Hållbar industri

Brodyrtråden får sin färg – stygn för stygn

När brodyrtråden åker in i maskinen är den vit. Någon sekund senare fäster den i plagget. Då har den fått färg. Småländska Coloreel kallar sin nya textilteknik en revolution.

Publicerad

Uppdaterad. (Se film med Coloreels textilteknik längre ner i artikeln)

Nästa år är det 40 år sedan Algots gick i konkurs. Algots var länge symbolen för den svenska textilindustrin och under en tid störst i Sverige på konfektion. Företaget har också blivit en symbol för tekokrisen på 1960- och 70-talet när låglöneländer i Asien slog ut svensk produktion. I Sverige gick 70 000 arbetstillfällen förlorade och en av de hårdast drabbade städerna var Algots hemstad Borås.

Coloreel från Jönköping kanske inte kommer att få 70 000 svenska jobb att återuppstå. Men deras uppfinning kan å andra sidan förändra hela den globala textilbranschen.

– Det här är en revolution, säger Bjarne Hammar, vd på Coloreel.

Revolutionen heter Embroline och kommer att få premiär under 2017. Det är en maskin för infärgning av brodyrtråd. Infärgningen sker samtidigt som tråden används i tillverkningsprocessen. Den har många likheter med en vanlig bläckstråleskrivare.

I ett första skede tänker Coloreel vända sig till brodyrbranschen. De metoder som finns för industriell brodering i dag är ineffektiva och komplicerade. En brodyrmaskin har mellan ett och 56 brodyrhuvuden och kan brodera ett plagg per huvud. Varje huvud har upp till 16 rullar för tråd med olika färger. Att byta trådrullar mellan olika beställningar är en manuell och mödosam process. Ställ­tiderna är långa och driftstoppen många: stannar ett huvud stannar hela maskinen.

Läs mer:

Det här är naturligtvis under förutsättning att textilproducenten över huvud taget har rätt färger på sytråden i sitt lager.

– En textilproducent som vill vara snabbfotad ska helst ha 400 färger hemma. Har de en tio­huvudsmaskin kanske de måste ha 4 000 trådrullar i lager, säger Coloreel-grundaren Joakim Staberg.

Logistiken blir avgörande. Placeras fel trådrullar på fel plats i lagret kan en hel order bli förstörd.

– Ta en dyr skinnjacka till exempel. Blir det fel i brodyren på den går den inte att rädda. Man kan bli skyldig mycket pengar. Sådant här händer i dag. Och varje trådrulle måste trädas på exakt rätt nål, annars står man där med en blå sol och en gul himmel, säger Staberg.

Infärgning av tråd sker till stor del i stora fabriker i låglöneländer i Asien. Tråden badas i en process som kan ta mellan fem och åtta timmar. Det blir spillvatten och långa transporter.

Allt det här blir överflödigt med Embroline-maskinen. Inga fler byten av trådrullar. Inget behov av stora lager tråd i olika färger. Ingen poäng med miljöförorenande infärgning av tråd. Maskinen är fristående och kan användas tillsammans med alla de brodyr­maskiner som redan finns på marknaden. Sedan behövs vit tråd och bläckpatroner.

En vit bastråd löper genom Embroline där den färgas och fixeras precis innan den broderas.

– Och det räcker med en låda färgpatroner som du kan ha i byrålådan, säger Joakim Staberg.

– En normalbrodör som kör en maskin under ett år kanske behöver ett par liter bläck, säger Bjarne Hammar.

Vare sig Staberg eller Hammar vill tala om vad Embroline kommer att kosta, men drömmer om en omsättning som kan räknas i miljarder, snarare än miljoner. De uppger att det finns ”miljontals brodyrhuvuden” världen över.

Bara i Sverige finns 200–300 brodyrtillverkare, i Tyskland är de 4 000. Branschen överlevde tekokrisen tack vare att brodyr inte används i lika stor skala som annan sömnad, att flytta den tillverkningen har aldrig varit en bra affär.

– Spontant kan man tycka att brodyr är en nischmarknad. Men det är en nischmarknad i en av världens största branscher och potentialen är oerhört stor, säger Bjarne Hammar.

Idén till Coloreel-tekniken kom av en tillfällighet. Joakim Staberg höll på med ett projekt för en kund inom textilbranschen. Han fick en sällsynt inblick i en värld han tidigare bara kommit i kontakt med genom mammans hobby: broderi. Staberg slogs av tanken att allt skulle bli så mycket enklare om man bara hade en vit tråd som kunde färgas i ett obegränsat antal nyanser. För sju år sedan beslutade han och kollegerna att lägga ner alla andra projekt för att satsa helhjärtat på Coloreel. De har tagit in 60 miljoner kronor i riskkapital men ändå lyckats jobba med projektet i största hemlighet.

– Jag är nog lite naiv på så sätt att jag tänker att ingenting är omöjligt. Att det bara är en fråga om tid innan man löser något på ett eller annat sätt, säger han.

Under Stockholms modevecka ti­digare i år bar en modell från märket Stand ett uppseendeväckande plagg: en blus med brodyr som såg ut som såpbubblor. Det var första gången ett plagg på catwalken hade broderats utan några begränsningar i antalet färger.

– Och med mjuka övergångar i färgerna. Det är omöjligt med dagens teknik. Man kan försöka men det kommer att se riktigt illa ut. Men när hon gick på catwalken såg det ut som om bubblorna var tredimensionella. Det var riktigt häftigt, säger Joakim Staberg.

Nu hänger en stor affisch på modellen och plagget på Coloreels kontor i Jönköping. Samarbeten med Stand och Filippa K är en möjlighet att demonstrera hur modedesign kan ta sig nya uttryck med Coloreels brodyrteknik. Företaget säger att de fått förfrågningar från ”några av världens största modevarumärken”. Men brodyr är bara första anhalten om Joakim Staberg och Bjarne Hammar får bestämma.

– Jag tror att den här tekniken kommer att ta över, den kommer inte gå att motstå. Och alla textilier består av trådar, de flesta behöver färgas. Det spelar ingen roll om du ska väva, sy eller sticka: i stort sett alla trådar kan färgas med vår teknik, säger Hammar.

– Redan nu har vi samarbeten på ett par områden utanför brodyrbranschen. Det är stora internationella bolag, några av de allra största. Och vi har precis fått en förfrågan från ett stort svenskt bolag. Samtal pågår där, säger Staberg.

Därför blev de först med tekniken

Coloreel tänker inte bara tjäna sina pengar på Embroline-maskinen, utan också på den speciella tråd och det speciella bläck som krävs för maskinen.

”Kolla på skrivarbranschen, de har extrema avanser på bläcket och ger ju nästan bort skrivarna. I vårt fall kommer det att bli bra med pengar på både maskinen och bläcket”, säger grundaren Joakim Staberg.

Men Coloreel uppger att det dessutom är en fråga om kvalitet.

”Tråden och bläcket matchas mot vår egen färgprofil. Om tråden är gråare än den ska vara så kan vi inte stå för kvaliteten”, säger vd Bjarne Hammar.

Coloreel-grundaren Joakim Staberg säger att han sett patent från så tidigt som 1940-talet. Det innehåller en metod med ”färgpytsar och baljor, helt galet”. Textilindustrin har med andra ord gjort ansträngningar att effektivisera processen, utan att lyckas.

”Vi om några vet varför. Det är otroligt svårt att sätta alla parametrar. Det är tvärvetenskapligt, så det är många olika tekniker man måste behärska”, säger Staberg.

”Brodyrmaskinstill­verkarna behärskar förstås mekaniken. Men vår teknik kräver ingen­jörer som också kan ­elektronik, systemintegration, kemi, fysik och pc-mjukvara. Det spänner över många fält”, säger Martin Eklind, teknisk chef på Coloreel.