Nedskärningarna inom det svenska försvaret kräver att försvarsindustrin samordnas, såväl nationellt som internationellt. ÖB Owe Wiktorin ser samordning av forskning och produktion och ökad industriell ekonomisk styrka som förutsättningar för att försvarsmakten ska kunna fortsätta att köpa svenskutvecklade vapen.
ÖB fick ett snabbt svar på sin propå när Saab och Celsius annonserade sitt planerade samgående. I ett slag samlas nu i stort sett all svensk industri som tillverkar vapen och vapenbärare i ett enda företag. Här samlas också i stort sett alla pågående internationella försvarssamarbeten med svenskt deltagande.
Försvarsindustri, både i Sverige och andra länder, hotas nu mer och mer av att kostnaderna för teknikutvecklingen läggs över på företagen själva. Och det i en hårdnande konkurrens på en krympande marknad för försvarsprojekt. Detta innebär att svensk försvarsindustri samtidigt måste specialisera sig på egna starka nischer, söka strategiska internationella samarbeten och skaffa sig starka finanser.
Ett typexempel på ett långtgående internationellt samarbete i denna nya anda, där industri till stor del själv fått stå för fiolerna, är tysk-svenska vapensystemet Taurus. En utveckling som borde motsvara det mesta av ÖBs krav.
Det flygburna attackvapnet Taurus KEPD är en kryssningsmissil som utvecklas av missilavdelningen LFK inom tyska Dasa (DaimlerChrysler Aerospace AG) och Celsius-företaget Bofors Missiles tillsammans.
- Taurus ska hängas på de tyska attackplanen av typ Tornado och Eurofighter och är föreslaget även för Jas 39 Gripen, säger Taurus vice vd, Boforsmannen Leif Samuelsson.
Tyska försvaret beställde i mars 1998 serieutveckling av Taurus långdistansvariant, KEPD 350, och serie-tillverkning av 600 missiler. Svenska flygvapnet och Försvarets Materielverk (FMV) har betalat för en studie av en svensk variant för korta och medellånga avstånd, KEPD 150, tänkt för Jas 39 Gripen.
- KEPD 150 finns med som förslag i ÖBs materielplan. Men det är fortfarande osäkert om försvaret verkligen går vidare och beställer serieförberedelser och slutlig tillverkning.
Utvecklingen av Taurus växte fram i slutet av 1980-talet ur svenska och tyska krav på nya precisionsvapen för attackflyget. Svenskt försvar stod då, som så ofta förr, i valet och kvalet mellan inhemsk teknikutveckling och direktimport. Försvaret hade då också lagt ut ett utvecklingsarbete för en svensk bombkapsel, BK90, hos tyska Dasas missilavdelning LFK, ett arbete med Bofors Missiles och Saab Missiles som svenska medutvecklare.
Det samarbetet blev också starten för det som idag är tysk-svenska Taurus. Utvecklingshistorien från 1991 fram till idag visar en krokig väg till målet och är egentligen ett typexempel på hur det kan gå till när flera länders företag försöker få till fungerande försvarssamarbeten
1991 bjöd Dasa (dåvarande MBB) in Saab Missiles (nuvarande Dynamics) och Bofors Missiles till en "spelkortsstudie", där företagen lade alla sina starka kort på bordet. Det utmynnade i en rad koncept för missiler, förarlösa flygfarkoster och andra närbesläktade framtidsidéer. När Dasa även ville investera i demoteknik klev Saab av, medan Bofors Missiles stannade kvar.
Dasa samarbetade då också med britter och fransmän om ett koncept av Taurustyp, bland annat för att slå ut flygfält.
- 1995 blev vi på Bofors Missiles inbjudna att vara med i en studiefas för att erbjuda ett tysk-brittiskt vapen av Taurustyp till brittiska flygvapnet. Det ledde till ett anbud som vi dock förlorade. De brittiska försvarspolitikerna valde det inhemska konceptet Storm Shadow, säger Leif Samuelsson.
Året efter, 1996, bjöd tyska försvaret in Dasa samt missilföretag i Sverige och Italien att delta i fortsatta studier av ett tyskt attackvapen av precisionstyp (Taurus). Dasa och Bofors hade då själva redan investerat 200 respektive 100 miljoner kronor i det brittiska vapenanbudet medan tyska respektive svenska försvaret lagt ner 100 miljoner vardera i parallella, nationella studier för ett sådant attackvapen.
Tyska försvaret gav 1997 klartecken för fullskaleutveckling, men på industrins egen risk. Den utvecklingen ledde i mars 1998 till att DasaLFK fick kontrakt på serietillverkning och en första beställning på 600 missiler. I augusti samma år bildade LFK och Bofors Missiles tillsammans bolaget Taurus Systems som sköter utveckling och tillverkning. Där tyska företaget äger 67 och Bofors 33 procent.
- Fram till kontraktet i fjol hade DasaLFK och Celsius-Bofors fått stå för det mesta av finansieringen själva. Industriinsatsen hade då kostat Bofors Missiles närmare 400 miljoner kronor, säger Leif Samuelsson.
I den nya inriktningen för svenskt försvar läggs alltmer av utveckling och risktagande på industrin. Försvarets myndigheter och uppköpare ska i fortsättningen i huvudsak ägna sig åt uppföljning av teknikutvecklingen, eventuellt betala vissa önskvärda steg i utvecklingen men bara köpa mindre serier av ny försvarsmateriel.
