Klartecken för nya kärndoktorander

- Det här är en motköpsaffär mellan Sverige och Frankrike, kopplat till ESS-projektet i Lund. Affären gjordes upp i augusti 2010 men ärendet har dragit i långbänk genom den svenska byråkratin, säger kärnfysikern Jan Blomgren, föreståndare för Svenskt Kärntekniskt Centrum på KTH till Ny Teknik.

Exakt hur många doktorander och forskare det blir och exakt hur pengarna ska fördelas beslutas av Vetenskapsrådet som väntas publicera sitt beslut ”vilken dag som helst”, enligt Jan Blomgren.

- Jag har väl ett 50-tal intresseanmälningar liggande. Hur många av dem som är aktuella får vi se nu när det är dags att söka, säger Jan Blomgren.

Redan hösten 2010 gjorde Sverige och Frankrike upp om den här bytesaffären. Den total summan för Sveriges del är på drygt 100 miljoner kronor.

Tjugo miljoner kronor är vikta för svenska studenter att få utnyttja träningsreaktorn Osiris utanför Paris och ytterligare 15 miljoner har använts för tre doktorander från Uppsala att arbeta i Frankrike.

Det är de resterande 65 miljoner kronor (6,8 miljoner euro) som dragits i långbänk eftersom Vetenskapsrådet velat ha ett ord med i laget och inte bara köpa dåvarande forskningsminister Tobias Krantz uppgörelse med sin franska motsvarighet rakt upp och ned.

Uppgörelsen gick ut på att Frankrike stöttar det europeiska neutronkanonprojektet ESS i Lund och Sverige betalar kärnteknikforskare som ska delta i det stora franska kärnteknikprogrammet om snabba reaktorer som kan utnyttja använt kärnbränsle.

Det handlar främst om den 600 MW stora natrikumkylda snabbreaktorn Astrid - Advanced sodium technological reactor for industrial demonstration. Astrid ska använda så kallat Moxbränsle, en mix av utarmat uran-238 och upparbetat plutonium-239.

- Bränslet ska kunna köras fem gånger genom reaktorn och då får vi bara en procent kvar av den långlivade radioaktiviteten. Istället för plutonium med en halveringstid på 24 000 år får man cesium som halveras på 30 år, säger Jan Blomgren.

Han säger att främsta syftet med Astrid är att ta fram metoder att förstöra dagens kärnavfall och att elproduktionen blir en biprodukt – en biprodukt som kan försörja en halvmiljonstad med el.

Den övergripande designen för Astrid görs nu i år och därefter följer detaljutformningen som ska vara klar 2017. Startdatum är utsatt till 2022.

Den andra franska reaktorn Jules Horowitz, som ingår i uppgörelsen, är en 100 MW forskningsreaktor som ska användas för att utveckla testutrustning och tillverka radioaktiva ämnen för cancerdiagnos på sjukhus.