Söderviken ska vara säker i 100 000 år

Varför ska slutförvaret byggas så nära kärnkraftverket, finns det inte risker med det?

Frågan ställdes när mark- och miljödomstolen tillfälligt flyttade ut till skogsområdet vid Forsmark i förra veckan, där ett kärnbränsleförvar planeras. Syftet med besöket var att rätten skulle få se den plats som miljöprövningen av det stora slutförvarsärendet handlar om.

Frågan fick inget konkret svar på plats. Men hela ansökan från Svensk Kärnbränslehantering, SKB, är ett slags svar: berget i Forsmark är både lämpligt och möjligt för ett slutförvar.

Kärnkraftsindustrin har funnits på platsen sedan tidigt 1970-tal, när den första reaktorn skulle börja byggas. I dag finns här tre reaktorer och undervattensförvaret SFR, där låg- och medelaktivt avfall placeras 50 meter under havsbotten.

Läs mer:

Avfallet i SFR har en radioaktivitet som bedöms vara farlig i 500 år. Men det som nu planeras i Söderviken, söder om reaktorerna, har ett annat tidsperspektiv: 100 000 år.

Så varför just i Forsmark?

”Det finns ingen annan tillgänglig plats med uppenbart bättre förutsättningar.” Så sammanfattade SKB valet av plats när miljöprövningen startade i september i mark- och miljödomstolen.

De främsta fördelarna med berget är att det är relativt torrt och homogent, med få sprickor. Vattnet sipprar in sakta i slutförvaret, vilket är bättre för bentonitleran som ska omge kopparkapslarna där kärnbränslet förvaras, enligt SKB. Det torra berget är också en fördel vid framtida istider, menar SKB.

God värmeledningsförmåga har också varit viktigt, då värmen från kapslarna leds bort bättre än i alternativet i Oskarshamn. Det gör att förvaret kan byggas i en mindre storlek, och att inte lika mycket berg behöver tas upp.

Berget ska skydda det förvarade kärnavfallet från intrång. Berget ska också skydda omvärlden från det radioaktiva innehållet i kapslarna.

Läs mer:

Valet av plats har utretts nästan lika länge som själva metoden med kopparkapslar i ett djupförvar. På presskonferensen 2009 när SKB presenterade Forsmark som den utvalda platsen yttrades ”Berget har talat” av dåvarande vd Claes Thegerström. Men viktigt var också att i Forsmark var det möjligt att bygga – det fanns en god vilja från kommunen och invånare.

De första geologiska studierna för att hitta en bra plats i Sverige gjordes i slutet på 1970-talet. Det ledde till protester och motstånd på flera av platserna. Bara ett par mil från Forsmark, i uppländska Almunge, stoppade starka protester från lokalbefolkningen handfast provborrningar 1985. När SKB på 1990-talet tog nya tag inleddes undersökningar bara i kommuner som frivilligt deltog.

Myndigheter som länsstyrelsen i Uppsala län och Strålsäkerhetsmyndigheten har ställt sig bakom SKB:s val av plats. Men andra är kritiska: ”Forsmarksberget är ett anmärkningsvärt dåligt platsval”, har Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning och Naturskyddsföreningen framfört under miljöprövningen i höst.

Det torra berget gör att det tar flera tusen år innan leran kring kapslarna har mättats, menar de, vilket skulle lämna kapslarna mer oskyddade. Forsmark ligger i en så kallad skjuvzon, med deformationer djupt nere i berget, som kommer att påverka slutförvaret vid kommande istider.

Berget är också påverkat av elöverföringskabeln Fenno-Skan mellan Sverige och Finland, där läckströmmar kan påverka korrosionsprocessen, menar experterna.

Berggrundsgeologen Karl-Inge Åhäll har under förhandlingen i domstolen pekat på att grundvattenflödena i området ökar risken för att läckage från slutförvaret snabbt kan nå markytan. Han förordar en placering i inlandet.

Nils-Axel Mörner, pensionerad geolog och geofysiker, har också engagerat sig i frågan. Han anser att SKB har underskattat risken för framtida jordbävningar, och inte tagit hänsyn till kunskap om jordbävningar som ägt rum de senaste 100 000 åren.

I Forsmark, när mark- och miljödomstolen var på plats, handlade mycket om de lokala naturvärdena och hur de kan klara ett jättebygge. Miljöingenjör Johan Molin visade ett område där berget har tagits fram i dagen, och hur den första rampen ned till ett slutförvar kan börja byggas. Tio år tar det att bygga anläggningen ovan mark och tillfarten.

– Sedan är vi redo för den första kapseln, sa Johan Molin.

Före jul ska mark- och miljödomstolen ge besked till regeringen om man tillstyrker SKB:s ansökan.