Främmande föremål i livsmedel är inget vanligt problem, men om det händer kan hela produktserier behöva återkallas och kasseras. Därför har Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) utvecklat en matradar som kan hitta millimeterstora föremål. Radarn kan även användas för att garantera en viss kvalitet på matvaror.
Ni som fram tills nu inte varit oroliga för glas- eller benbitar i maten, men nu börjar undra om ni borde vara det kan möjligen känna er lugnade av Ulla-Karin Barr, projektledare för livsmedelsradarn:
- Det är ingenting man ska haussa, det förekommer väl enskilda fall av olyckliga omständigheter. Men det kan ju även handla om sånt som inte är helt produktfrämmande. Till exempel skaldelar från nötter och räkor, eller kvistar i bärsylt.
Enligt henne kommer matradarn att fungera som en säkerhetsgaranti snarare än en lösning på ett verkligt problem. Om olyckan skulle vara framme, kanske för att någon glömt att dra åt en bult efter att produktionslinjen rengjorts, ska tillverkaren inte behöva återkalla och kassera ett helt parti.
Ulla-Karin Barr ser också matradarn som ett sätt att garantera kvaliteten på vissa matvaror.
- Om du som konsument köper en chokladbit med nötter i och bara får en enda helnöt blir du säkert besviken. Då har det förmodligen skett nåt fel i fördelningen under produktionen. Med livsmedelsradarn blir det däremot möjligt att garantera att det finns, säg fyra helnötter per chokladbit.
Hur som helst är inte matradarn någonting som SIK hittat på för skojs skull, den bygger på verklig efterfrågan från livsmedelsindustrin.
- I dag finns det två tekniker för detektering av främmande föremål: metalldetektorer och röntgen. Metalldetektorerna är etablerade och finns nästan överallt i livsmedelsindustrin, men röntgenutrustningen är en för stor investering. Eftersom man vill göra granskningen när livsmedlet är förpackat måste man dessutom ha en utrustning för varje produktionslinje.
Tanken är att matradarn ska kunna ersätta metalldetektorerna genom att ligga i samma prisklass (100 000-150 000 kronor) men ha ett mycket bredare användningsområde. Som jämförelse kostar röntgenutrustningen uppåt en miljon.
Livsmedelsradarn, som för närvarande befinner sig någonstans mellan teknikdemonstration och produktprototyp i utvecklingen, består av en sändare och en mottagare som lyser igenom maten med radiofrekvenser från 50 MHz upp till 10 GHz. Olika frekvenser används beroende på produkttyp och vad man letar efter.
Det är inte fråga om att en vakt ska sitta och titta på innehållet i varje syltburk på en bildskärm likt säkerhetskontrollen på en flygplats. Istället handlar det om datoriserad mönsterigenkänning. Amplitud- och fasmönster jämförs med mönstret för den vanliga produkten och matradarn larmar vid större avvikelser.
- Att jämföra bilder med blotta ögat är inget snabbt sätt att hantera en genomströmning på två paket i sekunden, påpekar Ulla-Karin Barr.
Fotnot: Forskningsinstitutet SIK är ett aktiebolag som ägs av branschföretag inom bland annat livsmedels- och förpackningsindustrin. För er som grunnar på hur förkortningen för Institutet för livsmedelsforskning och bioteknik kan bli SIK, kommer förkortningen från institutets ursprungliga namn, Svenska institutet för konservforskning. När institutet bytte namn var förkortningen för inarbetad för att bytas ut.
