Svenska lärosäterna gör upp i solbilsracet

Sedan 1987 har den australiensiska tävlingen drivit världens teknikstudenter att skapa den optimala solcellsbilen. Vartannat år slåss fordonen om att vara snabbast mellan Darwin och Adelaide – en sträcka på 3 022 kilometer.

I oktober körs årets upplaga av Bridgestone World Solar Challenge. Med i startfältet finns två svenska bilar. Mälardalens Högskola och Jönköpings Universitet är de enda två representanterna från Skandinavien.

– Det är roligt att få tävla mot toppuniversitet som MIT och Stanford. Jag tror att våra chanser är goda. Vi är en underdog som kan överraska. Vår bil har en unik design, så vi hoppas komma topp-10, säger Evelina Edström, pressansvarig för MDH Solar Team.

Mälardalens Högskola gör sin debut i loppet. De har satsat på en katamarandesign. Bilen blir 4,5 meter lång, 1,8 meter bred och 1,2 meter hög. Studenterna producerade en tidig skiss på en bil som liknade en kackerlacka. Den hade utmärkt aerodynamik, men designen fick skrotas – för reglerna ändras ständigt. 2016 gick man ut med en minskning av kiselsolcellernas yta, från sex till fyra kvadratmeter. Problemet var att bilarna hade blivit för snabba.

– Förra tävlingen kom man upp i 130 kilometer i timmen – det är ganska snabbt för en bil som väger under 200 kilo. Vi satsar på att ha en medelhastighet på 70 kilometer i timmen, och en topphastighet på 90 kilometer i timmen, säger hon.

Läs mer:

Lätta och snabba konstruktioner med ett stort vindfång innebär att tävlingen inte är utan risker.

– Vi tänker mycket på säkerhet. Just nu arbetar vi med att skapa en ratt som kollapsar – antingen som ett teleskop, eller att den faller isär, för att inte skada föraren.

Projektet engagerar en rad program, från process- och produktutveckling till robotik och energisystem.

– Vi har några killar i Västerås som sitter och studerar alla upp- och nedförsbackar på sträckan. Deras graf över topografin visar föraren när det är bäst att vila motorerna, säger Evelina. 

Jönköpings Universitet, JU, deltar för tredje gången. Det första året hade de med en bil som var riktigt snabb och energieffektiv. Den höll en medelhastighet på 80 km/h, men visade sig vara ostadig vid hård vind. På tävlingens fjärde dag blåste det full storm – efter 150 avverkade mil sveptes ekipaget av vägen och gick inte att reparera. 2015 tog JU revansch med en mer stabil modell. Bilen vägde dock 230 kilo.

I likhet med Mälardalens Högskola siktar JU på att deras fordon 2017 ska väga mellan 150-180 kg. Chassit blir stål med en kaross av kolfiber och hjulupphängning i aluminium. Bilen kommer vara 428 centimeter lång, 163 centimeter bred och 95 centimeter hög. I nuläget har den en medelhastighet på 65 kilometer i timmen. Projektledaren tror att Jönköping University Solar Team har möjlighet att stå sig bra i konkurrensen.

– Jag tror att vi kan ta plats 5-7 i tävlingen. Men allt handlar om att vi gör ett bra jobb nu under tiden som är kvar – att vi testar bilen och tränar teamet under sommaren. Det man förlorar mest på är att vara ostrukturerad, för det är småfelen som kostar mest. Ett driftstopp på en timme kan vara ödesdigert, säger Magnus Andersson, projektledare på Jönköpings Universitet. 

Bilarna kommer köra mellan klockan 08:00 och 17:00. Varje förare gör ett pass på tre timmer – det är allt man orkar iklädd en hjälm. För det kan vara över 50 grader varmt i glasbubblan. När tävlingsdagen är slut får teamet campa där man för tillfället befinner sig, så de svenska studenterna får vara beredda på vildmarksliv.

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev!