Den gröna gårdspumpen har tillverkats av samma familj i Halmstad i mer än 100 år. Och efterfrågan ser inte ut att mattas.
En gång i tiden var den gröna gårdspumpen vida överlägsen gängse metod att dra upp brunnsvatten med en hink i ett rep. Idag är det väl snarast den traditionella och vackra formen som är förklaringen till att en svensk industriprodukt fortfarande massproduceras efter dryga 100 år.
Den svenska gårdspumpen, till punkt och pricka utformad efter originalmönster från 1890-talet, levereras nämligen fortfarande i industriell serietillverkning från den stad där den en gång uppstod.
Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i centrala Halmstad.
Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest gjordes 30 000 pumpar per år.
August Hansson upphörde 1979. Men fjärde generation ägare Lars Magnus Lundgren fortsätter produktionen via Kemistengruppen som omfattar Lundgrens Gjuteri, gjuteriet Holsbyverken i Vetlanda och Älmhults Gjuteri samt verkstadsföretaget Meko Teknik i Halmstad. Tillsammans med en omsättning på 300 miljoner kronor och med 300 anställda.
- Gårdspumpen har med sin robusta och enkla teknik försett en stor del av svenska folket med färskt brunnsvatten. Men den har också haft en annan, för folkförsörjningen ytterst viktig funktion, förklarar ingenjör Gert-Arne Johansson på Meko Teknik. Vid pumpen tjudrade man nämligen den brunstiga kon när tjuren skulle till.
Han menar att det inte är någon tillfällighet att gårdspumpen blev så vackert utformad.
- För det första är gråjärnet fantastiskt som låter sig formas bättre än många andra material. Gjuttekniken med den speciella engångsformen av sand ger också unika möjligheter, säger han. Men viktigast är ändå att komma ihåg att hantverkarna hade en yrkesstolthet som gärna togs sig uttryck i att de vinnlade sig om en vacker utformning. De prövade gärna en och annan dekorativ detalj där de fick möjlighet.
Gert-Arne Johansson vet vad han talar om eftersom han har tillbringat större delen av sitt yrkesverksamma liv i sällskap med gårdspumpen. Och han vet att redogöra för de olika momenten i pumpens tillblivelse.
- Vi säger att den råsandformas, berättar han. Vi kallar det för svartsand, en blandning av lera, sot, vatten och sand. Soten ger den jämna ytan och leran står för stadgan i formen. Modellen pressas i en flaska, en låda med svartsand, en överdel och en underdel som läggs ihop inför gjutningen. I mitten läggs en kärna, som byggs av kemiskt bunden sand enligt kolboxmetoden.
När pumpen har svalnat slås formen sönder för att återanvändas. Förr tillverkades hela pumpen i alla dess delar på Lundgrens Gjuteri. Idag kommer delarna från Vetlanda och Älmhult och monteras på Meko i Halmstad.
Maskinparken kring pumptillverkningen är i regel av gammalt datum, äldst är en maskin, en planerare från 1904.
- Ergonomiskt sett kanske inte de bäst tänkbara maskinerna, kommenterar Gert Arne Johansson. Men bara man inte jobbar för långa perioder vid maskinen går det bra. I övrigt är det inget fel på maskinparken.
En årsproduktion på cirka 500 gårdspumpar håller fyra gubbar fullt sysselsatta. Och marknaden visar inga tendenser att mattas.
Betydligt större produktion har man på en annan, minst lika livskraftig trotjänare, en konstruktion från 1917, den fyrdubbelt verkande klaffpumpen avsedd för bland annat tankar med vatten eller oljor. Den tillverkas i cirka 3 000 exemplar per år.
Verkstadsdesign med egen stil
Gårdspumpen finns att beskåda och begrunda på Halmstad Museum i sommar. Utställningen "Taxametrar, trikåer och trädgårdstomtar" handlar om halländsk industriproduktion ur ett formperspektiv, detta med anledning av formåret 2001.
Förutom att titta på gårdspumpar kan man läsa en tidning tryckt på papper från Hyltebruk, provsitta en campingstol från Origo eller avnjuta en kopp kaffe i en mugg från Duni.
- Det är inte alltid namnkunniga industridesigner som står bakom utformningen av produkterna, säger utställningskommissarie Paul Wilund.
Men det är inte mindre formgivning för det. Ofta handlar det om en slags oreflekterad verkstadsdesign. En formgivning utan stilreferenser, skulle man kunna säga. Utställningen pågår till den 12 augusti.
