och mer ren teknikutveckling, berättar Mats Gustavsson som ansvarar för forskningsavdelningen för optokomponenter.
Framtiden handlar inte bara om forskning på komponentnivå utan även på större system, där kunden köper ett helt paket.
Fiberoptiska komponenter kommer att dyka upp på allt fler platser i de olika nät och system som nu byggs ut, vilket innebär att utvecklingen även måste omfatta produktionstekniken. Att kunna tillverka betydligt större volymer med lika hög kvalitet som tidigare blir en av de viktigare delarna i det framtida utvecklingsarbetet.
