I sjuttio år har Evert Krantz arbetat med att förbättra arbetsmiljön på svenska och utländska industrier.Ny Teknik har träffat honom på jobbet.
En tjock vit pärm och några A4-blad är framlagda på skrivbordet. Evert Krantz är en noggrann människa, som helst inte vill överlåta något åt slumpen. Därför har han fått intervjufrågorna i förväg och skrivit ihop en artikel om sig själv, som han kopierat upp i tre exemplar. I pärmen finns utdrag ur tidningar, informationsblad och anteckningar från ett sjuttioårigt yrkesliv samlade, de första från 1930-talet.
- Jag fyller nittio år i oktober, det har gått fort, framför allt åren från femtio till i dag. Så är det när det finns trevliga killar och flickor med i bilden, säger Evert Krantz.
Evert Krantz arbetskläder är kostym, inte grå eller mörkblå som de flesta andras utan diskret plommonfärgad. Han går med långa steg och släpper damer före genom dörröppningarna, decennier skiljer honom från de unga ingenjörerna och säljarna på företaget, även om mobiltelefonen länkar dem samman.
Varje förmiddag planerar han sitt arbete, varje eftermiddag tar han bilen genom Stockholms norra förorter till jobbet i Täby. Här arbetar han på att utveckla sin senaste uppfinning, flimmerfiltret, och på att anpassa det till olika applikationer. De senaste åren har han ensam stått för företagets forskning och utveckling, men just denna vecka har han äntligen fått sällskap av en ung ingenjör som ska överta delar av ansvaret.
- Bergvall är en hård arbetsledare. Han tvingar mig att trappa ner och ta det lugnare, säger han med ett leende.
Han talar om Hans Bergvall, vd för Freshman, det företag där Evert Krantz arbetar (se artikel i NyT Industri nr 2001:5). I höstas hade de en intensiv period med mycket arbete och förhandlingar med Japan, och mitt i alltihop halkade Evert och skadade handleden, så oerhört olägligt. Han kunde inte längre köra bil, utan fick bli hämtad av arbetskamraterna för att ta sig till jobbet. Det tog ett tag att komma tillbaka, och nu har han fått restriktioner i form av höjd lön och halverad arbetstid.
Runt skrivbordet ligger lådor till filter, använda filter, insamlat pappersdamm i en stor platspåse och prototyper av olika slag. Även om flimmerfiltret är ute på marknaden fortgår produktutvecklingen. Från en hylla nedanför fönstret plockar han fram den allra första prototypen, en plastspiral med grova, till synes tillklippta, remsor hängande nedanför. Det här var början till flimmerfiltret, det var för denna lilla spiral han fick STUs uppfinnarpris 1985. I sjuttioårsåldern, när de flesta andra drar sig tillbaka, gjorde Evert Krantz sin mest revolutionerande uppfinning: att filtrera luft längs med fibrer istället för genom traditionella filtervävar.
Förklaringen finns delvis i hans långa arbetsliv, som helt ägnats åt luftrening och ventilation. I början av 1980-talet hade Evert Krantz inte bara arbetat med, utan också utvecklat och utvärderat, olika filtreringsmetoder i närmare femtio år.
Egentligen ville han läsa vidare efter folkskolan, men som i så många andra fall delade inte föräldrarna hans åsikt. Hans far tyckte att det var bättre att lära sig ett yrke, och Evert fick börja i Stockholms Stads Yrkesskolor på en utbildning i finmekanik och smide. 1932 sökte han, på inrådan av arbetsförmedlingen, jobb på Svenska Fläktfabriken.
"En överingenjör, Seth Engdal, tog emot mig och förklarade att något verkstadsarbete inte var aktuellt i Stockholm eftersom verkstäderna var förlagda till Jönköping. Vid genomgång av mina betyg konstaterade han att jag hade bra betyg i konstruktionsritning, vilket gjorde att han gav mig en chans att få börja på deras ritkontor vid Klarabergsgatan, där jag blev placerad på avdelningen för framtagning av medel- och högtrycksfläktar, samt flerstegskompressorer. Tursamt nog låg Tekniska Skolan bara ett stenkast därifrån, vid Slöjdgatan, så jag kunde efter avslutad arbetsdag ansluta till Tekniska Skolans kvällskurser."
Redan två år senare fick han möjlighet att arbeta i Bryssel, där Svenska Fläktfabriken fått en stororder. Ett nytt radiohus skulle byggas, och det ställdes höga krav på ventilationen. Luftfuktighet, temperatur och ljudnivå måste hållas inom strikta ramar. Mer än 26 dBa fick inte systemet låta, och användandet av elektronik begränsades eftersom det kunde störa sändningarna.
Det var denna utmaning som avgjorde Evert Krantz yrkesbana, att arbeta med luftrening och ventilation.
Men livets vägar är sällan rakt utstakade, och när andra världskriget utbröt fastnade Evert Krantz, nu med familj, i Belgien. Till slut lyckades han och hustrun ta sig ur landet, och tillbaka i Stockholm fick han ägna sig åt att utveckla bilkolsindustri och gengassystem för bilar. Senare blev det luftrening för i första hand tung industri; krossverk, aluminium-, gruv-och stålindustri. I dag har Evert Krantz samlat på sig ett åttiotal patent i de tolv företag han arbetat för. Tiderna har förändrats för uppfinnaren:
"Jag var med under industrialiseringens begynnelse, vilket gjorde det enklare att patentskydda nya system. I dagens läge är det svårare - praktiskt taget alla industrier är väl utvecklade när det gäller patentskyddade system och intrimmade industriprocesser för maximal kapacitet. Samtidigt har drift- och skyddsingenjörer, skyddsombud med flera kraftigt bidragit till ökad säkerhet. För att göra innovationer i dagens läge gäller det att ha processkännedom och att få förtroendet att fördjupa sig in i en processline tillsammans med kunden."
1970-talet, med arbetsmiljöfrågor högt upp på dagordningen, utvecklades till en guldålder för luftreningsbranschen. Många innovationer gjordes, och medvetenheten om de mikroskopiska partiklarnas inverkan på människors hälsa ställde helt nya krav på företagen.
- Det berodde på byggruschen på 1970-talet. Då var yrkesinspektionen alert, och följde upp anläggningar som levererades så att de uppfyllde kraven. Kraven på 99,97 procents dammavskiljning av 0,3 mm partiklar kom då, det var tufft. I och med att myndigheterna ställde upp kraven kom många företag att engagera sig för att lösa filtreringsproblemet. Det uppstod en tävlan mellan såväl inhemska som utländska företag, och Sverige låg långt fram, säger Evert Krantz.
Med ålderns rätt planerade Evert Krantz sedan att dra sig tillbaka. Men livet ändrades efter hustruns död, och för att finna en mening i att fortsätta ensam återupptog han arbetet. Det var nu, i början av 1980-talet, som idén till flimmerfiltret föddes.
- Jag kom in på det här med fibrer - att filtrering längs med ger en längre uppehållstid för uppfångning av partiklar.
Ironiskt nog uppfanns flimmerfiltret när Evert Krantz slutat fundera över industrins luftreningsbekymmer och i stället intresserade sig för vad han kallar "komfortventilation". Samma flimmerfilter har nu sin största framgång just i industriella tillämpningar. Det som började som en liten spiral har gett upphov till stora plåtlådor som ligger på hög runt Evert Krantz arbetsbord, hela filtreringssystem i vilka luften passerar olika typer av filter med flimmerfiltret som anläggningens hjärta.
- Det finns mycket kvar att göra. Vilka kvalitéer på fibrerna ska man till exempel använda? Ska man använda blandningar?
Med modenna lasermätinstrument finns alla möjligheter att fortsätta arbetet med flimmerfiltret.
"En innovation blir egentligen aldrig klar, man har hela tiden ett behov av att utveckla vidare och förbättra. Att syssla med uppfinningar är oerhört tidsödande och kostar mycket pengar. Därför är det viktigt att hitta sponsorer på ett tidigt stadium, personer som ser de kommersiella möjligheterna och kan underlätta marknadsföringen."
- Man kan ha en hur bra idé som helst, men har man då inte pengar att satsa själv så blir det inget. Jag har försökt själv vid fler tillfällen, men det har tyvärr inte gått så bra, säger han.
Två eller tre år till tänker Evert Krantz arbeta. Flimmerfiltret ska vidareutvecklas, och det vill han inte missa, även om han får lägga andra planer, som sina stora intressen språk och kemi, på hyllan. Han visar några ritningar som är under arbete på ritbordet, och bläddrar igenom en hög cadutskrifter.
- Jag lämnar dimensionsuppgifter, och får sådana här trevliga ritningar tillbaka. Det är fantastiskt, det har hänt en hel del.
Här skulle egentligen artikeln om Evert Krantz ha slutat. Men Evert, som skrev en artikel om sig själv, formulerade också några alternativa avslutningar. Det här var den han så småningom bestämde sig för:
"Jag har två söner som är bland mina bästa kompisar. Staffan, som är äldst, är professor i aerosolteknik och Anders är konsult i organisations- och utbildningsfrågor för tung industri.
Vad som gläder mig är också att jag har ett barnbarn, Peter, som arbetar i Freshman Flimmer AB och ett andra barnbarn, Robin, som pluggar energi och inneklimat vid högskolan i Gävle och som blir färdig om ett år."n
