Det finns fortfarande ett flygdugligt exemplar av B17 i Sverige. Det är ”Blå Johan”, byggd i Trollhättan 1943 med serienummer 239, som ägs av Flygvapenmuseum och hålls i flygdugligt skick av entusiasterna i B17 Kamratförening.
Det var hotet om ett nytt världskrig under andra hälften av 1930-talets som väckte behovet av ett starkt luftförsvar i Sverige.
Om kriget kom kunde det svenska försvaret inte förlita sig på att få köpa stridsflygplan från andra länder som då skulle behöva sina flygplan själva.
Regeringen bad därför svensk industri att starta ett nytt företag med en enda uppgift - att tillverka stridsflygplan till det svenska flygvapnet.
Det byggdes visserligen flygplan lite här och var i Sverige på den tiden, framför allt i Linköping hos AB Svenska Järnvägsverkstäders Aeroplanfabrik ASJA, som byggde både civila och militära plan. ASJA kontrollerades av Wallenbergarna och Stockholms Enskilda Bank.
Men regeringen ville ha mer och då nappade Trollhätteföretaget Nydqvist & Holm, förkortat Nohab. Nohab tillverkade lok men också flygmotorer. Nohab hade då Sveriges enda flygmotorfabrik.
Nohab hade övertagits av Bofors, där Electrolux-grundaren Axel Wennergren var största ägare.
Den 2 april 1937 grundade Svenska Aeroplan Aktiebolaget i Nohabs hemstad Trollhättan. Man köpte in mark i de norra utkanterna av Trollhättan och började i rask takt bygga hangarer, fabriksbyggnader och anlägga flygfält.
Flygkunnandet fick man genom att köpa upp ingenjörsbolaget Sparmans Flygverkstad på Lilla Essingen i Stockholm och flytta ned ingenjörer, tekniker och tjänstemän till Trollhättan.
Det första stora uppdraget för den nya flygfabriken i Trollhättan blev att licensbygga det tyska bombplanet Ju 86 från Junker men med motorer från Nohabs flygmotorverkstad. Den svenska beteckningen på planet var B3.
Det var meningen att Saab skulle bygga 40 B3:or för leverans mellan oktober 1939 till augusti 1942. Men det blev bara 16 plan. Problemen att tillverka tyska plan på licens under kriget blev för stora.
De båda konkurrenterna Svenska Aeroplan Aktiebolaget i Trollhättan och ASJA i Linköping hade av regeringen tvingats att bilda ett gemensamma försäljnings- och konstruktionsbolag - AB Förenade Flygverkstäder AFF..
Det var på det bolaget som Kungl Flygförvaltningen la ut beställningarna och som sedan fördelades mellan de båda bolagen.
Detta var ett påtvingat arrangemang och bidrog inte på något sätt att lösa konflikten mellan de två mäktiga finans- och industrifamiljerna Wenner-Gren och Wallenberg.
Det blev en formidabel maktkamp mellan Axel Wenner-Gren och Marcus Wallenberg om den svenska flygindustrin.
Wallenbergarna hade lagt ned mycket pengar i ASJ-företaget i Linköping, staden där Wallenbergsläkten har sina rötter. Enskilda Banken hade tagit över Linköpingsföretaget från Södertäljebröderna Uggla, som råkat illa ut i Kreugerkraschen.
Nu ville banken skydda sin investering och slå samman Svenska Aeroplan Aktiebolaget i Trollhättan med ASJ:s aeroplanverkstad ASJA och bli ensam leverantör till det svenska flygvapnet.
Och så blev det. När Försvarsmakten 1938 begärde offert på ett nytt svenskt bombplan fanns ritningarna till det som skulle bli störtbombaren B17 redan klara hos ASJA.
Linköpingbolaget hade skaffat sig ett försprång genom att ta in 45 amerikanska konstruktörer med erfarenheter från att bygga flygplan helt i metall, till skillnad från gängse stålrörs- och träkonstruktioner som praktiserades i Trollhättan.
Då gav Axel Wenner-Gren upp och sålde motvilligt Nohabs aktier i Svenska Aeroplan AB till Wallenbergarna i mars 1939 och de båda företagen gick samman under namnet Saab AB .
Både huvudkontoret och konstruktionskontoret flyttades till Linköping medan Trollhättan fick behålla sina flygverkstäder.
I Trollhättan knoppades flygmotortillverkningen av till ett eget bolag, Svenska Flygmotor AB som hamnade i Volvos ägo.
Det första planet som Saab byggde helt i egen regi var den enmotoriga störtbombaren B17. Det hade ritats vid ASJA i Linköping, men det började byggas först efter fusionen 1939 och arbetet fördelades mellan Trollhättan och Linköping.
B17 var det första svenskkonstruerade flygplanet med modern teknik helt byggt i metall med försänkta nitar. Vingarna gjordes extra starka för att planet skulle kunna fungera som störtbombplan.
Det medförde att landningsstället fälls upp rakt bakåt på vingens undersida och för att skydda landställsbenen byggde man in dessa i stora kåpor. Resultatet blev att när piloten fällde ut stället fungerade det som effektiv dykbroms.
Men det enmotoriga B17-planet blev ändå snabbt gammalmodigt. Reaplanens era hade börjat.
B17-planen började mönstras ut från flygvapnet redan 1947, bara fem år efter att de första planen levererats från Saab. Totalt byggdes 325 stycken B17-plan i olika utföranden och med olika motoralternativ.
När kriget var över blev flygplansbeställningarna färre. Saab tvingades se sig om efter annan verksamhet att komplettera med.
Valet föll på bilar. Saabs flygkonstruktörer tog fram en aerodynamiskt utformad, framhjulsdriven bil med självbärande kaross, pressad i ett enda stycke plåt.
Prototyperna till Saab 92 såg dagens ljus i Linköping men det blev Saabs verkstäder i Trollhättan som fick ta hand om serietillverkningen. Där fanns lämpliga pressverktyg – hos grannen Svenska Flygmotor.
Detta är alltså förklaringen till att Saab finns både i Trollhättan och i Linköping.
Saab hade faktiskt byggt flygplan i Trollhättan i mer än tio år innan man började bygga bilar där. Det är många som inte är medvetna om det.
Och de första provbilarna byggdes inte i Trollhättan utan i Saabs flygverkstäder i Linköping. Det är också omvända världen i mångas ögon.
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Ny Teknik.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Ny Teknik eller av oss anlitad personal.