Litium kan bli klassat som kritiskt råmaterial

Första gången EU sammanställde en lista över kritiska råmaterial var 2011. Då tog sig 14 ämnen in, bland annat kobolt och grafit. Sedan dess har listan uppdaterats vart tredje år. Sedan 2017 finns 27 ämnen eller ämnesgrupper upptagna (se faktaruta).

Ämnen som tar sig in anses antingen vara mycket viktiga för den europeiska ekonomin eller vara utsatta för stora risker vad gäller tillgången

EU-kommissionen lanserade 2017 initiativet European Battery Alliance med syftet att stärka den inhemska produktionen av litiumjonbatterier för bland annat fordonsindustrin. Listan över kritiska råmaterial uppdaterades samma år men då fick litium inte någon plats.

Nu rapporterar EU-sajten Euractiv, med hänvisning till en anonym EU-källa med insikt i ärendet, att alkalimetallen kommer att få status som kritiskt råmaterial vid den kommande uppdateringen av listan. Uppdateringen skulle ha presenterats i mars men har flyttats fram på grund av coronapandemin.

Egentligen ingen brist på litium

Litiumjonbatterier får allt större betydelse i världen, inom framför allt fordons-, elektronik- och energilagringssektorn.

Andelen litium i ett litiumjonbatteri uppgår typiskt bara till några få viktprocent. Det råder heller ingen direkt brist på grundämnet i världen.

Men med tanke på produktionsvolymerna som väntas och den roll batterierna behöver spela för att minska koldioxidutsläppen framöver kan det alltså leda till att dess klassning uppgraderas till kritiskt råmaterial. Litiumproduktionen sker i dagsläget främst i Sydamerika och Australien.

Batteriforskare: Mer fokus på litium att vänta

Martina Petranikova, docent inom kemi och kemiteknik på Chalmers med inriktning mot materialåtervinning, tycker att det skulle vara både väldigt intressant och viktigt om litium faktiskt tar sig in på listan.

- Den största fördelen är att vi hade fokuserat mer på ämnet. Efter att ett ämne tar sig in på listan uppstår ett ökat intresse från olika aktörer. Forskare försöker hitta fler materialkällor och utvecklar effektivare produktionsmetoder. Det gäller både primärkällor som saltvatten och malm, samt sekundärkällor som avfall och förädlingsprocesserna. Företag uppmuntras även att involvera sig i branschen och lagstiftare tar ämnet mer seriöst, säger hon.