Energi

"Kärnavfallsrådet på industrins sida"

Kärnavfallsfrågan delar aktörerna i två läger. Å ena sidan står myndigheterna och kärnkraftsindustrins organ SKB med regeringens vetenskapliga rådgivare Kärnavfallsrådet som "potentiell bundsförvant". Å andra sidan miljörörelserna. Det anser Orla Vigsø, docent i svenska språket vid Örebro universitet, som undersökt argumenten i debatten.

Publicerad

Orla Vigsø har studerat argumenten i debatten kring var det svenska kärnavfallet ska slutförvaras och vilka förvaringsmetoder som ska användas.

En ansökan om hur detta ska gå till ska sommaren 2010 lämnas in till regeringen av Svensk kärnbränslehantering, SKB.

Orla Vigsø utgår bland annat från vad som sägs på de olika aktörernas hemsidor men också från utfrågningar kring slutförvaringen som Kärnavfallsrådet arrangerat på senare år.

Uppdraget att undersöka debatten kommer från Kärnavfallsrådet självt, som leds av Torsten Carlsson, före detta s-kommunalråd i Oskarhamn.

Rådet, som består av forskare från en rad olika ämnesområden, ska agera opartiskt från aktörerna och ge vetenskapligt stöd åt regeringen i frågan kring ansökan om var och hur det använda bränslet från kärnkraftverken slutligen ska förvaras.

Orla Vigsøs rapport visar dock att rådet inte sällan använder samma argument som kärnkraftsindustrin och dess organ SKB. Detsamma gör strålsäkerhetsmyndigheterna SSI och SKI (numera sammanslagna till SSM).

Detta sägs in sin tur bero på att man har samma teknisk/vetenskaplig grundsyn.

Kärnavfallsrådets ordförande Torsten Carlsson sa dessutom själv i ett tal vid en av utfrågningarna att det finns en samsyn mellan industrin och myndigheterna.

”Det behöver inte tolkas som om man från miljörörelserna tror på en konspiration, även om vissa verkar hysa en sådan tro. Däremot får man säga att det finns fog för misstanken att kärnkraftsindustrin har lyckats sätta dagordningen för vad som kan och bör diskuteras och hur detta bör göras.”, skriver Vigsø i rapporten.

Hela debatten, menar han, förs av två stridande sidor med låsta positioner. Skiljelinjen går mellan å ena sidan SKB, de ansvariga stråsäkerhetsmyndigheterna SSI och SK, i dag sammanslagna till SSM, med kärnavfallsrådet som ”potentiell bundsförvant”, och å andra sidan miljörörelserna. Hit räknar han främst de stora Milkas (Miljörörelsernas kärnavfallssekretariat) och MKG (Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning).

”Det råder inom varje sida ett stort samförstånd vad gäller centrala frågeställningar och värderingar, och aktörerna själva upplever fältet som uppdelat i två läger. SKB-sidan delar en grundsyn som kort kan beskrivas som grundläggande positiv till kärnkraftsindustrins arbete medan miljösidan är grundläggande skeptisk.”

Orla Vigsø anser att det funnits brister i Kärnavfallsrådets utfrågningar hittills.

—Man borde ha haft med fler personer som kan ifrågasätta fakta och som kan skilja på vilka fakta som grundar sig på värderingar och politiska beslut, säger han.

Dessutom framhåller han avsaknaden av rikspolitiker som kan stå upp för de politiska besluten som ligger bakom diskussionen som en stor brist.

Rapporten diskuterades i dag på ett seminarium i Näringslivets hus på Östermalm i Stockholm och blev starkt kritiserad från många håll.

En av ledamöterna i kärnavfallsrådet: Clas-Otto Wene, professor emeritus (energisystemteknik), från Chalmers, kommenterade inte kritiken mot rådet i rapporten men menade att det råder en större skillnad mellan SKB och myndigheten SSMs argumentation, än vad som beskrivs i rapporten.

SKBs vd Claes Thegerström tyckte inte att det finns någon tudelning mellan industri och mijövänner i debatten.

-Jag känner miljövänner som är kärnkraftsförespråkare.

Även miljörörelserna fick kritik för att vara för inåtriktade och mestadels försöka övertyga redan frälsta.